Grym fredag!

Stina · av **Stina** 22 sep 2009, 17:52

Hej, en medlem kom med detta önskemål om att vi skulle öppna ett forum för er som har fått diagnosen ofrivillig barnlöshet. Ofrivillig barnlöshet är när ett par har försökt i två år utan att ha fått lyckan att bli med barn. Här träffar du andra som går igenom det du går igenom.

Sugah · av **Sugah** 23 sep 2009, 07:12

Vilket bra förslag!

08nin · av **08nin** 26 sep 2009, 17:52

Ett bra förslag, men det känns vemodigt att passa in här.

Sugah · av **Sugah** 07 okt 2009, 07:51

Jag bara måste få skriva av mig!
Tror det är flera här inne som känner til min historia.
Korfattat: vi har försökt få barn i 2½ år, precis gjort utredning som visar på manlig infertilitet. Min sambo genomgår nu en antibiotikakur, om ca 3 mån kommer vi besöka läkaren igen för nya tester. Troligtvis kommer det bli IVF och dit sätts vi på kö när utredningen är klar, kötiden är ca 6 mån.

Jag tycker denna perioden är så jobbig! Jag vet att vi är fler som genomgår ungefär samma sak. Hur gör ni för att klara vardagen?
Jag märker att jag har blivit en "tråkig" person. Jag har svårt att skratta, svårt att känna glädje. Värdesätter inte längre saker så mycket som jag bör göra.
Jag känner en stor sorg, så jag inte längre kan fokusera ordentligt på min "andra liv"
Hur gör ni för att inte gräva ner er helt?

08nin · av **08nin** 07 okt 2009, 17:50

Tjaa du Sugah, vad gör man? Man överlever. Så ser jag det. Man överlever. För att hålla hoppet uppe så tror jag att man måste hela tiden se en utveckling av sin utredning och den hjälp man får. Att kunna få svar på vad felet är.

Att vänta på utredningar och andra remisser tar jättehårt. Man blir som du säger, ganska tråkig och bitter över att inte lyckas. Och värre blir det när andra runt omkring poppar upp med gravidmagar. Jag tyckte det var värst i vintras efter missfallet. Att väntat så länge på att bli gravid och sen få ma var ett rejält slag i magen. Att sen gå och hoppas i 10 mån till utan att få ett plus är tungt.

Men i mitt fall så har en jobbig cysta delvis varit orsaken. Nu är den borta och nu känns det lite ljusare. Jag hoppas verkligen på ett plus inom 3 månader. Kanske lyckas vi denna gång?

Jag har valt att vid sidan av min utredning få hjälp av akupunktur. Om det blir aktuellt med ivf för oss i framtiden så är det bra att få akupunktur under tiden. Det hjälper blodcirkulationen i livmoder och äggstockar. Det har hjälpt mig att fokusera lite bättre. Nu gör jag vad jag kan. Hur det blir återstår att se.

lindajohan · av **lindajohan** 10 nov 2009, 20:25

08nin
vad hade du för jobbig cysta?Hur fick du bort den?Det kanske inte är samma sak som det jag har gulkroppscysta??Fick reda på det ida när var på kontroll inför IVF.Låter verkligen JOBBIGT att sånt ska få göra det inte går vägen, o sen förstår jag verkligen du haft det tufft efter mf, som du skriver vilket slag i magen efter lååångt försökande

Ja har oxå provat med aku,men inget för mig då jag blev så deppig o gråtig..det vill man ju inte va...
Kraaaaaaaaam på er alla

avlängtantilldig · av **avlängtantilldig** 22 jan 2010, 22:25

Visst är det tungt som f-an... Man ser alla runt sig få barn och själv står man kvar och stampar på samma punkt.
Vi fick missfall juni-08, då sa alla "Men då vet ni ju att ni kan bli gravida i alla fall". Känns om som en väldigt klen tröst just nu. Har en systerson som är född nästan samtidigt som vårt barn skulle kommit om det gått vägen - känns overkligt och ibland alldeles för hjärtskärande att tänka på.

