Grym fredag!

Helena2 · av **Helena2** 07 sep 2009, 19:53

är i samma situation jag med. VAr¨på vändningsförsök. Men bebben ville inte vända på sig. Så nu blir det planerat kejsarsnitt den tionde september. Nu på torsdag alltså. Är så jäkla nervös!! Känns rätt bra men jobbigt ändå. Lite läskigt. Men det komemr gå bra. För oss allihop. Men nervöst är det. Lycka till!

Taweret · av **Taweret** 07 sep 2009, 19:54

Helena2 lycka till på torsdag!!

Alyria · av **Alyria** 08 sep 2009, 10:38

Jaa, lycka till Helena o ni andra med! Det är både skrämmande o spännande på samma gång det här...

nonne72 · av **nonne72** 08 sep 2009, 11:21

Någon medicin har jag inte fått med mig hem. Vet att jag får en nål i handen och dropp, men ingen annan medicin... Det verkar vara olika beroende på vilket sjukhus som man ska till.

Det som stod på pappret som jag fick var att jag skulle vara fastande från kl. 24 samt att jag skulle använda hårborttagningsmedel mellan naveln och blygdbenet, duscha och tvätta håret som vanligt, inte ha några smycken, nagellack, parfym, lotion ed. på mig.

Lycka till nu Helena2 på torsdag!

Helena2 · av **Helena2** 08 sep 2009, 16:09

Tack så mycket allihop!!

maria_73 · av **maria_73** 26 sep 2009, 21:43

skulle vara roligt att höra hur det gick för dig

nonne72 · av **nonne72** 30 sep 2009, 21:09

Hej Maria!

Jag åkte in som planerat den 14 september för snitt kl. 07.00. Eftersom min pojke inte hade valt hur han skulle ligga utan hade snurrar runt ganska mycket så fick jag göra ett nytt ultraljud. Det visade sig då att han låg med huvudet nedåt, för ovanlighetens skull. Läkaren tog då beslutet att jag inte skulle få något snitt utan jag skulle bli igångsatt. Jag var då öppen 1 cm så att hinnorna kunde de ta hål på. Kl.10.10 tog de hål på hinnorna samt började att ge mig värkstimulerande dropp. Värkarna började direkt och ökade successivt i styrka. 12 timmar senare hade jag så ont att jag valde att ta epidural, trots att jag tidigare hade sagt att jag aldrig mer skulle ta det då jag fick spinalhuvudvärk som varade i 1 vecka efter den förra epiduralen, 10 år tidigare. Lustgasen hjälpte inte. Värkarna kom tätt och de var mycket intensiva. När jag väl fick epiduralen så upptäckte jag att det var ny personal och att det var kväll. Var hade tiden tagit vägen? Jag kunde till och med känna hunger och törst vilket jag inte hade gjort tidigare. Dessutom så kunde jag sova lite då värkarna inte kändes längre. När väl krystvärkarna kom så gick det fort. Barnmorskan var då tvungen att väcka min sambo som hade slocknat i en saccosäck i ett hörn, helt färdig efter att ha varit på sjukhuset sedan kl. 7 på morgonen och fått vara min passopp och hjälp under hela dagen. Ca 5 minuter senare kom han, vår Axel, kl. 00.47 tisdagen den 15 september. Dannes första barn och mitt tredje. 53 cm lång och 4450g, trots att han fick komma ut 10 dagar för tidigt.

Visst var jag lite besviken när det inte blev något kejsarsnitt, eftersom jag hade ställt in mig på det, men så fort Axel var född så var jag tacksam över att det blev naturlig förlossning. Ingen smärta längre! Men vilken skillnad på naturliga värkar och konstgjorda värkar.

12 timmar senare valde vi att åka hem till storasyskonen. Detta ångrar jag inte. Skönt att äntligen få komma hem med den nya familjemedlemmen samt att slippa den stora tunga magen.

maria_73 · av **maria_73** 05 nov 2009, 19:16

Grattis till den nya bebisen och kul att du ville berätta hur det gick för er.
Jag kan förstå att det kändes konstigt när du var inställd på kejsarsnitt,var det din första naturliga förlossning?
Jag har bara fött med kejsarsnitt, men första gången var jag öppen 10 cm så halva jobbet hade jag redan gjort. Jag önskar ibland att jag hade haft en vanlig förlossning,undrar ibland hur det skulle varit.
Lycka till med din bebis och ha en mysig mammaledihet.

succubusan · av **succubusan** 12 nov 2009, 20:02

Jag gjorde KS, planerat. Det enda som var jobbigt/ont/otäckt var att få bedövningen i ryggen.. fy in i helvete vad det gjorde ont, detta pga att hon stack fel en 6-7 ggr helt otroligt...när hon väl stack som hon skulle var det ok.

Allt går såå fort man hinner knappt tänka så får man bebben hos sig, sen tar det några timmar innan känseln kommer tillbaka i fötterna, det var konstigt men inget obehag...

fråga på du bara, been there done that...jag var jätterädd och säker på att jag skulle dö. Så jag vet exakt hur du tänker och hur det känns med tanken att göra KS.

Nu skulle jag lätt göra det igen men med nästan barn ska jag faktiskt ge mig fasen på att föda "normalt"..rädd är jag men jag vill känna hur det känns att föda vaginalt...men man vet ju aldrig, saker kan tillstöta osv..men det är mitt mål i alla fall. :wink: