Grym fredag!

Darya · av **Darya** 16 okt 2009, 12:19

Jag har förmodligen rört ihop en hel del med tider och så, dessutom har jag redan glömt (förträngt) en del, men här har ni min förlossningsberättelse så som jag minns den!

Allt började med att vattnet gick tisdagen den 6 oktober. Det rann verkligen och bildade en stor pöl på golvet, precis som på film! Jag ringde till förlossningen och de ville att jag skulle avvakta och se om det kom mer, vilket det gjorde, så jag fick komma in på kontroll. Där konstaterades det att bebisens huvud var rörligt och när vattnet gått och huvudet är rörligt finns det en liten risk att navelsträngen kan klämmas åt så jag blev inlagd. Fick inte röra mig ur sängen förutom när jag skulle på toaletten och varje gång jag varit på toaletten var jag tvungen att ringa in någon som skulle lyssna på bebisens hjärtljud... Det var ingen höjdare men morgonen efter hade huvudet fixerat sig så jag fick åka hem! Otroligt skönt. Nu var det bara att vänta på värkarna...

Och de kom redan samma kväll. Onsdagen 7 oktober började jag få värkar. De var inte regelbundna men de kom så pass ofta att jag inte kunde sova. På morgonen torsdagen 8 oktober åkte vi in på kontroll igen (man måste göra det varje dag när vattnet har gått) och allt såg bra ut så jag fick åka hem igen. Nu kom värkarna ungefär var 10 minut och gjorde riktigt ont. Men de blev aldrig tätare än 6 minuter mellan så jag fick stå ut. Kunde inte sova den natten heller. På morgonen fredagen 9 oktober var det dags för igångsättning. Då hade jag inte sovit eller ätit på 2 dagar och mådde uselt. Inte bästa förutsättningen för förlossning kanske... Men jag ville bara få det gjort!

Klockan 09.50 fick jag en tablett som skulle sätta igång och 10 minuter senare kom värkarna varannan minut. Satan vad ont det gjorde!! Men nu var det i alla fall igång. Jag fick duscha varmt som smärtlindring och det var jätteskönt. Runt kl 12 blev jag erbjuden lavemang, hade i förväg bestämt mig för att inte ta det men nu hade jag inte gjort nr 2 på flera dagar så jag tänkte att det var lika bra. Det var inte alls så hemskt som jag hade trott utan var faktiskt mest befriande haha. Sen fick jag duscha varmt igen och nu började värkarna göra ännu ondare. Jag fick prova lustgas men blev alldeles yr och ville inte fortsätta med det. Trots att jag hade helt sjukt jävla ont så ville jag inte, så jag fick stå ut. Runt kl 15 gjorde det så ont att jag grät och barnmorskan tyckte att jag skulle ta ryggbedövning. Alex ville att jag skulle prova något annat först, men jag ville inte. Så det fick bli ryggbedövning. En narkosläkare och en annan läkare kom in och de hade nån slags upplärning så den andra läkaren skulle sätta ryggbedövningen medan narkosläkaren gick igenom allt med henne. Snacka om att jag var irriterad! De frågade inte ens mig ifall det var okej att använda mig som nån slags försökskanin och dessutom tog allt jättelång tid eftersom de var tvugna att gå igenom allt in i minsta detalj. Till slut sattes bedövningen i alla fall och efter en liten stund kände jag befrielse.

Det var så skönt! Jag lyckades somna till i en liten stund men plötsligt vaknade jag av att det gjorde sjukt ont på ena sidan magen och ryggen. Jag kände värkarna igen med lika stor kraft som förut fast bara på ena sidan kroppen! Den jävla bedövningen hade bara tagit på ena sidan. Fyfan!! Höll på att avlida så vi kallade på barnmorskan som sa att de inte kunde göra nåt. Bedövningen var lagd och gick inte att ändra så de kunda bara fylla på och hoppas på att den skulle ta, men det gjorde den inte. Ganska så snabbt började jag känna värkarna fullt ut igen, på båda sidorna. Nu ville jag dö. På riktigt. Jag skrek, grät, bad Alex döda mig, kräktes massor... Herregud, det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag stod ut med värkarna fram till kl 20 ungefär, då ringde vi in barnmorskan och jag förklarade att jag höll på att dö. Då tvingade (ja, nästan i alla fall) hon mig att prova lustgas igen och herregud vilken befrielse. VARFÖR ville jag inte ha den förut!? Jag blev härligt hög och började yra om allt möjligt och livet var allmänt underbart. Jag ringde runt till folk (HAHA!) och sjöng och ville pussas med Alex! Han blev också glad, det måste varit sjukt jobbigt för honom att se mig ha så ont... De kollade hur öppen jag var och nu var jag öppen 8 cm! Bara 2 cm kvar!

