Grym fredag!

[tassavtryck]

Då kommer jag med en lite ovanligare berättelse, vad det verkar.

Jag hade fått ett datum för planerat snitt, då dottern låg i sätesbjudning. Dock började min förlossning fyra dagar tidigare, med vattenavgång och senare tilltagande värkar, så jag fick ett akut snitt istället (ej katastrofsnitt). Akut snitt är ungefär samma som planerat, men att man planerar in det lite tätt inpå

Min bedövning tog precis som den ska, och som någon skrev här ovan, det tar ett tag innan den släpper sen. Sockerdricka i benen!

Såhär var det för mig (har hört andra som upplevt helt olika). Bedövningen sattes 10.15, sedan började de förbereda för op och 10.33 var hon ute. Nån barnmorska tog hand om dottern och hon och pappan fick gå till ett annat rum för mätning och vägning, samt klippande av navelsträng, medan de grävde ut moderkakan på mig. Sen fick jag ha dottern vid mitt huvud en stund och gråta lite av lycka (alltså inte på bröstet). Efter det försvann pappan och barnet iväg och skulle hämta våra grejer, medan jag blev ihopsydd och sedan kördes till uppvaket.

På uppvaket monitorerade de smärtan, och när den steg över en viss "poäng" fick jag mer morfin. Jag hade också ganska kraftiga skakningar från bedövningen, så jag fick nåt annat också i mitt dropp.

Efter en timme-en och en halv så fick jag se min familj igen, då kom de till min säng och jag fick dottern på bröstet, hon började suga direkt och vi var sådär gulle-lyckliga och tillsammans igen.

När jag var stabil blev vi visade till (jag blev körd i sängen) till vårt BB-rum. Folk kom och tittade hur det var, kollade hur greppet på bröstet var, och smärtkonsulterade lite då och då. Fyra gånger per dygn fick jag Voltaren och Alvedon.

Har aldrig hört talas om nån spruta för att minska risken för blodproppar! Låter ju lite läskigt att jag inte ens visste att det fanns... :S

På kvällen, ca 19, alltså 8-9 timmar efter snittet, kom en sjuksköterska och hjälpte mig upp ur sängen och in i duschen. Vi sköljde en massa blod och fräschade upp mig lite, jag hade svinont i hela magen.

På sängen satt ett rep jag skulle använda för att häva mig upp, jag fick inte använda magmusklerna. Dag två slant jag lite på repet och fick extremt ont längst ut i snittet. Det blödde igenom lite och de tittade på det men sa att det inte var någon fara.

Fick byta omslag på såret då det hade kleggat igenom, var nog också dag två. Jag stannade i tre dagar på BB, och när vi blev utskrivna sa de att jag kanske skulle behöva fortsätta med Voltaren&Alvedon i ett par dagar till.

Men dagar blev till veckor och i över tre veckor var jag tvungen att äta de smärtstillande tabletterna. Hade flera samtal med sjukvårdsrådgivningen då jag var osäker på hur länge kroppen tål så höga doser, men de sa att det borde vara okej. Missade jag en dos så gick det max en timme innan den intensiva brännande smärtan kom, och kom den så kunde jag inte röra mig.

Sen när jag inte behövde tabletterna så tog det ca 4-5 veckor innan jag började kunna röra mig normalt.

Nu har jag inte några problem alls, men huden runt ärret känns fortfarande lite bedövad. (och ibland ilar det till och bränner i ärret, men det är bara ibland.)

Så vi har lite olika erfarenheter... Men som sagt, min historia verkar vara väldigt ovanlig, alla jag känner som blivit snittade har varit uppe och gått samma dag, och sen knappt haft ont alls.

Jag hoppas jag ska kunna föda vaginalt nästa gång, och kanske slippa stillasittandet i åtta veckor...

Tips till BB-väskan är som tidigare nämnt Amningskudde, skönt att ha stöd mot magen. Och vill du ha egna kläder (det är ganska skönt att slippa skita ned sina egna men till slut blir man ju helt galen av sjukhusrockarna) så rekommenderar jag mjuka byxor med lös midja, typ nån slags yogabyxor kanske?

Lycka till!

[Vimsa]

Nu har jag gjort mitt kejsarsnitt och fick världens bästa lilla pojke, så nu kan jag svara på mina egna frågor Det var inga problem att få igång mjölken, våran pojke var väldigt liten för tiden så han vårdades på avdelningen för för tidigt födda och fick sondmatning första veckan, så då kunde jag bo där och i lugn och ro pumpa igång produktionen med bröstpump medan pojken fick ersättning tills han orkade suga själv.
Jag var uppe och gick dagen efter snittet, det drog och spände i såret ibland men jag var rörlig och kunde fter ett par dagar gå nästan normalt så det var en positiv överraskning. Att ta bort blindtarmen var 10 gånger värre. Jag fick inga sprutor mot blodproppar.
Om det är något som jag skulle vilja ha vetat innan jag åkte in så är det kanske hur dåligt man kunde må när bedövningen släppte. Under eftermiddagen och kvällen efter snittet mådde jag otroligt illa och kunde inte ens behålla vatten. Fast det var nog lika bra att jag inte visste det....Det kändes väldigt smidigt allting och ärret syns knappt så jag skulle gärna ta kejsarsnitt nästa gång ochså.