Jag vet att det kan svida i ögonen med solskenshistorier. Men kanske finns det någon som blir peppad ändå.
Jag är kroniskt sjuk, är diagnosticerad med svår Crohns. Har genomgått otaliga operationer och prövat de flesta mediciner som finns. Allt det här gör att oddsen för att bli gravid på egen hand är i det närmaste minimala. Chansen att bli spontant gravid är kraftigt reducerad, som det "så fint" heter.
Det är nästan 4 år sedan jag och min make började försöka. 4 år av längtan och tårar och uppehåll pga sjukdomsskov. I våras startade vi upp utredningen igen, då hittades en stor cysta på ena äggstocken. Som om inte allt annat räckte till liksom.
För någon vecka sen besökte jag läkaren för att diskutera vidare behandling samt ev.operation av cystan. Han ville då göra ett VUL för att kolla ifall cystan ändrat i storlek eller så. Plötsligt frågar han "eeeh, har du gjort ett graviditetstest..?" Det hade jag inte, eftersom jag inte känt några symptom. Jag hade blödningar (om än kortare än vanligt) och det fanns helt enkelt inte i min värld att jag kunde bli gravid.
Men.. Det kunde jag tydligen! En väldigt liten prick, troligen i v6+, men ändå. Förstå chocken och glädjen, och jag kan fortfarande knappt fatta att det är sant! Som tur är ska jag på ett till VUL på fredag, då kanske det sjunker in på riktigt
Om någon nu orkat läsa igenom allt svammel, så försöker jag säga att ibland är det omöjliga tydligen inte omöjligt. Mirakel sker, uppenbarligen. Och det är långt kvar innan jag vågar tro på att allt gått bra. Men det är ett litet, viktigt steg på vägen.
