Rumble of the ...

Miss_K · av **Miss_K** 13 mar 2011, 08:04

Usch! Stackare

Ingen rolig situation du hamnat i. Det låter absolut som pappan inte är direkt mogen att hantera detta. Om det finns möjlighet för dig att t.ex. flytta hem till din mamma ett tag för att komma på rätt köl så kanske det vore bra. Känns som du behöver bryta lite för att få en möjlighet att tänka igenom situationen.

Kramar till dig och din bebis!

Skoogstrollet · av **Skoogstrollet** 13 mar 2011, 10:38

Annn-Sofie: Oavsett om han anser att du fått en förlossningspsykos eller inte hör det ju till att han är delaktig och tar sitt ansvar! Ställ honom frågan vilket umgänge han vill ha till sitt barn. Även om ni inte har några goda fadersförebilder så är det hög tid att prata om det och för honom att agera. Ställ honom frågan vad han tänker göra om du verkligen får en depression och inte kan ta hand om barnet.

Lycka till och kämpa på för dig och ditt barns skull. Mjölkstockning är som sagt ett helsike så se till att klä dig varmt, en extra halsduk över brösten är ingen nackdel även om det ser fånigt ut.

anile · av **anile** 14 mar 2011, 09:41

Jag tror att det är jätteviktigt att man (både män och kvinnor alltså)pratar med sin partner innan man skaffar barn om vilka förväntningar man har för den nya situationen. För mig är det självklart att man 2011 ska dela på ansvaret rakt av, men många känner ju inte så, och då är det ju upp till mig att hitta nån som delar mina värderingar, för de kan ju vara svåra att ändra sådär i efterhand.

Jag tror också därför att det är viktigt att man känner varandra ganska väl innan. För det kan ju vara så att man säger en sak, men lever efter helt andra deviser. Jag tror inte att detta är något som bara är reserverat för unga, men jag tror att det är mycket vanligare att man inte varit tillsammans så länge och att man inte känner varandra så väl som man tror att man gör när man är lite yngre. Människor förändras och utvecklas också med åren och man utmanar hela tiden sina värderingar och får chansen att förbättra sig själv. Det finns garanterat unga pappor som är jättebra också.

Det här ville jag väl bara säga rent allmänt, kring debatten. Nu är ju din situation redan här, och jag tycker att det är rent ut sagt förjävligt att en människa kan bete sig så. Även om han kanske tycker att det är mer ditt ansvar så har jag mycket svårt att förstå hur man inte kan intressera sig för sitt eget barn, speciellt om man fått uppleva något liknande själv när man varit barn.

Så, oavsett ålder, mognad eller hur länge man känt varann så har ju båda samma ansvar när man väl satt ett liv till världen. och om båda inte lever upp till det så är det nog snarare i förhand man kan göra något åt en sån sak än i efterhand. Om båda är lika engagerade i att skaffa och planera för ett barn så är man nog lika engagerade i att ta hand om det sedan också. Det kan ju vara en fingervisning.

Annn-Sofie · av **Annn-Sofie** 21 apr 2011, 16:01

ja, man har ju defenitivt lärt sig en läxa här.. Karln kunde ha varit äldre och vi har inte varit tillsammans så länge. Och att prata innan vad man förväntar sig från sin partner är också ett plus.. Dumt att man inte fattade sånt förut....
måste be om ursäkt för att jag inte är så aktiv och skriver. men när det är en dålig dag här så läser jag och mår faktiskt bättre.. så tack för medlidande och fina råd

och hoppas de finns andra som har nytta av dem!
och oavsett om pojkspolingen inte klarar av en sån simpel grej som att leka med sitt barn så kmr iaf jag göra mitt bästa för honom, även om de innebär att separera.

FruC · av **FruC** 27 jul 2011, 07:00

Tänk vad pappor lätt kan "gömma sig" bakom att de faktiskt jobbar. jag och min man hade en lätt hetsig diskussion kring vår lilla guldklimp och då kom såklart argumentet upp att han jobbar. När jag svarade att det gör jag med, men mitt arbete tar inte slut efter 8 timmar om dagen utan pågår i 23-24 timmar per dygn varje dag så verkar något ha trillat ner för honom. Numera umgås min man mera med vår son även om blöjbyten och nattliga matningar inte är någon skillnad på ännu.

Jag är ju dessutom en elak jäkel och när vi haft jobbiga nätter på helgerna så ser jag till att maken vaknar urtidigt med oss då sonen är less på att sova, så han åtminstone får vara solidarisk på sömnbristen

baby-summer2010 · av **baby-summer2010** 21 dec 2011, 22:55

Det var skönt att läsa denna tråden för att se vad som kan vara en rimlig arbetsfördelning, hur mycket man kan kräva av pappan... Har funderat en hel del på det här på senare tid då jag börjat tröttna på att alltid ha huvudansvaret och han bara hjälper till lite ibland. Han pratar till och med om det så själv; han ska hjälpa till, han ska vara barnvakt åt sin egen son! Har klagat lite ibland men då fått dåligt samvete efteråt för han gör ju faktiskt en del och han har ganska jobbigt på jobbet nu. Efter att ha läst detta känner jag att det faktiskt inte är några orimliga krav jag har. Så nu ska jag ta och prata med honom om detta och inte låta honom komma undan så lätt.

Hoppas du fått livet att fungera bättre nu Annn-Sofie!

EmmaStina · av **EmmaStina** 22 dec 2011, 07:40

En fundering bara, känner ju inte din man men om han har haft ett "rövhål" till pappa så kanske han inte har så mycket till förebild?! Han kanske bara är osäker på hur en pappa ska vara. Om han inte har upplevt hur en "bra" pappa är, hur ska han veta hur han själv ska vara?!
Kan du prata med honom, förklara vad du vill att han ska göra, stötta honom och pusha honom att umgås med sin son?

baby-summer2010 · av **baby-summer2010** 22 dec 2011, 09:17

Tja, hans pappa är inget "rövhål", men han är ju inte perfekt heller. Så det kan nog ligga något i det ändå. Hans mamma kan vara väldigt bestämd och har gjort väldigt mycket hemma och försökt göra utflykter och så med barnen, men som jag förstått det kanske inte riktigt nått fram till barnen. Medan hans pappa visserligen hjälpt till hemma, men han har som jag förstått det haft betydligt mer egentid än vad hon har haft. Men han har ändå nått fram till barnen. Min mamma gör också mycket hemma, men upplever att min pappa gör mer än hans pappa gjort så vi kanske har lite olika bild av vad som är en lagom. Tack för ditt inlägg EmmaStina! Jag känner att jag har bättre förståelse för honom nu och kan diskutera det mer öppet med honom och inte vara så anklagande. Förhoppningsvis kan jag få honom att förstå mig också.