Pilutta Dej

Libra · av **Libra** 15 aug 2011, 19:23

Tänk att man nu passar in i denna tråd. Men nu ska vi snart börja med IVF i alla fall. Ska ringa imorgon. Vet inte riktigt hur lång kö det är här i Malmö sen. Men de sa att det skulle gå snabbt. Hoppas!

missingbaby · av **missingbaby** 24 okt 2011, 16:36

Skönt få ur mig lite tankar,tårar och är nervös...
ska starta vår utredning ifall det blir mens denna omgången.Ska börja med att ta prover,Första steget inför Infertilitet undersökningsprocessen.

Vi har försökt i 2 år,utan en knodd i magen...vilket gett många tårar.
Nervös att få veta resultaten som Måste för att jag ska leva med ovissheten.

Libra · av **Libra** 24 okt 2011, 21:54

missingbaby: Förstår din oro. Vi var också väldigt nervösa inför svaren men det visade sig att det inte var något fel på oss, vad de kunde se i alla fall. Vi har också försökt i över 2 år utan något som helst resultat. Märkligt det här. Men nu har vi fått hjälp och ska börja med IVF snart. Hoppas det går bra för er.

Niinen22 · av **Niinen22** 08 nov 2011, 21:41

Hej!!

Registrerade mig här på sidan idag efter att ha fått ta del av ytterligare sämre nyheter och känner nu att jag kokar inombords.

Ska börja med min historia. År 2003 fick jag veta att jag hade leukemi, en välkomnande nyhet eftersom jag har känt mig konstig och dålig med minskad lust för allt vad livet hade att erbjuda under en lång tid. Det var skönt att få reda på det då. Min dåvarande pojkvän fick i samma veva även han cancer, i annan form, och dog senare.

2006 blev jag behandlad med cellgifter och stamcellstransplantation. Inför denna tog jag ut 13 ägg för nedfrysning för att ha en chans att bli gravid senare i livet. 11 av dem var mogna och två omogna. Behandlingen lyckades bra och jag är idag cancerfri, sånär som att jag med jämna mellanrum måste fylla på med celler.

Förra sommaren provade jag om min sambo/pojkvän sedan drygt 4,5 år att bli gravida med mina ägg. Vi hade pratat om barn länge och han hade även vetat om att jag kanske inte kunde få egna barn. Av mina 11 mogna frusna ägg blev det 1 halvdant befruktat som sattes in. Detta misslyckades, något vi nästan hade räknat med, men självklart hoppats på annat svar.

Vi sattes i äggdonationskö retroaktivt och har stått i denna kö sedan april 2010. Nu i september blev vi kallade till nybesök och blev väldigt glada. Nu måste det ju börja närma sig! Men tji fick vi... Vid vårt besök förra året blev vi lovade en hel donator när det var dags, nu fick vi reda på att vi måste dela om det blir fler än 10 ägg. Vilket statistiskt minskar chanserna väldigt mycket. Att vi blev lovade detta förnekades. De skulle aldrig lova något sådant! Även flera saker som hade sagts vid förra besöket förnekades.

Under nybesöket frågade vi om ungefär hur lång tid det skulle kunna bli aktuellt att det drar igång varpå läkaren gick ut och frågade en av de ansvariga för äggdonationskön. Svaret vi fick var att det såklart inte gick att säga säkert, men om ca 3-4 veckor! Så då skulle det i pricip kunna vara så att jag kan vara gravid innan jul? Ja, det stämmer, svarade läkaren leende! Men gud vad kul, sa vi! Tjoho! Men, nej nu när vi ringde efter 5! veckor så hade sökningen efter vår donator inte ens påbörjats. Vilken "korkad" läkare kunde säga en sådan sak? Frågade hon oss när vi ringde. Ja, säg det du...

