Mammadag med k...

[Snigel]

Oroa dej inte för att dom ska neka dej snitt- det kan dom inte göra när du är så rädd!
Kan du inte be att få boka om till en tidigare tid med din BM så att du kan få remissen fixad snarast? Nog kan dom klämma in dej så att du får detta ut världen?

[lineli]

Jag förstår dig helt, men vill också uppmana Dig att be att få samtala om det hela. Inte för att bli övertalad till något, utan för att få bearbeta det, sätta ord på rädslan, gråta och kanske läka lite i själen - det behöver du nog oavsett hur förlossningen sedan blir! Oavsett vilket du väljer så mår man bra av att få hjälp att ta itu med sina rädslor.

jag har gått i samtal inför min FL nr 2, då jag upplevde nr 1 som utdragen och plågsam. Har även erbjudits planerat KS. Jag har läst på massor om både KS och FL, och kan rekommendera att läsa några böcker innan Du bestämmer Dig. Jag har läst Kejsarsnittsboken (utgiven på Cordia) och en bok som heter Kejsarsnitt gjord av Vi Föräldrar (lånat på biblioteket) samt boken Att möta förlossningssmärtan av Gudrun Abascal. Jättebra böcker! Man får konkreta svar på alla möjliga frågor och får hjälp att fundera kring sitt val. Ingetdera är en barnlek, men båda kan bli jättebra.

För min del fick jag vid senaste kontroll veta att bebisen har vänt sig i sätesläge. Som jag hade gått och önskat i början, för att få KS! Och då hade jag precis bestämt mig föra tt våga satsa på en vanlig FL... Om den inte har vänt sig tillbaka på måndag, blir det planerat KS trots allt - de vill göra vändningsförsök men det vill inte jag. Om den har vänt sig tillbaka självmant kommer jag att ta en vanlig FL trots allt. Men det jobbigaste har varit våndan av att bestämma mig och välja "rätt". På så sätt är det här med sätesläge rätt skönt, för då blir det inte mitt val utan en medicinsk rekommendation.

Hur som helst, lycka till med din graviditet! Och ta tag i rädslan så fort du kan, så att det inte blir en lång plåga ända fram till maj! Kram.

[BellaSanta]

pimey
avslag och klumpar får man ändå med KS, jag vet, det fick jag vid mitt KS och efteråt kändes det som om något misshandlat min mage och det var fruktansvärt obehagligt att resa sig upp efter KS eftersom det kändes som att tarmarna skulle trilla ut. Jag kunde heller inte lyfta min nyfödda dotter och det är nog det enda som fått mig att överväga en vaginal förlossning denna gång, I övrigt så förstår jag din förlossningsrädsla för jag har samma själv efter en hemskt lång och utdragen förlossning som slutade i akut KS. Jag går och väntar på aurorasamtal också.....
Lycka till *kramar*

[Elin.]

Hej!
Jag förstår dig verkligen, jag har själv aldrig kunnat tänka mig att föda vaginalt. Och, som du, så har jag mina anledningar till det.
Jag kontaktade Aurora mottagningen så tidigt som v 20.
Då sa dom att jag var tvungen att vänta till v 28-29 för första samtalet.
Jag ska säga att det var olidligt, dom sa till mig att det var för mammans bästa osv bla bla ok, jag förstår att dom har sina regler men för mig betydde det att jag inte kunde koppla av och njuta av min graviditet.
Den konstanta gnagande känslan av att ev få avslag. För det är ju det enda jag hörde, att det är i stort sett "omöjligt" att få ett planerar snitt utan medicinsk orsak.
Jag antar att dom vill att man väntar så länge som möjligt, så att man ska "vänja" sig och komma på bättre tankar. Inte jag, tvärtom.
Jag fick äntligen en tid och ett planerat snitt inbokat
Stå på dig och ge dig inte! dom kommer att vara lite tuffa med dig kanske, speciellt läkaren som har "sissta" ordet men dom är inte elaka och det borde ju gå bra för dig med. Det är min erfarenhet iaf men jag har hört att tuffheten varierar mellan olika län.
Lycka till och stå på dig!!