Alex gick iväg för att köpa mat till sig själv och barnmorskan gick ut ur rummet. Då måste jag ha råkat använda lustgasen alldeles för mycket för jag blev sjukt illamående. Alex var borta en halvtimme ungefär och jag minns ingenting av den tiden. Minns bara att jag var extremt illamående när han kom tillbaka med sin kyckling och att jag skrek att han skulle ta bort den. Så han fick tyvärr inte äta särskilt mycket. Nu var nog klockan runt 22 skulle jag tro. I två timmar hade jag haft det helt okej. Eller nej, inte helt okej men i jämförelse med resten av dagen så var det uthärdligt. Sen kom trycket. ENORMT tryck neråt och jag trodde att jag skulle bajsa på mig. Barnmorskan kom in och kände och sa att det bara var en liten kant kvar. Sen är det lite luddigt, jag andades lustgas och försökte hålla mig från att bajsa (trodde jag) haha och nånstans här så la jag mig i förlossningsställning och jag fick börja krysta. I början kändes det som att jag krystade helt i onödan för inget hände, men tillslut var den där sista kanten borta och då jävlar!

Vet inte varifrån all kraft kom, jag hade varken ätit eller sovit på två dagar, men herregud vad stark jag kände mig. Med Alex på ena sidan och en undersköterska på andra som stöd så krystade jag för kung och fosterland. Bebisen var envis (inte helt oväntat eftersom hon redan väntat 13 dagar över tiden och dessutom var tvungen att bli igångsatt) så de fick kalla in en till barnmorska som fick hjälpa till genom att trycka på magen varje gång jag fick en krystvärk. Det gjorde ont, fast på ett helt annat sätt än värkarna, det var bara att följa med kroppen och trycka på. Plötsligt säger någon att de ser huvudet och att det är massa mörkt hår på huvudet och jävlar vad jag ville ha ut henne då. Allt är som sagt luddigt men jag minns att Alex sa att de hade tagit fram en sugklocka och jag fick lite panik och ville verkligen inte att de skulle använda den så jag fick väl extra kraft och rätt var det var så hade jag en varm, tjock, slemmig och alldeles underbar flicka på magen! Hon vägde 4310 gram och var 52 cm lång. LYCKA!!! Klockan var då 23.29.

Allt som hände efter det är en enda stor dimma. Alex klippte navelsträngen, de sydde mig (vilket inte kändes eftersom jag fick andas lustgas), jag ringde till mamma, svärmor och brorsan medan jag fortfarande låg kvar där! Haha! Jag sa till barnmorskorna att alla borde ha lustgas hemma, helt lycklig. Efter en stund gick alla iväg och vi fick mysa alla tre. Vår lilla familj.

Förlossningen var utan tvekan det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig den smärtan. Att jag fick gå med värkar två dagar innan spelade säkert stor roll och gjorde upplevelsen mycket hemskare än vad den förmodligen skulle varit annars. Att ryggbedövningen inte tog var ett fruktansvärt missöde och gjorde också hela upplevelsen en miljon gånger värre. Jag var ju utan bedövning i stort sett fram till de tre sista timmarna. Nåväl. Samtidigt som det var det absolut värsta jag gjort så var det det absolut BÄSTA jag någonsin gjort. Jag har världens finaste dotter och att få henne som belöning gjorde allting värt det.

Från det att vattnet gick tog det 3½ dygn, från första riktigt onda värken tog det 2 dygn och från igångsättningspillret tog det 14 timmar.

Hopeful1 · av **Hopeful1** 16 okt 2009, 12:31

GRATTIS!

Hon är jättefin!

Emminijo · av **Emminijo** 16 okt 2009, 12:39

GRATTIS!! Vilken vacker liten tjej ni har fått.

Tråkigt att du fick uppleva en sån jobbigt förlossning bara.
Många kramar!

Strumpan · av **Strumpan** 16 okt 2009, 12:59

Vilken underbar liten gosplutta ni fått! Grattis!!

Aurora · av **Aurora** 16 okt 2009, 13:45

Huuhhh, jag får rysningar! Det är så fint, samtidigt som jag vet hur vidrigt det är!! Muppigt med läkarstudenten!! Sånt måste man ju fråga! Men vad skönt att det gick bra till slut iaf och att Lily mådde bra (och du förstås!). Men visst är det häftigt på nåt konstigt sätt att föda barn? SJukt, men häftigt!

Danem · av **Danem** 16 okt 2009, 14:46

Gud vilken upplevelse!
Jag förstår om du inte är sugen på fler barn efter så lång tid och en bedövning som inte ens hjälpte,
fast i slutändan kom ju sötaste charmtjejen

GRATTIS igen och hon är så oerhört fin!
Kinder är bäst!