En bra start.....

Emelie84 · av **Emelie84** 28 jul 2010, 09:37

Tiden går så fort, över en månad har gått men jag ska försöka komma ihåg hur det gick till

Jag var i v 40+4 och var väldigt trött på att vara gravid, det var Fredag och jag & sambon hade en myskväll framför tvn.. Runt 12 tiden på natten gick vi och la oss, det tog dock en timma innan jag somnade, kände mig lite småkonstig i kroppen och tänkte att NU kanske det händer något!!
Kl 03:30 natten till Lördag vaknar jag av något som gör ont, känner mig otroligt lättad över att det hade börjat, kan tala om att man verkligen känner när det är på riktigt

Jag låg och väntade på nästa värk som kom efter ca 10 min, jag gick upp utan att väcka sambon och började klocka värkarna på värktimer.se, värkarna kom med 6-12 min mellanrum och höll i sig i ca 1 minut.

Runt 5 tiden på Lördagsmorgonen gick jag in till sambon och sa att det hade börjat, han var så trött så han förstod inte riktigt och somnade om på en minut :lol:

Jag var grymt trött vid det här laget med tanke på att jag bara hade hunnit sova ca 2 timmar under natten och nu var det omöjligt att somna med tanke på värkarna. Det blev ett varmt bad och lite frukost istället.

Vid 7 tiden på Lördagsmorgon ligger jag i soffan efter en alvedon i kroppen och ett bad som inte hjälpte mycket, jag klarar av att andas igenom värkarna och ibland står jag på alla 4 i soffan och vickar på rumpan när det gör som ondast, den ställningen kändes väldigt skön men jag såg nog väldigt rolig ut just då :lol:

Hela Lördagen spenderade vi hemma i soffan med värkar som fortfarande kom oregelbundet..

Klockan 21 på Lördagskvällen känner jag att jag inte orkar mer, har bara sovit ca 2 timmar på 2 dygn så jag ringer in till förlossningen och frågar om jag kan få nåt mot smärtan så jag får sova lite, självklart säger dom och vi åker in direkt.. Dom gör en ctg-kurva och hjärtljuden hos lillen är jättebra men man kan inte se på den att jag har värkar trots att jag har 4 st medans jag ligger där, men man ska tydligen inte lite så mycket på dom där apparaterna enligt barnmorskan! Jag blir undersökt och det visar sig att jag bara är öppen 2 cm?!!! Efter all denna tid?!?!? En uska kommer in och säger "stackare, har du pinvärkar" Vilket tydligen innebär att man har väldigt onda värkar men dom gör inte så mycket nytta! Jag fick 2 citadon och blev hemskickad! :evil:

Citadonen hjälper dock ingenting, jag ligger med hemska värkar i soffan hela natten. Värkarna gör otroligt ont nu och varje gång dom kommer så lägger jag mig på alla fyra i soffan och andas som en galning, försöker med bad igen men det hjälper ingenting! Klockan 04 på Söndagsmorgonen ringer jag till förlossningen, vi får till svar att jag ska stanna hemma och bada varmt och vila!
När klockan börjar närma sig 06 så går jag in och väcker sambon, jag säger att han ska förbereda sig för att åka, nu är jag riktigt bestämd!!! Ringer in till FL och säger "Nu kommer jag in oavsätt vad ni säger, jag MÅSTE ha nåt åt smärtan, jag har inte sovit på över 2 dygn,
och jag måste få någott så jag kan vila" Barnmorskan säger att vi är välkommna! YES!!!!!