[Schönberg]

Hej Pimey,

Jag förstår dig helt och hållet! Jag känner precis likadant som dig.
Se till att få en remiss till "Aurora" och va bestämd så tror jag det löser sig.
Jag vet inte vilken vecka du är i. Men jag är i vecka 26 och ska på mitt första samtal nästa vecka på Aurora. Jag väntar tvillingar och trodde typ att det va lättare att få KS för att ca varannan tvillingförlossning blir med KS ändå. Men vad fel jag hade! Dom försöker verkligen med ALLT för att man ska föda normalt. Att vi är gjorda för att föda barn och allt det där tramset. Är helt hundra på att alla människor inte alls är gjorda att tex föda barn! Då hade det aldrig funnits några problem alls ju.
Nä stå på dig! Och dom säger alltid: För barnens skull hit och dit så ska man göra si och så. Men jag säger: Om blivande mamman mår bra så mår bebisarna bra. Om blivande mamman går och mår dåligt så tror jag även det kan smitta på ett negativt sätt.
Stort lycka till verkligen!!!

[Flickan]

pimey.
Hej
Jag förstår din oro o det låter verkligen jätte jobbigt o vara så rädd in för förlossningen.
Jag har 2 barn o min äldsta dotter födde jag Vaginalt jag sprak inget utan fick en liten bristning som inte behövdes åtgärdas. Jag hade bara lustgas då o jag hade inställningen att en förlossning e det värsta en människa kan vara med om,Jag inbilla mig allt de där hemska o då kunde det ju bara bli bättre o att föda barn e absolut det häftigaste man kan vara med om.
Min yngsta dotter kom med snitt pga att hon låg i säte,visst jag håller med om att det e en jätte bra nödutgång. Allt gick dock bra under mitt ks. avslag o jätte bindor kommer du ha endå även om du gör ks. Nu har jag rätt hög smärttröskel o jag har även vänner som gjort ks o dom har åkt på inflamationer och fått åka tillbaka o varit inlagda,en va där i nästan 2 veckor pga inflamation så allt e ju inte bara positivt med ks...
Jag har själv haft 2 dröm förlossningar men lite besviken vart jag när det blev bestämt ks...
Jag tycker endå du skall överväga vaginal förlossning speciellt om du e sjukhus rädd för det e Massor av folk i op salen det e större chans att du kommer få tillbringa mer tid på sjukhus.. Men som sagt det är ditt beslut o du gör säkert rätt i vad du en väljer. Önskar dig all lycka till.

[mamasandra]

Åh vad skönt att ha läst den här tråden och veta att man inte är ensam! Jag har också redan bestämt mig för KS (är i v.8 nu) och det hade jag redan bestämt långt innan jag blev gravid. Är livrädd för vaginal förlossning, speciellt för smärtorna som kommer EFTER (har hört att den smärtan ska vara mkt värre) allt det där med moderkakan som de ibland måste DRA ut, att man inte kan gå på toa, det gör ont att kissa och många kan inte bajsa på hur länge som helst... Har hört om att sömmen där nere kan spricka upp också. Allt man har hört gör mig ännu räddare.

Kan inte njuta av min graviditet. Är bara orolig och rädd vilket jag VET smittar av sig på bebisen, mår inte mamman bra så mår inte bebisen bra! Detta bara gnager i mitt huvud och jag är så pass bestämd med KS att ingen auroramottagning eller psykolog kan prata mig ur detta. Jag kommer inte ändra mig. Så känns det just nu iallafall.

Sådär, nu fick jag skriva av mig lite. Känns bra att inte vara ensam Och till alla er som försöker få KS, stå på er! Det ska jag också göra. Vi fixar det tillsammans. Kramar till er allihopa