Rumble of the ...

sandra25 · av **sandra25** 27 okt 2007, 11:59

Tänkte att det hade varit mysigt och höra lite från er som redan fött, om er absolut första intryck av bebisen , det första mötet mellan mamma, ev pappa och baby? Hur reagerade er partner? Era reaktioner? Även ni som gjort kejsarsnitt? Är lite nyfiken så hoppas ni vill dela med er..kramis :wink:

elgo · av **elgo** 27 okt 2007, 13:55

När dom la henne på magen fattade jag ingenting... förvirrad.. man har ju gått omkring i 9 månader och längtat och försökt förbereda sig på att bli mamma. Men just i den stunden kändes allt så overkligt... förstod inte riktigt att de där va verkligen min bebis, att de var hon som legat inne i min mage och sparkat...
De va en konstig men samtidigt helt underbar känsla. Min sambo blev helt tills sig.. han höll på och svimma, så han fick order från bm att sätta sig ner.. sen såg man att de kom en tår.. (och han är inte den som gråter i första taget)..
De är svårt och beskriva den känslan man har just då.... men den är helt UNDERBAR

Skumpan · av **Skumpan** 27 okt 2007, 15:30

Jag var helt slut efter förlossningen och bad dom redan innan att inte lägga upp en kladdig bebis på min mage, för de ville jag verkligen inte ha!. Så dom tog först å vira in han i en filt, sen fick ja han på magen, och tankarna innan de ögonblicket var väl ungefär att, gud vad ful han är, jag vill inte ha honom. (han hade conehead pga att han legat så länge i bäckenet.)men visst var han gullig ändå, men ja minns inte nån riktig lyckokänsla efter allt de slitet med att få ut ungen

min sambo såg rätt så paff ut å sa inte så mkt, men han var väl lyckligare än mig i de ögonblicket iaf!! men nu är de förståss helt fantastiskt att ha en bebis, men ja vill inte ha en till för det!

HannaTanT · av **HannaTanT** 27 okt 2007, 18:20

Jag stod på knä mot säng ryggen när jag födde så jag fick sätta mig bakåt när jag fick träffa Edvin första gången, navelsträngen låg för så jag fick lyfta för att kika vad de var för kön. Kommer ihåg att jag lyfta navelsträngen och bara ropa de är en pojk. Min sambo grät och det var bara ren lycka. Kommer jag aldrig glömma.. de var verkligen sån lyckokänsla att föda och möta sitt barn. Skulle jag kunna göra om flera flera flera gånger för att få uppleva denna lycka, värt verenda värk, jag lovar!!!

Beccy · av **Beccy** 27 okt 2007, 20:16

Åh! Det låter så himla underbart!! Längtar till tusen!!!

Kaizakavater · av **Kaizakavater** 28 okt 2007, 03:07

Blir bättre för varje gång
Med första är man som i chock... (iallafall jag var det)
Kärleken kom efter någon timme först....den där stora pang förälskelsen- björnhonan ...
Med andra funderade jag innan om jag verkligen skulle kunna älska ett till barn lika mkt. Med tredje var det bara jag, min förlossning och jag som styrde allt. Barnmorskorna.... behövdes inte och sen var det vi- jag + bebis + sambo Å framförallt så var det vår bebis, jag som tog emot honom o så där. Inga funderingar utan allt var naturligt.
Så det ska bli spännande att se hur det blir den här gången ( är ett tag sen) LÄNGTAR.....

Emma. · av **Emma.** 28 okt 2007, 09:14

Gud vad det låter härligt!! Längtar ännumera nu

sandra25 · av **sandra25** 28 okt 2007, 09:14

Det var mysigt att ni ville dela med er

April08 · av **April08** 28 okt 2007, 10:23

Håller med Kaizakavater, det blir bättre för varje gång.. med min första hade jag svårt att vid första mötet känna denna sprudlande lycka och mamma känslan.. men när vi sedan fått komma in på rummet på BB och jag i lugn och ro fick titta, lukta och mysa.. då var jag helt utom mig av lycka.. grät så jag skakade och ville aldrig släppa denna underbara lilla tjej ifrån mig.. Med tvån var det denna känslan på en gång, men det tog ett tag innan jag fick hålla honom pga av komplikationer.. men känslan fanns där direkt

linda74 · av **linda74** 28 okt 2007, 10:24

Efter hårt värkarbete och en långdragen FL var jag så trött så jag visste inte varken ut eller in. Där låg han på min mage och jag vågade knappt titta på honom. Min man frågade: "Andas han?" och jag kunde bara nicka. Lyckoruset kom när vi kom hem från BB efter 4 dagar och vår första bäbis låg i sin vagn... Då gick det upp för mig att han var vår alldeles egen!! Då rann tårarna och jag kunde inte sluta titta på honom. Han var så fin!!

Med Elin gick FL snabbt och kontrollerat. Och moderskänslorna infann sig i samma ögonblick som jag fick hålla henne för första gången. Jag skrattade och grät om vart annat och var bara sååå lycklig!!

Emma hade stora svårigheter när hon kom till världen. Hon andades inte och FL-läkaren sprang i väg med henne till ett annan rum. Jag trodde inte att vi skulle få tillbaka vår lillflicka mer!! Min man fick följa med och efter 20 minuter kom han in med Emma i famnen. Hon såg ut som en docka och först trodde jag inte att hon levde... trodde min värld skulle gå sönder!! Det tog mig ett par dagar att hämta mig från allt jobbigt. Men kärleken till vårt barn, vår Emma, fanns där och när jag vågade tro att hon skulle få leva, så blommade den ut med full kraft.