Inne på FL får jag reda på att jag bara öppnat mig till ca 4-5 cm, men dom ser hur utmattad jag är så vi blir inlagda och får ett rum, får en superbra bm som ger mig en spruta morfin som tyvärr inte fungerar mot smärtan, jag blir bara avslappand. Efter ett tag frågar jag min bm om jag får testa lustgas, och det får jag. Det tog ett tag innan jag förstod mig på hur jag skulle andas i den, men sen blev vi bästa kompisar lustgasen och jag!

klockan börjar nu närma sig 11 och värkarna kommer allt tätare och snart avlöser dom varandra, jag är otroligt utmattad vid den här tiden och står på alla fyra i sängen och trycker huvudet mot lustgasen! Tårarna rinner och sambon ringer in bm, som nu är en ny som ska vara med mig resten av tiden. Jag älskade henne från första stund!!! Bm frågar om jag vill ha eda och sambon svarar i mitt ställe att det vill jag!
Läkaren kommer inom 10 minuter och lägger en lokalbedövning vilket jag tycker gör lite ont men när han lägger edan gör det inte det minsta ont!
Efter några minuter börjar jag känna att värkarna klingar av i smärta, vilken befrielse!!!!! Nu har jag inte alls ont längre utan kan ligga och sova/vila några timmar, sömnen uteblev dock trots att jag var helt galet trött..

Runt 15 tiden kommer min fantastiska bm in och tar hål på hinnorna sen får jag gå runt lite i koridorerna, nu går det JÄTTE fort! 45 minuter efter att vattnet gick började värkarna ändras och jag kände ett enormt tryck neråt, jag stod på alla fyra i sängen och vågade inte röra mig för det kändes som att bebisen skulle ploppa ut vilken sekund som helst (Vad fel jag hade) Sambon får ringa på bm men in kommer uskan, jag frågar förskräckt vart min bm är!!?? Uskan säger att hon är lite upptagen men att hon kommer så snart hon bara kan! Hon MÅSTE komma NU säger jag.. Uskan springer iväg och strax är min bm där och kollar hur öppen jag är- 9 cm!

Jag vill börja krysta men bm vill att jag ska vänta några minuter till, vilket är väldigt svårt! Så tillslut får jag äntligen börja ta i. Jag kollade på klockan som visade ganska exakt 16:00, åhh vad skönt tänkte jag, jag var såå otroligt trött och det var en lättnad att krystvärkarna hade satt igång, jag hade ju läst att det brukar gå ganska fort tills bebis är ute då! Men där låg jag och krystade, sög lustgas, drack vatten och skrek.. Klockan blev 17 - ingen bebis.. Nu var jag så utmattad att jag sa till bm att jag absolut inte orkar en sekund till, hade jag kunnat så hade jag nog hoppat ut från fönstret för att få slut på allt just då!

Klockan blev 18- Jag ligger helt utslagen men otroligt nog orkar kroppen jobba, bm har satt i dropp för att livmodern ska orka fortsätta, nu ligger jag o viskar att jag inte orkar mer men sambon, bm och uskan hejar på och säger att jag klarar det här! Jag kommer ihåg att jag ligger och är lite småsur eftersom jag hade hört att krystvärkarna ska gå fort, men nu hade jag minsan legat där i 2 timmar och kämpat och ingen bebis ännu..

18:30 - Bm frågar om jag känner huvudet som är på väg ut nu.. Men jag ligger och är lite halvborta av all lustgas och känner ingenting, jag viskar bara att jag inte klarar mer nu.. Så hör jag helt plötsligt att huvudet är påväg ut och att jag INTE får krysta, jag andas som en galning igenom en krystvärk och bm säger att i nästa värk måste jag krysta så länge jag bara kan!! Värken kommer och jag trycker på med alla krafter jag har kvar, jag känner att jag spricker lite men det gör inte ont. Huvudet är ute!!! En krystvärk till och klockan 18:58 ser jag den vackraste varelsen jag någonsin sett framför mig - En liten pojke, precis som jag trodde

Han kommer upp på mitt bröst och tårarna rinner!
Moderkakan kommer ut på en liten krystvärk och jag behöver sys några stygn..

Äntligen var våran lilla bebis ute efter några dygns kämpade och tre timmars krystvärkar men det var värt allt och jag kan redan tänka mig att göra om det!!