Rumble of the ...

Afasi · av **Afasi** 01 mar 2011, 20:07

Jag håller på bli galen här! Måste verkligen få skriva av mig min ilska nu känner jag!
Jag är i vecka 8 nu och bor än så länge hemma. Detta är en helt oplanerad graviditet eftersom jag bara är 18 och fortfarande går i skolan.
Hur som helst.. Jag är en fd. rökare men slutade för snart ett halvår sen eftersom jag tröttnade. Nu när jag är gravid så försöker jag i största möjliga mån hålla mig undan cigarettrök men det är inte det allra enklaste..

Min mamma är en storrökare och röker dessutom inne.. Har alltid gjort och hon rökte även när hon var gravid med oss barn. Ibland kan hon gå ut och röka nu och ibland kommer hon och stänger dörren till mitt rum, öppnar fönstret och varnar för att hon ska röka. Det är såklart jättesnällt, minsta lilla ansträngning betyder mycket för mig men jag börjar tröttna!!

Idag har jag suttit inne på mitt rum HELA dagen ända sen jag vaknade imorse eftersom jag vill undvika röken, de få gånger jag rört mig utanför rummet har varit för att hämta mat som jag äter på rummet, kissa och gå en promenad med hundarna.

Jag kan inte leva instängd på mitt rum för att mamma och diverse assistenter till pappa ska stå och röka inne! :evil:

Men jag gör ju allt för att skydda mitt barn mot röken..

Någon som också lever med passiv rökning? :cry:

anile · av **anile** 01 mar 2011, 20:15

Åå... Med risk för att bli attackerad av alla rökare nu så måste jag säga att jag förstår ditt dilemma.. För det är ingen liten grej och det är hur dumt som helst att utsättas för.

MEN, med det sagt så är du ju ändå 18, och din mamma bestämmer ju över sitt eget hem (om än att jag också kan hålla med om att hon borde visa hänsyn till både sin dotter och sitt ofödda barnbarn..). Det låter säkert jättetrist att höra, men det är ju din mamma som röker, och du är myndig och har valt att skaffa detta barn, så det är ju helt upp till dig att avgöra hur du vill ha det med ditt eget barn.

Afasi · av **Afasi** 01 mar 2011, 20:44

Jo jag vet. Att säga till henne är helt omöjligt då hon dessutom (gud vilken härlig morsa) är alkoholist och typ bryr sig NOLL om alla andra än sig själv...

Jag har möjlighet att flytta hem till barnets pappa/min pojkvän men det är inte heller det enklaste då min pappa.. Ja, vad ska man säga? Han hamnar lätt i depressioner och psykoser och diverse saker efter att min bror tog livet av sig för 5 år sedan. Pappa har i sin tur gjort ett antal misslyckade försök och nu är han väldigt känslig för omställningar. Därför kan jag heller inte bara flytta... :roll:

Att en så pass liten sak egentligen ska skapa så stora problem! Hon får gärna röka och få sjukdomar och plågas om hon vill det, hon kan gärna få utsätta mig också om hon nu vill det men när det gäller mitt barn så ska hon fan inte kunna skada den för sitt eget jävla beroende! :evil:

anile · av **anile** 01 mar 2011, 20:52

Ja, det låter ju jättehemskt. Skulle knappast vilja vara i din situation. Men som sagt, ditt barn är bara ditt ansvar. Inte någon annans. Och om du upplever att miljön inte håller den standard som du vill ha för ditt barn är det helt upp till dig att lösa situationen, inte någon annan. Ditt barn finns ju bara i magen en begränsad tid också. Tiden kommer bara att svischa till så har du fött ditt barn. Har du planerat hur du ska göra då? Som du beskriver det låter det ju inte som den allra mest ultimata miljön att låta ett barn växa upp i, om det finns alternativ alltså, vilket det ju alltid finns...

Afasi · av **Afasi** 01 mar 2011, 21:09

Ja hur vi gör senare är redan planerat. Pojkvännen ska snart flytta in i en ny lägenhet där jag också kommer att flytta in innan barnet är fött och sedan kommer vi alla (självklart) att bo tillsammans där. Att låta mitt barn växa upp som jag gjorde är INTE ett alternativ! Om jag visste att jag inte hade ett bättre ställe för mitt barn så hade jag inte låtit graviditeten fortlöpa. Då är det snällare mot barnet att slippa (väldigt stort av mig att säga då jag är rätt mycket för abort, eller iaf hur många använder sig av den fria aborten idag). Så barnets uppväxt är ett mindre problem. Jag kan dock ändå inte bara dra hur som helst på grund av min pappa.

Det ska nog säkert lösa sig på något sätt. Just idag är jag bara oerhört trött och arg.

anile · av **anile** 01 mar 2011, 21:12

Jag förstår att det är jobbigt! Men du/ni har ju iaf en bra plan.. Försök att se fram emot det och tänka framåt. Det går säkert bra! Lycka till med allt!

Afasi · av **Afasi** 01 mar 2011, 21:20

Åh tack! Det värmde! Tack så hemskt mycket för att du lyssnade och muntrade upp mig

AmandaB · av **AmandaB** 01 mar 2011, 21:25

Hej. Tråkigt att höra om allt, och jag förstår att du inte vill lämna din pappa hur som helst men ändå ska du såklart göra det om det är det du vill och det är möjligt. T.ex. berätta för din pappa redan nu att du ska flytta om ett tag, och förbered honom så "snällt" som möjligt. Det är ju viktigt att du mår bra och sen kommer ditt barn bli viktigast. Var inte ledsen för rökningen även om jag förstår att det är frustrerande och du vill ge barnet det bästa, du kommer nog ifrån det snart och jag önskar dig lycka till.

Själv blir jag också sur när folk i små utrymmen med mycket folk röker rakt på mig. Det går ju inte att värja sig och jag har VALT att inte röka, precis som du. Därför känns det så orättvist att man inte kan bestämma det själv ibland. Men igen, lycka till! <3

Afasi · av **Afasi** 01 mar 2011, 21:31

AmandaB: Ja precis, jag ska förbereda honom. Men jag sitter just nu och funderar på hur jag ska förklara för honom att jag är gravid, det vet han nämligen inte om än!

Jag kan också bli arg på folk som står och röker sådär jäkla när en! Exempelvis träffade jag 2 killkompisar igår som vet om att jag är gravid, ändå står dom och röker och typ blåser mot mig även fast jag säger ifrån!

Usch vad puckade folk är! När jag rökte så försökte jag undvika att röka vid folk som jag visste var gravida iaf, samma sak med barn osv. Sen är det ju helt omöjligt att skydda alla.. Men någon jäkla hänsyn får man väl ändå ta!

noodi · av **noodi** 02 mar 2011, 06:54

Jag säger som Amanda sa, förbered din pappa att du ska flytta och berätta varför.. Den miljön du lever i är verkligen inte hälsosam, varken för dig psykiskt eller för barnet..
Detta är ett tillfälle att tänka på dig och barnet, det känns säkerligen svårt att släppa taget lite om din far eftersom han mår så dåligt, men du måste tänka på er två och ert bästa.
Prata med barnmorskan om detta när du ska på inskrivning, o berätta som det är för hon kommer ändå fråga om hemförhållandena.
Jag hoppas allt verkligen löser sig för dig, ta hand om dig.