Grym fredag!

[Biella]

Hej!

Jag är en tjej som är 20 år, fyller 21 nu detta året.
Min pojkvän/sambo är 19 år. Vi har varit tillsammans i lite mer än ett år och har ett mycket bra förhållande.
Jag har bestämt mig för att söka in på Socionomprogrammet nu, och det känns som en kanonbra val för mig.
Min pojkvän/sambo vet inte riktigt vad han vill göra efter sommaren, men jag tror han kommer jobba iallafall ett till två år innan han söker in på nåon utbldning eftersom han vill vara 100% på att han söker "rätt" utbildning för honom.

Vi brukade förr prata om hur mycket vi ville ha barn, men att vi var tvugna att vänta (herregud, det är klart att man måste vänta på sånthär! jag låter så liten och naiv, men det är jag inte!) tills det fanns en ärlig möjlighet.
Vi ville även vänta för att vi skulle bli lite äldre = mer livserfarenhet.

Nu är det så att jag har börjat tänka mer och mer på detta med barn, och jag är inte redo NU (även om jag vill vara det). Men, jag tänker att om ett år vill jag börja försöka. Då är jag snart 22 år och man vet aldrig hur lång tid det tar att verkligen bli gravid. För mig har det varit viktigt att få barn relativt ung, och jag tror att det skulle passa perfekt att plugga samtidigt som barnet är så litet.
När jag nämnde detta för min pojkvän/sambo så blev han helt ställd, och sa att han ville vänta fem år till.
Jag blev därav helt paff och fattade ingenting...vi har pratat lite mer om det, och han säger nu istället att så länge vi klarar oss ekonomiskt , får in en viss summa pengar varje månad, har bra boende (självklart dvs minst förstahandskontrakt på lägenhet) och tid så ska vi köra. Men jag vet att han tänker att han vill dra ut på detta....jag vet inte om han blivit nervös helt plötsligt?

Jag vet ju att vi är unga, och om han inte vill planera barn så vill han inte och det är klart att jag ska respektera det. Men samtidigt så känns det för mig som att om vi ska vänta i fem år till (då är jag 26) så kommer det vara den tiden då jag verkligen vill jobba med det jag utbildat mig till , eller iallafall ha det första barnet "färdigbakat" så jag inte har KVAR allt det då... Jag kanske skriver lite komplicerat , men jag hoppas ni förstår ändå.


Så, finns det någon därute som haft samma planer som jag har?
Finns det någon som har tips och råd?

Och, har någon förslag på hur jag ska ta upp detta med min älskade pojkvän/sambo?
Han är nog lite rädd att planera, men om man vill att saker och ting ska funka tror jag att man måste planera lite.

Skulle bli evigt tacksam för svar!


(P.S, kommer jobba nu och lägga undan pengar till "buffertkonto" ifall det nu blir som jag vill)
Kram

[Biella]

Ingen som har något tips alls?

[NathalieL]

Hej! Jag är också ung! Är en tjej på 21 fyller 22 i år. Det är svårt det där. Jag och min sambo har försökt bli gravida 3 månader nu. Denna månaden är fjärde försöket. Har precis slutat med p-piller men har ändå regelbunden mens varje månad....vi får se....Min sambo är iofs 31 år. Bäst är kanske bara att vänta om han inte känner sig redo. Försök att inte prata och tjata för mycket. Han blir nog sugen snart skall du se! Men förstår att du är förtvivlad! Kram

[Skoogstrollet]

Livet blir sällan helt som man tänkt sig när man vill planera sitt liv för så mycket kan hända på vägen. Jag ville vara klar med min utbildning först, vilket tog ett år längre än jag tänkt. Sedan kändes det bra att jobba ett tag och hösten innan jag fyllde 30 och vi hade varit ihop i ca 7 år ville jag absolut försöka, men då stack kar´n. Å andra sidan är jag idag tacksam för att det inte hann bli några barn precis innan vi gick isär.

Med föräldraledigheten i backspegeln skulle jag absolut råda dig att ha haft en sammanhängande anställning i 6 månader med en hyfsad lön som du kan klara dig på när försäkringskassan har räknat sin matematik. Mer finns att läsa på deras hemsida. Det är typ lönen innan skatt x 80 % x 97 % om jag minns rätt. Sedan får du dra bort skatten på det. De har även en tabell för vad 18000 kr ger på ett ungefär om man tar ut 3,4, 5, 6 eller 7 dagar i veckan.

Om du börjar läsa och måste göra ett avbrott i studierna för föräldraledighet, så ta reda på hur länge du får ta studieuppehåll från den skolan utan att behöva söka om utbildningen.

Lycka till!

[ElaAndersson]

Hej,
Om du väntat och känner att det är rätt tid för barn så ska du verkligen skaffa ett. Jag är snart 15 år och har grym längtan efter barn. Tidig ålder och allt men jag får inte tankarna bort. Så jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig och din kille. Lycka till! /mikkiz