Grym fredag!

[MajMamma:)]

Vi har en rosa elefant i rummet varenda gång svärmor o svärfar kommer eller vi besöker dem.
Allt började med när jag träffade min man:
Små antydningar ang hur jag såg/ser ut.. vikt..mm..
Bröllopet:
Hon tog över allt! bestämde över vårt huvud,inklusive vår toastmadame som hjälpt oss med planering i över ett år,vilket slutade i totalt kaos dagen innan vår stora dag,med gråt och förtvivlan.
Gravid:
Gick över tiden med 14 dagar.. hon ringde:vi sa som till alla andra som ringde:vi ringer när bebisen är ute. Detta resulterade i att hon satt o grina efter samtalet för HON gick ju där o väntade,HON var ju så orolig...
NU:
Ingenting stämmer..de hade semester i veckor,inte en enda gång var de hos oss o hälsade på deras ENDA barnbarn. Jag lägger inte vikt vid materiella saker:MEN 1 body när vårt barn kom har vi fått.. däremot min familj skämmer bort vårt barn och det är nr 7 i barnbarnskalan..
Vill att min man ska ta upp detta med sin mamma,eftersom detta påverkar min relation med hans föräldrar,eftersom jag orkar inte med denna stämning,så jag undviker helst att träffa dem.
Vad göra nån som kanske sitter/har suttit någorlunda i samma båt???
Ni har hjälp mig med många frågor,därför vänder jag mig till denna sidan..

[Liiiiten]

För mig är det snarare tvärt emot, jag VILL INTE ha något med svärmor att göra. Men det är ett nödvändigt ont, tyvärr.
Hon har aldrig gillat mig överhuvudtaget och nu har hon bestämt sig för att dra på det stora, falska leendet och låtsas som att vi är bästisar enbart för att få träffa sitt barnbarn så ofta som möjligt. Hon köper saker till lilleman hela tiden och sitter sedan och gnäller över sin kassa ekonomi och att min sambo borde ge henne pengar så att hon klarar sig.
Dessutom så mår jag så psykiskt pissdåligt av allt hon gjort mot mig/oss tidigare att jag mår illa av bara tanken att hon håller lilleman i famnen! Men det är en annan historia..

Vad jag tycker är att du ska först och främst bestämma dig för om denna person ska finnas i ert liv överhuvudtaget. Jag har tagit det beslutet att inte svara på svärmors sms och samtal för att jag inte orkar med hennes falska stil. Nu ska vi ha namngivningsfest för lilleman i oktober och hon är bjuden. Efter det blir det jul och födelsedagar, that's it.

Människor som skapar dålig energi är ingenting att ha. Man mår bara dåligt själv av energitjuvar.. Vill inte att mitt barn ska påverkas av denna energi och därför ska han inte behöva träffa sin farmor mer än nödvändigt. När han blivit äldre och förstår mer ska han självklart få bilda sig en egen uppfattning om människan. Men så länge det är nödvändigt undviker jag alla dåliga vibbar jag kan..

Hoppas mitt exempel är till någon hjälp. jag svamlar en hel del, men det blir så med en gnällig liten i famnen ha det bra!

[MajMamma:)]

ja denna jäkla falskhet..man undrar vad det är för fel på folk o dessutom hur min man är underbart otroligt snäll o sätter alltid mig o vårt barn i första hand.
Svärmor är en sån person som kan få en att börja koka... bara hon öppnar munnen så flyger det alltid ut nåt skit.
När vi åkte dit sist nu så ville hon att vi skulle ta med vagnen så hon kunde gå på promenad med bebisen o "visa upp" vilken bra perfekt farmor hon är..falskt,vi tog inte med vagnen kan jag säga.
Vi var hemma på en fredag från bb,på söndagen står hon o talar om att gräset behöver klippas..sist nu de var på besök så behövde ju gräset klippas.. viktigt hur det ser ut eftersom sndra kan ju se att man prioriterar andra saker än o ränna med gräsklipparen hela dagarna.
hon tyckte minsann att vi skulle ta långa promenader efter några dagar efter förlossningen eftersom jag "behövde det"...
Fick 40 graders feber över en helg(mjälkstockning) istället för o fråga så säger hon bara:vi kommer på söndag o tar med oss två till ur släkten så de får se bebisen,till min man...inte frågar MIG som ligger i feber om det är OK????? jag kokar,ursäkta att jag spyr galla,men jag har så mycket jobbigt att få ur mig... men i grund och botten,så drabbar detta min man,han blir sårad när hon gör så här...

[helenaeg]

Du måste prata med din man så han får prata med henne och säga hur ni känner och tänker. Det kan vara jättejobbigt för honom (vet ju inte vad de har för relation) men det är nog nödvändigt om hon ska kunna vara en del av ert liv framöver utan problem och irritation. Ibland får man vara rak och ärlig för att den andra ska förstå och för att det ska bli en förändring..

Hoppas att det går bra.. lycka till

[MajMamma:)]

ja precis så känner jag,att det är hans mamma och man ska ju kunna tala med sina föräldrar om det mesta. Men verkar nästan som om han är konfliktsrädd gentemot sin mamma. Det verkar vara en röd tråd i hans liv,man säger inte emot mamma.. jga vill ju bara att han ska fråga om det är någonting som inte är bra,då kanske det släpper och hon då kan säga vad problemet ligger,vanligtvis brukar det vara att hon känner sig undanskuffad.. HALLÅ vi har precis fått barn,vi kan inte ränna omkring o alltid vara där hon är bara för att hon ska må bra.

