Mammadag med k...

[SaxKakan]

Jag väntar andra barnet, BF dec 2011. Jag känner mig nästan mer orolig inför den här förlossningen än inför den förra!

Första barnet: förlossningen tog ca 12 h, födde utan epidural eftersom jag var rädd för värksvaghet (min systers 1a var en 36h-förlossning). Bad om epidural i alla fall vid 5 cm men när narkosläkaren kom hade krystvärkarna börjat så då avstod vi. Lustgasen gjorde mig illamående så den hjälpte inte alls; tyckte profylaxandningen var det som hjälpte mest.

Är nu rädd för två saker: dels för att det ska gå för fort med andra barnet (min systers 2a och 3e var extremt snabba, liksom min mammas och mormors 2a och 3e förlossningar), att jag inte ska hinna in - eller att barnvakten inte hinner fram! Dels för att jag inte ska hinna få smärtlindring - tyckte det gjorde sjukt ont förra gången. Och sen är det ju alltid rädslan för att något ska hända med barnet... Har tittat lite på olika "föda-hemma-forum" bara för att försöka klamra mig fast vid något att kunna förbereda sig för ifall det nu skulle gå jättefort men annars vet jag ju att man aldrig kan planera en förlossning i förväg.

Ni som fött 2 eller fler barn, har ni några tips om hur man övervinner rädslan?

[mia85]

Mitt tips är att prata med din bm och ev. även med en aurora (heter det så?). Om du är mycket rädd så mår du bra av att få prata av dig och få stöd innan. Inte kul för dig att gå och vara rädd. Sen så ska du inte jämföra dig och din kropp med din mammas eller mormors.

Jag kan förstå din rädsla. Min första förlossning slutade smått kaotiskt med värkstimulerande på topp, sugklocka och 10 pers redo att springa med mig till op-salen för urakut snitt.. Andra förlossningen gick mycket mycket lättare. Då kunde jag tillochmed sitta direkt efter

[grodan]

Skillnaden med nr 2 för mig var att jag visste skillnaden på pinvärkar o riktiga, kom in vid nästan 8 cm öppen så det var på tiden men då stog jag i repan o bedyrade att min man o mamma inte var kloka, det skulle inte komma någon bebis nu..... Jodå lillebror kom o med bara lustgas så kunde jag styra min förlossning precis som jag ville, jobbade i min takt. Det gick fort på slutet men det gjorde första oxå. Men jag visste vad jag ville, min man visste vad jag absolut inte ville gå igenom igen och barnmorsan var lugn med att det var nr 2 och lyssnade på mig in i slutet. Vi skrattade efteråt och var överens om att förutom 10 min på slutet var jag helt klar och när krystvärkarna kom dirigerade jag utifrån vad jag ville. Allt gick super! Men jag var bra mycket mer orolig med nr 2, man vet ju hur ont det gör, på vilket sätt. Med ettan tar det ett tag innan man förstår att den ska ut oxå med 2 an laddade jag nästan från pluset och funderade över hur det skulle gå

[Cayenne87]

Jag är också lite orolig den här gången. Det var jag inte med 1:an. Jag är rädd för att det ska gå alldeles för fort, att vi inte ska få tag på barnvakt och att det ska vara dåligt väder när vi ska åka in. Det tar endå 40-50min på vintern och jag har tid i februari. Min första förlossning gick på 4 timmar. Jag hann aldrig få någon smärtlindring och lustgasen klarade jag inte av. Så nu är jag lite orolig över att jag inte ens ska hinna in nästa gång. Sen hade det inte vart helt fel om man kunde få nånting mot smärtan nästa gång

[HelloKitty]

jag som fött två barn och hade en lång och ganska jobbig förlossning första gången hade en stoor bebis som inte riktigt fick plats och kände på riktigt att jag kommer dö. Helvetes ont. Ont i underlivet i månader efteråt, jag bävade också lite inför andra fl. kan bara säga att den blev såå bra. Smärtan va inte alls lika intensiv, ja det gick fortare men de är inte ofta man inte hinner in! du kan ju åka in så fort du känner något om du vill o sen häcka utanför om du inte öppnat dig tillräckligt jag gillar inte eda tog den flrsta gången o den stannade upp fl o andra gången så badade jag bara de kan jag rekomendera det är avslappnande och ger en skön stämmning. du ska se att de kommer gå jätte bra!