Och så har det varit, gång på gång på gång. Vi har fått reda på nya saker varje gång vi har frågat något eller varit på besök och aldrig eller sällan träffat samma läkare. Allt vi säger, som enligt dem inte stämmer, skulle dom aldrig ha sagt och dom förnekar stenhårt att de överhuvud taget ens skulle ha gjort det. Men varför skulle jag annars har sagt till min läkare på hematologen (för leukemi) när jag var där på återbesök 3 dagar efter nybesöket på fertiliteten, att det nog skulle vara bäst att fylla på celler eftersom processen skulle dra igång om kanske 4 veckor (vilket är det som rekomenderas att göra inför en behandling, med äggdonation i förebyggande syfte, vilket jag även förklarade för den person som har hand om äggdonationskön). Nu finns det inga mer celler i frysen. Vad ska jag göra då när det tydligen blir dags i januari-februari istället för november-december? Det är inte bara dom som behöver tid att planera på, och såklart att vi tar fasta på vad dom säger.

Jag är så arg att jag kokar inombords, men jag vill ju göra mig "ovän" med dem på fertilitetskliniken. Men dom har precis schabblat bort mina sista nedfrysta stamceller på grund av att vi faktiskt lyssnar och tar till oss det som de säger

Vad ska man ta sig till?

Niinen22 · av **Niinen22** 08 nov 2011, 21:58

Måste bara fortsätta på mitt föregående inlägg.

Jag undrar bara, varför personer som jobbar med detta dagligen kan vara så hjärtlösa, nedlåtande , snäsiga och bli rentav irriterade när man frågar saker som för oss betyder allt i världen? Avslutas inte varje brev med "Om du har några frågor, så tveka inte att höra av dig till oss på nedan angivet telefonnummer"? Men tvekar är just det man gör, av rädsla för att få höra den där släpiga ointresserade, nästan elaka rösten som inte riktigt hör det man säger och undviker att svara på ens frågor? Eller ens ringa tillbaka. Eller säger att de har ringt tillbaka men att det har varit upptaget trots att man har gått och väntat i flera dagar på att de ska ringa, och därmed även ha haft med sig telefonen till och med in på toaletten av rädsla över att missa det samtalet?!! Eller att i dokumentationen man får som brev hem, "svar" på frågorna, inte ens stämmer med det man frågade?

Ja, jag bara undrar. Först var vi oroliga och hade ont i magen över vetskapen om att vi kunde bli par nr 2 och därmed få vänta tills nästa donator dök upp. Nu är vi oroliga över hur allt egentligen fungerar i denna process.

missingbaby · av **missingbaby** 21 maj 2012, 20:48

ja tjejer...här är ingen ljusning än heller,fått 3 kurer med pergotime,utan resultat :cry:

Helgen var FRUKTANSVÄRD :cry:

mensen kom tidigare än vad den brukar.
Jag var TOTALT FÖRSTÖRD denna gången...men hopp om att få bli sitter där och bankar.

Så imån är det telefonsamtal om att få möjligheten och testa minst 2 gånger till.

knepigt,men man ger inte upp. :cry:

Dionigi · av **Dionigi** 22 aug 2012, 16:11

Hej, hoppar in i denna tråden. Är det någon av er som har varit på utredning som visat på att du som kvinna har ägglossning och att hormonerna är ok samt att mannens spermaprov är helt utan anmärkning men ändå så blir ni inte gravida?

lillaia · av **lillaia** 22 aug 2012, 18:58

Det här var då ingen "trång" grupp... kanske bra det?

Försökt i två år och åtta månader, har endometrios, en igentäppt äggledare, och mannen har inte toppenspermier. Ställdes igår i kö till IVF. Känns som att man gett upp... vill mest dra ett täcke över huvudet och stanna där. Men men, man ska inte ropa hej, och inte bu heller. Kanske IVF är vår grej? :roll:

Dionigi · av **Dionigi** 23 aug 2012, 08:58

Vad skönt att ni har kommit så långt. Det "enda" jag har som kan vara emot mig är att jag har ganska mycket myom samt kronisk B12 brist som jag tar tabletter för kombinerat med Folsyra och järn. Använder fertilitetsmonitor sedan fem månader tillbaka men just denna månaden har jag haft höga östrogennivåer precis hela månaden och har inte haft ägglossning än fast jag är på dag 18.

Lycka till med IVF:n.

Libra · av **Libra** 23 aug 2012, 09:09

Vår utredning visade inte heller några fel. Vi lyckades faktiskt på första IVFen så det finns ju hopp. Tyvärr slutade det i ett sent MA. Till hösten ska vi göra ett nytt försök. Lycka till!