Rumble of the ...

[manfred02]

Hej!

Jag har lite frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på av nån som kanske varit i samma sits eller liknande, kan du hjälpa mig?

Jag har skrivit vår "historia" lite snabbt längst ner för för er som vill veta och för att ni ska förstå lite bättre hur min sits ser ut.

Här kommer alla mina frågor:

1, Om du haft MA, berätta gärna din berättelse! Hur lång tid tog de innan du fick tillbaka din mens/ÄL??

2, Finns med några risker med en nya graviditet efter MA?

3, Specialmödravården, hur funkar de? kan alla söka hjälp där? är jag kvalificerad?

4, hur har ni gjort som lyckats plussa igen efter MA med att berätta för alla igen om att de väntas tillökning??
(vi berättade i V.12 för familjerna och närmsta vännerna denna gång men funderar på att inte berätta för nån om vi lyckas igen fören vi varit på UL i V.18 )(förutsatt att inte en kagge avslöjar oss )


Vår historia:
Jag har PCO (http://www.pco-s.com/) och vi har haft de lite kämpigt med att få till de där pluset på stickan. men en dag så bara va de där! Den lyckan! vi svävade på rosa moln första veckorna (du vet säkert hur de är) sen kom vardagen och vi va fortfarande glada, självklart, men nu va man mer spänd och ville att de skulle börja synas, kännas osv..
Vi plussade i V.8 och när jag va i V.17+5 hade jag en känsla, en överdriven känsla av lugn. ringde gyn som såklart sa att jag va larvig för att de va min första graviditet. vi la på men efter bara några timmar kom de lite blod, bara lite lite, men de va blod så jag ringde igen och då fick jag komma upp.
Förklarade mina känslor för läkaren vi mötte och han sa att jag gjorde rätt som kom in. Han pratade om MA när vi bara satt och pratade men de konstaterades väldigt snabbt efter att jag kommit upp i gynstolen.
De brast för mig, jag hörde inte va som sas, vad som gjordes osv allt bara svartnade och jag bara grät och grät. de va hemskt.
Fostret hade dött mellan V.5-8 och jag va 2dar ifrån V.18.. jag hade gått runt och spridit min lycka, en lycka som egentligen inte fanns.. jag kände mig så grundlurad. känner mig fortfarande lite lurad.
De va på tisdagen, på fredagen fick vi tid för skrapningen.
skrapningen va en bra sak. nu kan jag blicka framåt och fokusera på att umgås med familjen, jobba, min man. de finns andra glädjeämnen att lägga energi på.
Vi vill försöka igen! börja på ny kula <3

[Tatyana]

Jag beklagar ditt MA. Jag fick konstaterat ma i vecka 8 första gången, så hade inte gått lika långt. Min mens kom tillbaka en månad efter skrapningen. Man räknar blödningen efter missfallet som mens, så mensen ska komma igång som vanligt efteråt.
Riskerna för missfall i nästa graviditet är varken mindre eller större för att man har haft missfall.
När jag plussade andra gången fick vi dock tyvärr konstaterat missfall igen i vecka 8, och hade inte hunnit berätta för någon. Jag blev gravid igen efter 4 månader.
Efter andra missfallet plussade jag igen på första försöket. Tredje gången jag blev gravid fick vi komma in på vul tidigt, och fick då se ett hjärta som tickade. Eftersom vi hade varit öppna för alla och berättat om våra missfall så berättade vi att vi var gravida igen efter att vi hade fått se hjärtat. Det var i vecka 8-9. Vi tänkte att om det inte skulle gå så skulle alla veta det, och vi slapp frågor.
Nu gick det bra sista gången, som tur var. Hoppas att allt kommer att gå bra för dig.

[anile]

Hej

Jag fick konstaterat MA i v 13 (död ca v 9) i oktober förra året. Jag fick cytotek och mensen kom tillbaka ca 6 veckor efter det. Vi valde att vänta med att skaffa barn efter det och är nu inne på 4:e försöket.

Jag tror inte att det finns ökade risker efter ett MA, i de flesta fallen iaf. det vanligaste är nog att ett MA helt enkelt beror på att just det embryot inte var livsdugligt och att det nästa gång kan gå hur bra som helst!

