Mammadag med k...

[Smulan]

Hej på er!!
Är ett tag tills vår lillknott kommer till världen men har börjat känna panik och rädsla inför förlossningen. Rädsla för att det ska hända bebben eller mig något och rädd för smärtan... Tog upp detta med min barnmorska och hon tyckte att jag skulle börja läsa om förlossning, titta på bilder och fundera hur jag/vi vill ha det. Fick en jättebra bok av henne om det som jag börjat att läsa men kan ändå känna räslan komma smygande. Pratar mycket med min sambo om detta och han stöttar mig verkligen och kommer att göra hela vägen. Ibland tvivlar jag på mig själv om jag verkligen klarar av att föda....

Är det någon mer än jag som känner så här??? Kanske kan följas åt på vägen...
Ni som har gått igenom en förlossning, hur kände ni innan det var dags och vad fick ni för råd???

Kram Smulan

[M@lin]

hej där...

Känner precis som du gör inför förlossningen. Är beräknad 16 okt men har haft rädsla även innan jag blev gravid. Sa at jag aldrig skulle ha barn pga av att just föda. Nu är jag gravid och barnet måste ju komma ute på ett el annat sätt. Tog upp detta redan på min inskrivning första gången hos bm. Jag går nu hos en psykolog och jag ska även träffa en bm på aurora för att prata. Vet inte vad d kommer leda men jag skulle göra vad som helst för att få ett planerat ks. Detta får man ju tyvärr inte välja numera utan man måste verkligen ha dödsångest el ha blivit utsatt för ex våldtäkt el övergrepp. Jag har inget av dessa utan är bara jävligt rädd och gråter ibland. Har även dåliga upplevelser som barn när d gäller sjukhus och sånt. Rädd för nålar, blod å allt d där.
Innerst inne skulle jag vilja uppleva en vaginal förlossning men är så otroligt rädd för smärtan, att tappa kontrollen, att ngt ska hända med mig el barnet..allt är jag väl rädd för egentligen...Bara tanken på att trycka ut en melon därnere existerar inte för mig och att veta att man kanske kommer ligga där med smärtor i flera, flera timmar..

Har läst på om förlossning med andning m.m. och försökt lite här hemma..men som du säger..rädslan smyger på en hela tiden..vet inte om d kommer att hjälpa överhuvudtaget.
Alla säger att kroppen vet va den ska göra å allt d där att kvinnor har fött barn i miljoner år..men jag vet d och d hjälper inte speciellt mycke..Jag e rädd..så e d bara..

När är du beräknad??

Kram

[soffilina]

förstår dej precis... någon gång runt v 20 fick jag världens panik inför förlossningen, och jag är fortfarande rädd! och se hur många dagar jag har kvar nu.. fem.... *gulp*

MEN, jag har försökt tänka förbi förlossningen. nu är det som det är. bebisen måste ju ut. alla andra kvinnor klarar det och har gjort i alla tider. hur ont det än gör, kommer det gå över. och går man sönder, kommer det läka.
jag kommer ju klara det för jag MÅSTE ju klara det =)

jag är åxå rädd att något ska hända med bebisen, men försöker tänka att dom har sån jättefin koll på barnet under FL och sverige är väl ett av de länder i världen med högst överlevnad

försöker tänka på en smal kropp, en bebis, ett nytt liv <3

det kommer gå BRA

[Smulan]

Hej M@lin!!!

Javisst är det jobbigt...jag är beräknad den 24 okt. Känner som du när det gäller att "trycka fram" en melon och att jag kanske får ligga måååånga timmar med smärta...det får mig nästan att börja gråta vid tanken...rädslan kommer direkt. Samtidigt vill jag uppleva en vaginal förlossning...
Nu är vi redan inne i augusti och det kommer att gå väldigt snabbt till oktober....panik

Kram....vi kan väl hålla kontakten och stötta varandra...

[Smulan]

Hej soffilina!!
Du har inte alls många dagar kvar!!! Tänk när jag själv är där...hjälp!!
Ska börja tänka som dig...att jag kommer att klara det för jag måste!!
Tänker på dig och lycka till!!!!

Många kramar

[M@lin]

Smulan:

Jag vet..allt har gått så himla fort..man hänger ju knappt med..Snart kommer våra bäbisar..Gud va jag längtar men ändå inte..Jävla förlossning... Ska du prata med ngn psykolog el aurora?? Hur ställer du dig till ks?? ngt du vill göra??

Skönt att prata med ngn som känner likadant och är beräknad nästan samtidigt.. =)

Kram

[M@lin]

soffilina:

Försöker verkligen tänka positivt..att fan jag ska klara detta men man faller ändå tbx till rädslan hela tiden..Kommer aldrig klara detta fast jag vill sååå himla mycke..Det neg. är starkare än d positiva tyvärr =(

Hoppas allt går bra för dig..Nära nu ser jag =) Lycka till!!

Kram

[Dimmasimma]

Hej tjejer
Gud vilken ledsam tråd, inte ska ni vara rädda.. Det klarar ni! Jag vill bara berätta om min bästa vän. Hon är nu i v 36 och kände precis som er från den stunden då hon fick sitt plus på stickan. Hon talade några gånger med sin bm om detta och fick även besöka en psykolog på sjukhuset för några veckor sedan. Nu har hon äntligen fått ett datum för snitt. OM man verkligen vill ha ett snitt, så ska man få det. Ge inte upp, utan se till att få er vilja igenom. Om inte annat så vet jag att ni kommer klara det gallant.. Hey, det är ju detta vi är skapta för att göra..

STOR kram

[Liiiiten]

Förstår rädslan! Själv var jag enormt rädd för smärta innan förlossningen. Mitt tips är att läsa så många förlossningsberättelser som möjligt! Alla har ju ett lyckligt slut De ger dessutom en bra inblick i hur det kan vara. Alla är ju olika, därav många olika situationer att sätta sig in i..

Sen så kan jag berätta att min sambos syster jobbat som barnmorska på förlossningen i ca 10 år och endast stött på 2 dödsfall under all tid.. Vi har bra sjukvård i Sverige. Lycka till tjejer!

[Smulan]

M@lin:
Det finns en stödgrupp som vi kan kontakta om jag/vi känner att det behövs...BM tyckte att jag skulle börja läsa om det i första hand..ska till henne nästa vecka så då kommer vi säkert att prata vidare om förlossningen...
Ks är något som jag helst inte vill "fega ur" och göra utan vill ju uppleva en vaginal fölossning..

Liiiiten:
Ska följa ditt råd och läsa mååånga förlossningsberättelser...måste börja intala mig själv att det kommer att gå bra!!!

Kram