Så skönt!

[sofiaK]

Alla förtjänar att känna sig lyckliga till 100% så om du inte tror ditt ex kan ge dig det ska du nog gå vidare. Missförstå mig inte nu, livet är inte en dans på rosor och visst måste det vara lite kämpigt ibland för att dom bästa stunderna ska bli så där underbara men lycklig det förtjänar alla att vara. Och din son förtjänar en lycklig mamma.

Joo ja förstår dig precis. Men för att ja ska bli lycklig till 110% så behöver ja hitta en killen, en killen som behandlar mig så som en kille ska behandla sin flickvän.

man blir inte lyckligare av att hitta en kille , eller att inte vara singel... börja med att hitta lyckan i dej själv så kommer du få en bra kille som också är lycklig och då kommer han inte behandla dej illa eftersom han själv mår bra..
Vad man utsrålar och så får man tillbaka.. så är man inte nöjd med sej själv, eller inte lycklig då får man ingen lycka..

[lillaM]

Håller med sofiaK helt och hållet.

MalinNilsson: det är verkligen synd att du känner att du måste ha en kille för att vara lycklig. Min syster hade verkligen problem med att vänja sig vid att inte ha en kille vid sin sida -trotts att alla hennes killar har behandlat henne som skit. Nu har hon varit singel i ett år och har aldrig mått så här bra tidigare (har haft bla ätstörningar som har förvärrats tillsammans med destruktiva förhållanden). Hon har lärt känna -och älska sig själv för den hon är och så lycklig som hon är nu har hon aldrig varit innan. Tror verkligen du skulle ha ut mycket av att bara ta en paus från allt med killar, försöka att inte känna att du är tvungen att ha någon vid din sida för att vara lycklig... Sattsa på dig själv och din son

[Erikas]

Håller med fullständigt med ovanstående och Sofiak!
Det var inte förens jag bestämde mig för att vara ensam och gilla läget som jag träffade mannen i mitt liv. Killarna innan hade varit riktiga stolpskott och jag hade "valt" dem för att jag själv mådde mycket dåligt och levde destruktivt. Att tro att man behöver en kille för att vara lycklig är inte hälsosamt, man klarar sig så bra själv om man tycker om och respekterar sig själv. Och är inte det den bästa förebilden för din son? En stark och självständig mamma?

Sen är det ju så också att när man väl fått barn får man oprioritera livet en del, det går inte att leva som man gjorde förr. Tänkte på det du skrev om att sova hos den där killen du aldrig träffat och att sånt gjorde man ju förr hela tiden.. Du har din sons säkerhet och välmående att tänka på, och då är det dumt att ta onödiga risker.
Menar inte att trycka ner dig på något sätt, inte som mamma eller som person. Men du verkar lite vilsen och det är inte konstigt i din situation.

[Aurora]

Om han behandlade dig som skit förut, vad får dig att tro att han skulle vara annorlunda nu?

Jag, liksom erikas, bestämde mig för att vara singel, inte leta bara leva och lära känna mig själv och var supernöjd med det som det slog till och jag träffade också den perfeka (för mig iaf) mannen! Det finns verkligen massa superbra killar därute, det gäller bara att låta livet ha sin gång, men framförallt inte binda upp sig med skithuvuden, då kommer du definitivt missa de bra...Det kanske tar några år, men vad gör det? Hellre att sonen är några år och sen får en bra pappa än att ha en mupp till och från från början.

[Aurora]

Du är ju så ung också, finns abslut ingen stress! Själv träffade jag min kille när jg var 26, och gjorde en hel del misstag innan dess.

[Elinor]

För det första, på vilket sätt har han behandlat dig som skit?
Har han slagit dig, dumpa aset!
Har han behandlat dig konstigt för att han varit osäker, möjligen diskutabelt.

Tänk på vad du skriver.. "han har varit jättegullig mto mig senaste två gångerna". TVÅ gånger. Det betyder inte att du ska göra ett val NU, och det betyder inte att han har vänt och blivit bra. Varför tänka på vad som händer just nu? Kan ni inte bara ta det som det kommer? Om ni vill pussas så behöver ni ju inte skaffa radhus ihop för det! Det är jätteviktigt att du tar det rejält lugnt i den här situationen, annars kommer det krasha igen och då är det ohållbart.

Tänk också på att du verkar så otroligt såbar just nu. Dessutom kanske du är i stort behov av kärlek, närhet och ömhet. Eftersom han fanns närmast till hands så kanske du egentligen är "kär i kärleken" och inte i honom?

Dessutom tycker jag att du ska strunta i din familj. Du är en vuxen kvinna som har rätt att göra din egna val, och de ska vara där och stötta dig. Stå på dig tjejen, men ta det lugnt! Tänk på barnet i första hand!

[Karoliiinan]

Jag kan bara säga såhär, jag var i samma sits som du. Gjorde slut med killen för han var dum i huvet men gick tillbaka till honom sen. Alltihop har resulterat i att mina föräldrar ska skilja sig och min bror pratar kanppt med mig. Visst ska man tänka på sig själv och hur man sjävl känner men det du gör påverkar de runt omkring dig! Är det värt det? Om jag hade vetat vad som skulle hända hade jag aldrig tagit tillbaka honom....