Jag vet inte om du hör till specialistmödravården. Jag misstänker själv att jag kan ha en lindrig pco, men känner inte till om det skulle innebära några risker för komplikationer vid en graviditet.

Jag har alltså inte plussat igen efter mitt MA och vet inte hur jag ställer mig till att berätta för alla om/när det sker. Efter MA:t kände jag mig så grundlurad och snopen att jag sa att jag inte skulle säga nåt till någon förrän man fått svart på vitt att det är relativt säkert (hur säker man nu kan vara). Men nu vet jag inte. Eftersom vi hann berätta för alla några dagar innan vi fick beskedet så kändes det också som att alla var förstående och man fick vara ledsen och så. Slapp dra på sig en mask och gå ensam och låtsas vara glad. jag vet helt enkelt inte. Måste prata med min sambo och höra hur han känner så får vi besluta tillsammans.

hur känner du? och hur mår du i hela den här processen?

[arizza]

Jag fick MA i maj/juni gjorde "aborten" med piller, blev gravid dirkekt igen (jag tror min ÄL kom igång efter 3-4 veckor). Fick sedan utomkvedshavandeskap och fick operera bort min vänstra äggledare. Hela min historia finns på min blogg (länkad här) under augustimånad "hela berättelsen" heter inlägget (om du är nyfiken).

Jag har haft två mens och tre ÄL sedan OP i augusti. I helgen hade jag senast ÄL (den var lite sen nu sist och jag trodde den hade hoppat över)och vi mös på bra och hoppas på något bra nu.

Jag mår idag bra och känner mig positiv och hoppfull. Jag kommer nog vara ganska likgiltig inför en ny grav och tänka "vi får se" jag kan ta ett MA till, men är rädd för utomkved igen. Men jag vill ha barn och jag måste ta den risken. Jag har fått en annan syn på allt nu och det som sker ja, det sker. I början var vi varken öppna med graviditet, eller missfallet/utomkved (jag skämdes) idag några månader senare är jag ganska öppen med det till alla som undrar och frågar. Det är ju en slags erfarenhet som jag delar med mig av.

Mitt tips är till dig: Vänta 1-2 mens innan ni försöker igen. Jag vet inte om det var därför jag fick utomkved (om det var någon infektion) efter missfallet, men det är dumt att chansa, så låt kroppen läka lite. Jag lovar utomkved är 100 ggr värre.

Lycka till

[stajners]

Har inte haft så sent MA som du. Mitt MA upptäcktes i v 9 och fostret hade dött i v 7. Fick cytotec för att få ut det men inget hände och 8 dagar efter att jag började blöda så smått så fick jag hög feber och skitont. In till akuten där de konstaterar infektion så blev inlagd i väntan på skrapning och sen låg jag inne hela helgen för att få hästdoser med antibiotika intravenöst.

Svar på dina frågor:
1, Mensen kom på dag 32 räknat från skrapningsdagen. Beroende på hur länge och hur högt HCG´t ökat så kan man räkna med att det tar olika lång tid innan cykeln kommer igång. Så räkna med att det kan ta ett tag.

2, Finns inga risker med att bli gravid. Låt bara kroppen läka färdigt och helst ska man låta en mens komma så man lättare kan räkna hur långt gången man är. Ha inte sex och bada ej så länge du blöder.

3, Tror inte att du kan få hjälp på specialistmödra. Jag fick komma till gyn.mott efter mitt tredje MF på raken. Dit går man väl mest som gravid när man har en "risk.grav"? Och 1 MF räknas som inget MF...så efter 3 MF/MA har du "rätt" att söka till kvinnoklinik/gyn.mott.

4, Vi har gjort olika varje gång och ingen har väl känts helt rätt. Vid mitt MA berättade vi för de allra närmsta men jag låg inlagd just den helgen vi flyttade till hus så då fick ju alla vänner som hjälpte till med flytten reda på vad som hänt och sen spreds väl det.
Andra gången berättade vi och var mer öppna just för att folk skulle veta ifall det gick fel, och det gjorde det ju.
Tredje gången var i v 6 så då hade bara min mamma fått reda på det. Nu den fjärde gången har vi berättat för våra föräldrar och sen har väl vänner sakteligen räknat ut ett och annat. V 19 idag och än har vi inte riktigt gått ut med det. Folk lär ju märka det.