Nu när det gått så lång tid känns det som om man inte kan prata med alla om det längre, man upprepar liksom samma klagan om och om igen och får känslan av att folk tröttnar och tänker "Har hon inte kommit över det där än". Med största sannolikhet tänker ens närmaste vänner inte så, men det är så det känns inombords.

Man får också ständigt höra att man ska "slappna av" och "inte fokusera så mycket"... Kan säga att om det varit näst intill omöjligt så här långt så är det totalt hopplöst när man är mitt uppe i "inseminatons-djungeln". Det är ett enda räknande av dagar, den dan ska man ta piller, de dagarna ska man ta sprutor, x antal dagar innan insemination ska mannen inte ha utlösning, men eftersom man inte vet exakt när inseminationen kommer att bli, förrän några dagar innan så vågar man inte ha sex på ganska lång tid. Men sen, när inseminationen är gjord, då är det beordrad sex x antal dagar.

Tyvärr känns det som att efter dessa två års kämpande så börjar sex kännas som ren barnproduktion, det är ytterst sällan det känns som något spontant och roligt... Inte alls bra, jag vet, men vad gör man...

Nån som är i samma sits och har tips???

08nin · av **08nin** 22 jan 2010, 23:09

Hej igen. Först vill jag bara säga till Lindajohan att jag har inte varit inne här på flera månader. När jag skrev så plussade jag ca två veckor efter. Fick tyvärr missfall igen. Min cysta var en slembildande cysta. Det var det dom skrev i alla fall i brevet och sa på undersökningen. Den skulle inte vara något hinder för att bli gravid. Men jag vet inte. Det var en månad efter jag opererat bort den som jag blev gravid. :roll:

Det är jättetungt att prata med nära vänner. De lyssnar och försöker förstå men jag ser direkt att dom inte gör det. Det är jobbigt att inte ha någon nära som man kan snacka med. Nån som orkar lyssna. Om nån säger det där med att slappna av och att man ska tänka på annat så tänder jag till som satan. För det där vet dom ingenting om. Då har man inte fattat poängen med varför man vill snacka av sig.

De tips jag har är att försöka boka upp sig rejält de dagar som man vet brukar vara värst i månaden. Det kan funka ibland. Jag tänker mycket på min situation, men gör jag saker utanför hemmet så släpper jag det ganska bra. Har börjat träna lite grann och försöka att träffa kompisar som jag har roligt ihop med. Det är väl de tips jag har som fungerar för mig.

ImJustNoBody · av **ImJustNoBody** 10 feb 2010, 00:21

Hejsan. Jag och min man har nu försökt att bli gravida i nu 3,5 år utan resultat :cry:

och i veckan var jag inlaggd på sjukhus för andra problem, men då tog jag upp att jag hade pco och läkaren beställde en gynundersökning för att se om jag talade sanning. finns vell liksom ingen mening med att ljuga, Men som sagt gynläkaren hittade som sagt att jag hade pco och sedan tog dom en massa prover. han frågade då om vi hade försökt att skaffa barn och jag svarade lite nervöst ja... då sa han ledsen men du kommer inte kunna få barn någon gång i ditt liv utan läkar hjälp. och jag började stört gråta. och när min man fick reda på det blev det bara ännu värre. Eftersom hans dröm och min dröm var att få många barn. min man har växt upp med tio helsyskon med samma mamma och pappa. och vi satte oss ner och grät. men läkaren var jätte bra och skulle skicka en remiss till speciallisterna på sjukhuset där vi bor och se till att vi skulle få den hjälp vi behövde. men sen sa den andra läkaren du vet vell att man måste ja sex för att bli med barn.... men hallo jag är vell inte dum. men önskar er andra mycket lycka till med era försök att få en liten knodd

många kramar ImJustNoBody.