[Vitlilja]

Majmamma: Jag förstår hur du känner! i början när jag träffade min kille var min svärmor bara trevlig och jättegullig men nu börjar hon verkligen gå en på nerverna.. Hon kan inte göra någonting själv, varken handla, åka till sjukhuset, köpa cigg, betala om vi följer med och handlar eller något annat. Hon har extrem social fobi så hon vägrade vara med på sitt barnbarns ettårsdag för det var så mycket folk! Kan ju säga att jag kommer skälla ut henne efter noter om hon försöker skippa mitt barns dop! Dit ska hon om hon vill träffa sitt barnbarn efter det!
Hon klagar till min kille om mina kläder, att jag aldrig klär mig fint(alltså i kjolar och klänningar, men jag gillar inte såna kläder så mycket)och när jag berättade för henne om mina nojor inför fl(var då i vecka 10 kanske) så säger hon att jag inte är mogen nog att skaffa barn!!!
Det hela slutade med att vi inte pratade med varandra på flera veckor och hon fick verkligen böna och be för att vi skulle prata med henne igen. Kan ju äga att hon har inte sagt något dumt igen som tur är... Min kille sa bara ok och gjorde vad mamma bad om i början men nu säger han tydligt ifrån, han kan inte åka iväg klockan åtta på kvällen bara för att hon inte har någon mjölk eller för att hennes cigg är slut.... så nu frågar hon inte lika ofta tack och lov!

Om inte din karl kan sätta ner foten och prata med morsan sin så ta ett snack med henne du då. Berätta hur du känner och kan hon inte acceptera det så kapa banden.. åk inte och hälsa på, prata inte med henne utan låt henne komma krypande tillbaka.. ibland måste man tyvärr vara hård för att få det man vill ha:/ fast det kan ju ge bakslag om de är för stolta för att försöka komma tillbaka in i era liv... Visst ska hon få må bra, men inte på eran bekostnad och hon måste lära sig att man inte behandlar människor hur som helst.

Lycka till!

[MajMamma:)]

jag har försökt att ta detta med min man,det är ju faktiskt hans mamma,inte min. Gör inte han det så får ju jag tatag i det hela... jobbigt värre tyvärr,men men så är det ibland...
vet inte riktigt hur man ska ta upp detta med elefanten,men gör detta efter dopet på lördag så får vi se hur det blir... nervös bara jag tänker på det...

[izabella]

åh typiskt hade skrivit ett helt inlägg som jag råkade radera.

mitt råd är att du själv ska skapa en relation till din svärmor. Om du har problem med hennes sätt att bete sig så måste du ta det med henne inte skicka din man för din man har antagligen inte samma åsikt som dig då det är hans mamma och ens mamma kan ju aldrig göra fel eller hur jag tror att du ska träffa henne själv utan man och barn och göra någonting som ni tycker är roligt gå och träna tillsammans, fika, shoppa gå på museum eller vad ni nu kan dela för intresse. Och slappna av och ha roligt koppla bort allting annat och lär känna henne för den hon är och låt henne lära känna dig som den tjej du är inte som hennes sons flickvän. Så fort ni har fått ett band till varandra kommer hon slappna av och kanske bli bättre och är hon bara knäpp på det sättet att det är en del av hennes personlighet att hålla på som hon gör så prata med henne. förhoppningsvis så känner hon att du säger till henne för att hon GÖR fel och inte för att hon ÄR fel. om du blandar in din man i det hela kommer ni aldrig kunna få en bra relation. hoppas att det löser sig lycka till kram

[MajMamma:)]

min man vill inte ta någon diskussion med sin mor för att han är rädd att hon ska bli lessen,o börja grina. Själva problemet är ju igentligen lika mycket hans eftersom vi delar på denna börda,det drabbar oss allihopa,men jag kan inte förstå varför man bara inte kan ta upp om det skulle vara någonting som inte är bra.
Från båda sidorna,jag är rädd att tar jag upp detta så blir jag ännu mer det svarta fåret,tro mig jag är redan det fåret nog.. min man är ju ändå hennes son så de kan ju bara göra sin relation bättre genom att prata igenom detta. Hans föräldrar har varit lite emot vår relation från första början..ihopflyttningen,husköp samt giftemålet.. o nu vårt barn som förtjänar en bra relation med sina farföräldrar..

[izabella]

hmmm jobbigt Jag tror ändå att du tjänar mest på att ta upp det med henne själv, annars kan hon vända på det till att du försöker göra så att hon och din man får en dålig relation och så var allt dit fel igen Skriv ett brev till henne om hur du känner så slipper hon känna sig instängd i ett hörn och du slipper bli oroligt för att du ska bli förbannad och be henne dra .........

Skriv det du berättar här att det känns som om att hon har varit emot det från början ect ect men att du vill att ni ska ha en bra relation till varandra och att hon ska ha en superbra relation till sitt barnbarn. spela på omvänd psykologi brukar funka på de flesta
KRAM