Status bland f...

Takili · av **Takili** 17 okt 2009, 10:10

Jag vaknade onsdagen den 7/10 av att jag hade lite mensvärkar. Tänkte att det är säkert inte på gång ännu eftersom jag skulle på överburenheteskontrollen dagen efter. Men allt började tillta allt mer ju längre det tog. Jag började klocka värkarna lite smått och de kom med ca 10 minuters mellan rum. Så satt jag till halv tolv då ringde jag förlossningen och de sa att jag skulle ta två alvedon och ta en varm dusch eller bad om jag hade badkar. Sedan sa dom att jag fick åka in när jag ville för då hade värkarna börjat komma från 5-10 minuters mellanrum.
Jag sade till henne att jag vill försöka vara hemma så länge som möjligt. Men efter en timme ungefär så började värkarna att till ta extremt mycket och jag kunde knappt stå upp började gråta för att det gjorde så jävla ont. Då sa alla att jag skulle åka in men jag ville försöka vara hemma så länge som möjligt sa jag till dom.
Men jag fick ge mig efter en timme typ så vid 12.30 så ringde jag tillbaka till förlossningen att jag inte klarade av detta så det var bara att åka in. Vi packade in i bilen och började bege oss till Näl i trollhättan. Tog ca en halvtimme att åka dit och när värkarna kom i bilen visste jag inte vart jag skulle ta vägen ville bara att allt skulle vara över.
Iaf jag kom in vid 13 tiden och de kollade CTG kurvan och hjärtslagen från barnet och allt såg bra ut. värkarna kom med fem minuters mellanrum Sedan kollade de hur mycket jag hade öppnat mig och jag hade bara öppnat mig 1,5cm. Så de sa att jag kunde gå ut på stan och fika eller kolla i affärer jag tänkte bara hur fan ska jag kunna gå i affärer när det gör så jävla ont. Iaf så gick vi ner till cafeterian och det var knappt att jag kunde gå dit men det gick och det gjorde bara ondare och ondare. Vi gick ut och gick på sjukhusområdet och sedan orkade jag inte mera så vi gick tillbaka och de kollade allt igen och de frågade om jag ville bada och jag sa ja.
De tappade upp badet och jag fick gå och lägga mig där då var klockan 15.00 ungefär. Det var varmt och skönt. Jag kände dom första värkarna men sedan kändes det som att allt började avta. Då blev jag nervös men jag ville inte komma upp ur badet.
Vid 15.30 så kom dom in igen för att kolla barnets hjärtljud och de hade ökat lite men de sa att det kunde bero på att det var så varmt i vattnet. Men de tog en temp på mig också för att kolla så jag inte hade feber. Men det hade jag inte.
Vid 16.00 så gick jag upp ur badet då klarade jag inte av värmen längre. Så de kollade om jag hade öppnat mig något mera och det hade jag gjort ytterst lite men det var inte så mycket så jag fick ett rum som jag skulle få ligga i.
Vid 17.00 så kom de in med mat till mig så jag skulle orka men det var en äcklig omelett med sparrisstuvning. Och jag som inte gillar sparris. Jag satt och plockade bort det men när varje värk kom så kunde jag inte sitta så jag fick ett gåbord så jag kunde gå runt i rummet men fy fan det var jobbigt att veta hur man skulle stå/gå för att det inte skulle göra ont.
Vid 18.00 så satte jag mig i rullstolen för att vi skulle åka ner så mamma fick i sig lite mat. Det gjorde ont men inte så farligt ändå. Men när vi kom tillbaka lade jag mig i sängen och de satte på mig tens apparaten så jag skulle starta den när värken kom. Hjälpte inte speciellt mycket kan jag lova och jag hade även två vetekuddar som jag hade med mig. och det var varmt och skönt. Men värkarna blev värre och värre jag började gråta när varje värk komma och mamma masserade mig på ryggen och det hjälpte lite men inte så mycket. Sedan var det dags för byte av personal vid 22.00 då kom dom in för att kolla hur mycket jag hade öppnat mig. För jag var tvungen att ha öppnat mig minst 3cm för att de skulle kunna hjälpa mig med någon annan bedövning och vi hade bestämt oss för ryggmärgsbedövningen eftersom jag hade så fruktansvärt ont.
Iaf jag hade öppnat mig 3cm och det gjorde ont när de kollade det. Så då var det dags för mig att förflytta mig till förlossningsrummet. Men innan så gick jag på toa och såg att slemproppen hade gått. Usch jag höll på att kräkas när jag såg den. Men fick en värk samtidigt.

När jag blev förflyttad till förlossningsrummet så fick jag lustgasen. Min bästa vän säger jag bara. Den hjälpte verkligen till i början. Men började jag andas fel så hjälpte det inte. Jag vägrade släppa den iaf när värkarna började till ta ännu mera. Då kommer narkosläkaren in för att sätta EDA. Han stack mig först en gång men fick inte till det så han satte den en gång till. Då sa han att den satt rätt. Men hjälpte det?? NEJ, inte ett dugg så han fick komma in en gång till och jag ville verkligen inte att han skulle sticka mig. Men samma visa denna gången. Stack mig en gång och det gick inte och sedan satte han en till och sa att han ökade dosen nu. Jag kände lite kyla men den hjälpte inte heller och enligt min mamma så hade jag sagt till honom att han inte kunde sitt jobb. Hade tydligen blivit riktigt förbannad. Men minns inte så mycket av det eftersom jag försvann ett par gånger i lustgasen.
Min barnmorska som hade hand om min förlossning märkte att EDA inte funkade fortfarande så hon kallade på en annan narkosläkare och han stack mig en gång men jag kunde knappt ligga stilla eftersom jag fick värkar hela tiden och det gjorde jätte ont. Den hjälpte inte heller och då hörde jag att barnmorskan sa att det hjälper inte på 6% utan patienterna som ska föda. Kul tyckte jag att jag var en utav dom.
Sedan är det mesta svart på min förlossning. Jag minns att de sa till mig att jag var tvungen att flytta mig så jag inte ramla ut ur sängen men det gjorde för ont för att röra sig. Och att de ropade på mig ett par gånger för jag höll på att försvinna.
Sedan vaknar jag till när det är dags att börja krysta typ. Hade somnat mitt upp i allt iaf. Jag krystade och krystade men tyckte inte det hände något men sedan sa de att hon var mörkhårig och jag ville bara krysta mer och mer. Det krävdes en krystvärk till innan hon var ute men jag fick vänta med det sa barnmorskan. Men sedan sa hon till mig å krysta och det gjorde jag och då var hon ute.
Hon skrek inte var det första jag tänkte på. Såg att de torkade av henne och de sa till mig att hon hade navelsträngen runt halsen så de sprang iväg med henne. Jag frågade hur det var med henne hela tiden och sedan hörde jag henne skrika. Då släppte allt inom mig. Min lilla älskling levde.
De kom in med henne och de visade könet och de lade henne på mitt bröst. Så jag fick gosa och börja lära känna min bebis.

Hon kom ut 05.12 på torsdagen den 8/10 och vägde 3390g och var 49cm lång. Hon kom 13 dagar efter beräknad förlossning. Var hemskt när man upplevde all smärta men så fort hon var ute så hade jag ingen smärta kvar alls.
Men hon är helt enkelt perfekt min lilla skönhet.