[SaxKakan]

HelloKitty, bra tips med bad, tyckte att duschande var det enda som hjälpte mot smärtan förra gången. Drömmen vore väl typ att vara hemma ca 3h, ha sådär lagom ont men inte helt fruktansvärt, sen åka in och upptäcka att "hoppsan, du är redan öppen 8 cm, snart dags att krysta!"...

Har pratat med min mamma om barnvaktshjälp nu i alla fall, ska nog faktiskt packa en väska snart, helt enkelt bara för att känna mig mer förberedd. Svärföräldrarna bor också nära så det är bra. Annars får man väl anlita grannen...

[SaxKakan]

Har pratat med min barnmorska också förresten, ska på sånt där animasamtal på förlossningen nästa vecka. Det känns bra, för det jag är allra mest rädd för är att de inte ska ta en på allvar liksom. Typ, barnet är på väg ut och de säger "lugna ned dig nu så ska vi ta urinprov och en CTG-kurva först". Har hört vänner som upplevt att de nästan blivit motade från förlossningen så pass att de knappt hunnit in till slut. Men min barnmorska är bra, hon säger "i sådana fall får man tillämpa civil olydnad - det värsta som händer är väl att du får åka hem igen, men då har du åtminstone fått komma in på en koll".

[karin_osc]

Jag känner mig nästan mer orolig inför den här förlossningen än inför den förra!

Jag känner tyvärr igen mig. Hade i många år ångest över om jag nånsin skulle skaffa barn bara för jag var så rädd. Sen blev jag gravid o hade nästan panik vid vissa tillfällen. FL gick ok m grabben; hade tens, lustgas o epidural, men det var jobbigt i alla fall för han hade lite dåliga värden på slutet så de la på värkstimulerande o när han kom ut slet ett akutteam iväg honom o fixade andningen. Men allt gick bra, ska inte säga att det var så mycket värre än för nån annan, säkert en rätt "normal" FL.

Men är faktiskt rätt så rädd nu också - fast det är för sent att backa ur nu! höhö...
Ska göra som nån skrev här o prata med BM. Fattar inte att man inte kan lugna ner sina känslor, grejen är ju att det blir som det blir, inget man kan styra. Eller är det just det som gör det så läskigt - ingen kontroll, kan bara följa med...?

[Mullemamman]

Det är väldigt naturligt att man som omföderska är mer orolig än vad man eventuellt var inför det första barnet då en omföderska VET vad som komma skall..

Det som brukar gälla är att efterföljande förlossningar går något snabbare än den första eftersom förlossningskanalen redan är "förberedd" så att säga. Däremot inte alls säkert att det blir någon turboförlossning för den delen. Även om det finns kvinnor som fött oerhört snabbt gäller det nog ändå för de allra flesta att kroppen arbetar i ett visst tempo. För min egen del verkar den tiden vara någonstans runt 3 timmar. Har dock - för säkerhets skull - åkt in så fort jag känt att förlossningen startat. Sitter alltså inte hemma och väntar tills jag har 3-4min emellan värkarna för då skulle jag nog inte hinna fram i tid..

Vad gäller smärtan tyckte jag också att den första förlossningen gjorde SJUUKT ont (hann inte heller med EDA eller dyl och mådde bara illa av lustgasen) medan de efterföljande förlossningarna inte alls har känts lika hemska. Förmodligen för att kroppen känner igen smärtan och jag VET att den har ett slut. Första gången blev jag liksom "tagen på sängen" men nu vet jag att jag kan hantera det..