Cheesecake til...

[Charlotte89]

Har bestämt mig nu för att försöka få hjälp av någon kurator. Trodde de skulle räcka med att prata med familj o vänner eller med folk här men behöver nog trotts allt träffa en kurator. Och min familj o några andra tycker också jag borde göra de för jag bryter ihop så lätt hela tiden nu allra helst på helgerna,

Känns som att på vardagarna när jag jobbar har jag en rutin med saker jag vet jag skall göra m.m Men så fort helgen kommer och jag inte har samma rutin m.m o saker inte blir som planerat ballar de ur helt och jag kan ligga å gråta i timmar o vet inte vad jag skall ta mig till.

[JessieH]

Jag tror att det är en bra idé. Ring barnmorskorna för dom har en kurator kopplat till sig eller gynmottagningen.

När jag låg inlagd fick jag ett sådant ihopa-bryt och sjuksköterskan kom precis så hon stod och pratade en bra stund med mig och tyckte att jag skulle gå till en kurator. Efter 3 missfall och nu ett utomkveds så är det kanske dags. Precis som du så pratar jag med familjen men jag känner att gråten är nära hela tiden. Varför är jag en sån som stryper gråten när jag pratar med andra om det som hänt? Det får vara jobbigt och jag får ju bli ledsen.

Hoppas du får tag på en kurator snart.
KRam

[JessieH]

Oj, jag ser att jag inte uppdaterat på vad som hänt den sista veckan. Förra måndagen åkte jag in akut och blev inlagd direkt i tron om att bli opererad under natten/morgonen. Kl. 11 på förmiddagen blev jag undersökt igen och då sattes det in cellgift istället för operation. Jag har nu tagit mina tabletter och ska ta prover igen imorgon. Återbesök under veckan eller nästa vecka.
Nu är jag sjukskriven i 2 veckor och hoppas jag slipper må så här illa. Illamåendet av tabletterna är hemskt.

Kände ni obehag när ni behövde gå på toaletten? Mina tarmar är helt i upplösningstillstånd.

[Charlotte89]

Tack för tipset, visste inte riktigt vart jag skulle vända mig för bästa kurator kring sådant här. Ja man är hur ledsen som helst o vill gråta ut men de är precis som att när man pratar med vännerna o så om de så går de inte att gråta eller man försöker visa sig starkare än man är. Sen förstår inte vännerna hur jobbigt de är eftersom dom inte själva gått egenom en sådan här sak eller har nån längtan efter barn vilket jag haft länge.

[Charlotte89]

Hoppas de har löst sig med cellgifterna nu då så du slipper operation. Men förstår att cellgisterna kan vara en pers de med självklart eftersom man oftast blir illamående av cellgifter.

Jag tyckte de va jobbigt att gå på toaletten men de va ju pga att jag hade blivit opererad så jag vågade ju knappt gå på toa för jag va så rädd att stygnen skulle gå upp eller något. Man fattar ju inte hur bra stygnen egentligen håller. Så de va bara rent ut sagt obehagligt att gå på toa under första veckan.

[SweetChili]

Charlotte89, hoppas du hittar någon kurator du trivs med! Jag tror att hur bra vän man än är och stöttar en person som haft utomkveds så kan man inte riktigt veta hur man känner. Och som ni säger, man kanske inte släpper på allt heller för man vill egentligen vara starkare.
Jag tycker fortfarande det är svårt att beskriva mina känslor över det hela. Det är så mycket som snurrar i huvudet. Hade inte jag blivit gravid så fort inpå så hade jag nog gått in i väggen. Tyvärr.

JessieH, hoppas det går bra med cellgiftsbehandlingarna. Jag har också hört att det kan vara rätt påfrestande och mycket illamående. Men förhoppningsvis så klarar sig din äggledare fint så du fortfarande har två fina äggledare

Kram på er!

[Charlotte89]

Ja eftersom jag gick in i väggen i gymnasiet vill jag absolut inte falla tillbaka igen. Aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Va ju så sönderstressad o känner mycket lättare av stress o så nu efter de och de har tagit flera år nu att bygga upp självförtroendet m.m igen. Men då gjorde man felet att man höll tyst om att man mådde så dåligt ända tills de brast fullständigt. Man kände att man ville inte besvära andra med sina problem och man tänkdte att folk skulle tycka man va dum eller nått om man skulle behöva prata med kurator eller nått liknande m.m

Men nu vet jag att de va helt fel tänkt o gjort, så vill ju ta tag i detta nu innan de går för långt. Både för min skull och min familjs, de har nog varit tungt för dom speciellt för min kille att se hur dåligt man mår.