Cheesecake til...

Minisessan · av **Minisessan** 14 okt 2009, 10:45

Allt började med att min man och jag var hemma på söndag kväll (27/9) och höll på att fixa med datorn som började gå sönder.
Han skulle vara ledig på måndagen och jag hade precis gått en vecka över BF. I och med att jag inte hade känt något som liknade värkar så sa vi till varandra att "vi lär ju inte få på måndag utan säkert under veckan som kommer".
På natten mot den 28 vaknade jag som vanligt och behövde gå på toa, kl var då 3.
När jag sitter på toa så känner jag en svag känsla som går från magen till ryggen och tänkte att det måste vara det närmaste jag kommit en värk.
Jag gick tillbaka till sängen och 10 min senare kommer samma känsla och jag kan inte sova längre utan går upp och sätter mig vid datorn.
Efter ett tag så tänker jag att det kan vara bra med sömn och reser på mig och känner att det bara rinner mellan benen.
Jag springer till toa och börjar tokskratta då jag inser att det är vattnet som går. kl är då 3.40 och jag väcker min man som har gått och lagt sig för två timmar sedan.
Ringer fl och vi åker in ca en timme senare för att konstatera om det verkligen är vattenavg.
kl 10 på morgonen får vi åka därifrån för värkarna som kommer är oregelbundna och vi kan som inte vara kvar. Jag är då skit trött och spänd och ber att få något så jag kan sova, det får jag inte utan bara alvedon och rådet att duscha. Vi ska komma tillbaka kl 16-17 för att ta en ctg-kurva och då eventuellt få något att sova på för natten.

vi åker till min mamma och jag är så trött men kan inte sova för att värkarna gör så ont. jag går i duschen och kommer sedan till mammas säng vart hon har fixat med täcket så att jag kan ligga över den och avlasta ryggen.
Försöker äta där emellan men det går verkligen inte.
Min man klockar värkarna och tycker att det är ganska konstigt för jag har ganska täta värkar, allt frän 7 -3 min emellan.
kl 12.30 säger jag att det inte går mera och vi ringer fl och får komma in.
Hon undersöker mig och jag är öppen 6 cm.
De tycker jag har gjort ett bra jobb och berömmer och jag bara står där och pustar med tårarna nära att komma.
Då frågar de mig om jag vill bada och ha lustgas, JA TACK!

I badet kom jag ca 13.30 och TACK O LOV!!! Jag kunde helt slappna av och nästan sova mellan värkarna och lustgasen tog jag till en början då och då.
Precis då är det skift byte och jag får helt underbar BM och barn undersköterska.
Ligger i badet och andas igenom värkarna, pratar bara när jag måste och min underbara man assisterar mig helt bra. Masserar och ger saft och vatten och fyller på med varmvatten i badet.
Utan honom hade det inte gått så bra och han var helt underbar, visste precis vad han skulle göra m.m
Ibland lyssnar de på babyns hjärtljud och så småningom börjar jag att ojja mig lite när värkarna kommer och de vill ha upp mig och titta hur öppen jag är och hur barnet mår.
Jag kommer sakta upp och vill sen tillbaka om det är möjligt, jo säger de men skakar på huvudet till min man, hon har insett att jag inte har långt kvar.
10 cm öppen men med kanterna kvar och babyn som måste rotera lite till gör att jag blir kvar på sängen. Måste dock på toa och är utan lustgas i ca 15 minuter och det gick bra men sedan är det krystvärkar som kommer.
Krystar i ca 45 minuter och kl 17.08 är vår son född.

I sista värken måste de trycka på min mage för värken är slut och magmusklerna jobbar emot oss lite. men ut kom han tillslut!

När han ligger där mellan mina ben och de torkar av honom så säger jag " men det var ju mänskligt, jag orkade ju faktiskt det"
Då slår det mig, jag har fött ett barn! En helt OTROLIG upplevelse!!!
Efter ett tag så får jag upp honom på mig och han skriker ett tag och han suger direkt bra från bröstet.
De kommer med fika till oss och de väger och mäter honom, 4080 gram och 51 cm lång var vår prins! TRODDE INTE HAN SKULLE VARA SÅ STOR...

Får komma till bb efter att jag duschat och då ligger vi bara och tittar på honom, helt ofattbart. Fikar lite och sedan kommer tröttheten, hat varit vaken bra många intensiva timmar.
Så från första värken var han ute på 14 timmar, och från att vi kom in igen- 4 timmar! En snabb och väldigt bra förlossning.
Blev verkligen en positiv upplevelse och inte så farligt som jag trodde det skulle vara.
Visst hade jag ont men på ett helt annat sätt än vad smärta tidigare varit för mig.
Det hände en del lustiga saker där också, ex: slangen med lustgas hade hål i sig och den bytte dem efter ett tag men när de kom vatten i den så rosslade det och levde om och jag bara fortsatte använda den tills min man bände lös den och bytte ut den mot en hel och jag bar låg där och mumlade, hög på gas!
Jag sa också något då och då men det var ganska mkt mummel så de skrattade mest åt mig, för jag tyckte att jag var ganska klar men uppenbarligen inte!

Våran Viggo visste när han ville komma och de skämtade med oss att nästa gång måste vi bo i en husvagn där utanför, för om det ska gå såhär fort med den första så skulle de visst gå fortare med den andra.

Vi åkte hem efter 2 dagar och nu börjar vi få lite rutiner och lille Viggo äter och äter och har redan gått upp ca 800 g på två veckor.
Men det var i stort sett min förlossning.