18/5-12

L8i · av **L8i** 28 nov 2011, 22:04

Linosh! Jag såg inte att du skrivit här, men jag menar givetvis precis samma för dig som jag skrev till Piper! Jag hoppas att du snart mår bättre, det förtjänar du verkligen! Ta nu väl hand om fig och familjen, till vi hörs igen! Kram

<pyret> · av **<pyret>** 28 nov 2011, 22:09

Jag beklagar båda vad ni har varit med om, hemskt när det händer så sent. O att du piperH blev så dåligt behandlad man tycker ju att dom borde förklara allt som kan hända o inte bara säga att allt är klart...

Hoppas ni kan finna mer stöd i varandra, skönt att kunna prata med någon i samma sits, o hejja på med vikten o att ni får nya plus snart i vår..

stajners · av **stajners** 29 nov 2011, 00:32

Beklagar det som hänt! Tyvärr är det sånt som händer men det är absolut ingen tröst.

Fick själv MA i v 9 där fostret dött i v 7. Tjatade till mej tabletter för att få ut det och de sa att det kunde ta upp till 2 v så det var bara att avvakta. Blödde inget av tabletterna och några dagar senare fick jag hög feber och hög smärta så fick åka till aukten mitt natten där de konsaterade MA med infektion (vilket drabbar bara 5% av alla som får MF/MA) och jag hamnade på akutlistan för skrapning. Skrapades några timmar senare och låg inne en hel helg och fick hästkurer med antibiotika och sedan fick jag inte göra minsta lilla anträngning på 3 v.

Sen fick jag ett MF i v 13. Började med sammandragningar på söndagen och på måndagen var jag 2 vändor för att kolla upp det. Allt ok enligt båda läkarna och bara att avvakta trots att jag börjat blöda och hade sammandragningar hela tiden.
På tisdagen hade jag så ont att jag fick åka ambulans och trots att jag tillslut skrek av smärta vid varje värk som kom var tredje minut och att det forsade blod så tog inte "min" SSK mej på allvar på akuten utan jag fick ligga i korridoren och vråla med Panodil som enda smärtstillande.
Tillslut fattade en USKa hur ont jag hade och tillkallade läkaren som vart rätt chokad när han såg hur ont jag hade och allt blod som kom. Fick morfin som inte hjälpte ett dugg och jag skulle få en dos till, men eftersom jag ändå skulle till op och sövas så tyckte inte min SSK att jag behövde en dos till trots att läkaren ordinerat detta så hon ljög för läkaren och struntade i detta.
Iväg i ilfart till op för skrapning och sen var det över. Det hemskaste var att fostret faktiskt levde, mot alla odds, ända tills det kom ut. Läkaren trodde inte sina ögon när han såg att det levde vid undersökningen (VUL) och sa att han skulle göra allt för att stoppa det pågående missfallet. Men jag hade så pass ont och blödde för mkt så han ändrade sej ganska fort.
Känns jobbigt at min kropp inte ville ha kvar ett levande foster som såg friskt ut.

Iaf ville jag komma fram till att det finns en jättebra tråd här inne där ni kan skriva allt ni vill och där ni får peppning och stöttning. Den har varit till stor hjälp för mej ch många, många andra.
vi-som-precis-fatt-missfall-men-vill-goera-nya-foersoek-27083-5220.html

vambi · av **vambi** 29 nov 2011, 03:46

fy fan helt enkelt! massa kramar! jag förstår precis, för jag har oxå varit med om detta, dock inte så blodigt, men jag testade positivt den 19september, var till bm den 29(som ej såg något på sitt test) 4oktober fick jag en blödning med ganska stora klumpar som jag tyvärr ej tänkte på just då, men jag hade ej haft normal mens(4dagar full smärta varje månad) sen juli, sedan den 8november när jag satt på toa och skulle torka mej, kom det ut en ca femcm lång geleaktig klump med en tåt i ena änden,naturligvis glömde jag berätta det när jag var hos kvinnokliniken hos en ganska osympatisk utländsk läkare som sa att hon sågnågot på VUL som var fett, och att jag var helt tom.hon sa även något om spontan abort, men hon trodde det ej, men kunde ej säga säkert dock. jag kollade upp det på google och det stämde precis med det som hade hänt mej. jag fick det bekräftat för mej när jag var hos BM den 22november som direkt när jag hade berättat allt som hade hänt, att jag absolut skulle tolka det som ett missfall och det var helt rätt! vi kollade även upp prolaktin då hon på KK sagt att det var förhöjt, och det kunde tyda på mjölkproduktion då det dels hade med bröstkörtlar att göra. jag kollade även upp det och det stod att det kunde bero på en godartad tumör vid hypofysen eller bröstcancer :cry:

jag e skiträdd för just cancer och det sa jag till hon på KK, jag mailade henne och skrev jag var lessen ang spontan aborten och vet ni va hon säger...! varför e du lessen, det e väl inget,vi ska ta om provet om 14dagar okey? jag blev helt paff, har även pratat med killen och han ville gärna prata sa han och jag sa vi måste prata om allt, även barnbiten, för jag vill gärna pröva igen, och jag hoppas att han fortfarande vill, för han sa att han ville ha det som förut, då han saknade mej ,men jag har svårt att lita på det då det var han som vill bo ihop och ha familj, men backa när jag var gravid... förlåt att det blev långt, men jag ville oxå prata av mej :roll: