Grym fredag!

M@lin · av **M@lin** 21 nov 2010, 14:09

Vill öppna en tråd där vi kan diskutera om detta ämne. "Att önska sig en dotter"
Man brukar säga: " D kvittar vad d är bara barnet är friskt" För vissa stämmer detta till fullo men hos oss flesta så har vi våra önskningar och det ska man få ha oxå. Det är ju väldigt tabu att önska sig eller få hoppas på ett visst kön.Inget man pratar om. Man vågar inte helt enkelt för man vill ju inte verka känslokall och visa att man vill ha d ena el d andra könet.
Vi vet ju redan att de flesta kvinnor önskar sig en dotter där dom kan se sig själva i.Att kunna vara puttinuttiga, sätta upp håret, köpa rosa saker m.m. och även pappor önskar sig söner där dom kan se sig själva ...Göra killgrejer ihop, spela fotboll..den där far och son relationen.Det grabbiga..

Jag har själv precis fått en son som jag älskar över allt annat på denna jord. När han låg i magen ville jag så gärna att d skulle vara en tjej.Ngt jag bara pratade med min sambo om. Vi tog reda på könet och jag blev så himla glad när vi fick veta att d skulle bli en pojk men nånstans blev jag oxå besviken. Hade ju önskat mig en dotter. Första barnet kvittar ju säger man.För man kan ju försöka igen. Men så finns ju tankarna där att pojkspermier har större odds än tjejspermier..Det är bara så by nature..Procentantalet är högre hos killar än tjejer.

Jag har redan börjat tänka på barn nr 2 och nu vill jag ha en tjej över allt annat och om vi skulle få en kille skulle jag bli besviken d vet jag. Vet inte om jag vågar skaffa fler barn för rädslan av att bli så besviken och lessen. Är rädd helt enkelt..

Hur tänker ni eller är d ngn som känner som jag.. ??

soffilina · av **soffilina** 21 nov 2010, 15:03

haha du jag var såå nervös inför RUL, var så rädd att dom skulle se att det var en kille! jag ville sååå gärna ha en tjejj! åså såg dom inte på RUL, vikket kön det var , men barnet var ju friskt åså, men jag hade bara fokus på att dom inte såg könet. (sjukt va)
vi gjorde könsUL i v 26 och jag blev såå glad när det var en tjejj! altså SJÄLVKLART hade man älskat sin lille son och inte kunnat se något annat, men klart man kan få önska ett kön! eller lixåm vilja mer ena könet eller andra, vad sjutton

jag hade åxå kännt ett uns besvikelse om det varit en kille, men det var därför jag åxå gjorde könsUL så jag kunde vänja mej vid tanken om det hade vart en liten pojk

KLART PRIO ETT ÄR FRISKT BARN! så ingen tror något annat

samtidigt hade man ju älskat sitt barn lika mycket även om det inte hade vart friskt åxå...

Danem · av **Danem** 21 nov 2010, 15:32

Jag kan ärligt säga till alla att jag vill ha en flicka, det är så självklart att jag önskar mig ett friskt barn.
Att jag vill ha en flicka handlar absolut inte om puttinuttiga grejer som att fläta håret och sminka eller klä henne i klänningar för sånt kräks jag på utan det är bara så att jag vill ha minst en av varje kön och en pojke har vi redan. Jag är av den uppfattningen att jag uppfostrar ett barn och inte ett kön, jag kommer ge både son och dotter 100 möjligheter och inte bara pojke eller flicka.

Vi frågade om könet på RUL och fick då veta att det mest troligt var en flicka, vi blev jätteglada för det men jag trodde inte på det så vi bokade ett könsultraljud och där såg det ut som en pojke.
Vi fick inget säkert besked då bebisen var så envis och låg med rumpan i helt fel vinkel och satte hälen i vägen men jag är rätt så säker på att det var en pung och snopp vi hann se.
Jag blev jättebesviken och började gråta direkt vi satte oss i bilen igen.
Så fick jag dåligt samvete över att jag var så ledsen men insåg snabbt att det inte var pojken jag var ledsen över utan att våran dotter försvann, det är fortfarande mitt barn som ligger i magen och det spelar ingen roll om det är en snopp eller snippa.

Visst vill jag helst att det är en flicka men jag vet med all säkerhet att när jag får se den lilla människan som är i magen så spelar inget annat någon roll!

Är du rädd för att skaffa ett till barn för rädslan över att bli så besviken om det är en till pojke så är det nog bra för dig att prata med någon.

spader10 · av **spader10** 21 nov 2010, 15:54

Är det inte så att man kan önska precis vad man vill…men när bäbis äntligen kommer ut så vet man att det var just precis den lilla människan man väntat på och längtat efter oavsett vilket kön det blev.

Själv önskade jag mig först en pojke sedan blev jag lite velig och ville ha en flicka….när vi sedan fick veta att det ÄR en pojke kände jag först en liten tagg av besvikelse men insåg ganska snabbt att jag egentligen vill ha en av varje :oops:

.

/spader10

M@lin · av **M@lin** 21 nov 2010, 19:04

D e ju d att jag vet att jag verkligen kommer att bli lessen och besviken om barn nr 2 är en pojke. Klart jag kommer älska honom oxå men d kommer ta hårdare än d första barnet. Det vet jag redan nu.
Sen ska man försöka en gång till då och hoppas på att barn nr 3 blir en tjej eller barn nr 4..Hur långt ska man gå lixom. Visst kan man chansa men vågar inte ta den chansen tyvärr. Kanske borde prata med ngn om detta men tror inte d skulle hjälpa mig ngt för jag vill ha en dotter nästa gång så e d bara.Känns verkligen jobbigt och man får nästan dåligt samvete när man tänker på d. Men man kan inte hjälpa sina tankar och önskningar.
Har redan pratat med min sambo om detta och han vill ju oxå ha en dotter men han säger ju att d blir vad d blir och han vill gärna ha fler barn. Jag har typ redan bestämt mig att jag inte vill ha några fler för denna rädsla av att bli jättebesviken och tanken på att bli gravid igen. Jag va redan rädd innan jag blev gravid för detta med förlossning och jag va å pratade med en psykolog å så. FS gick bra som tur va men e lika rädd igen för nästa. Detta spelar oxå in att jag så starkt vill ha en dotter som barn nr 2 så man slipper gå igenom allt igen å igen.

:roll:

Gotland · av **Gotland** 22 nov 2010, 13:59

Jag har en flicka och vill att nästa barn ska bli en flicka.
Inte för min egen del, det kvittar. Men för "mina flickors" skull.
Jag har en syster som jag pratar med flera gånger om dagen. Mina kompisar med bröder har knappt nån kontakt alls med sina syskon.
Tror att två systrar har större glädje av varann än en syster och en bror. Det är enda anledningen till att jag vill ha en tjej till. Min sambo däremot drömmer om en hockeykille.

Malin_90 · av **Malin_90** 22 nov 2010, 14:11

För mig spelade det ingen roll vad vi skulle få för liten knodd, tänkte: blir det en liten pojk så är det toppen för då får dom andra barnen en storebrorsa som skyddar och vakar över dom, och blir det en liten flicka så får jag allt det där gulligulliga med rosa saker osv! =) Sen spelar det ingen roll om jag får ett litet fotbollslag med bara grabbar, eller om det blir 50/50 eller nåt sånt, lika lycklig vilket som! =) Och just nu har jag en liten pojk i magen

Danem · av **Danem** 22 nov 2010, 15:52

Gotland: Det där är ju fel ändå, jag har en bror och en syster men pratar aldrig med min syster. Det är med min brorsa jag har bra kontakt med.
Det där handlar om personligheter och inte vilket kön man har mellan syskonen.

Malin_90: Det är såna där uttalanden som ger mig hjärnblödningar, storebror skyddar och flickor ska ha rosa söta saker!? Vad fan?
Som jag skrev innan, jag tänker uppfostra mina barn efterpersonligheten och inte könet för mina barn ska få 100 möjligheter istället för bara pojke eller flicka.
Länktips: http://ladydahmer.blogg.se/category/feminism.html

Malin_90 · av **Malin_90** 22 nov 2010, 16:01

Det var inte så jag menade! Vill min son ha rosa saker och dockor så får han väl självklart det? Poängen va att könet inte spelar någon som helst roll för mig!

Magda84 · av **Magda84** 22 nov 2010, 16:23

M@lin, Jag fick ju en flicka nu, men har alltid sett mig själv med en liten pojke. Jag ville nog helst ha en pojke egentligen, varför vet jag inte men jag har alltid önskat mig en son. Nu har jag Nora, och hon är underbar och jag skulle inte byta ut henne för allt i världen! Jag har oxå börjat tänka lite på nästa barn (kanske för jag väljer vilka babykläder vi ska spara och vilka vi ska ge bort) och visst vore det roligt med en liten pojk då, men när allt kommer kring så spelar det ju ingen som helst roll för mig. (är ju inte ens säkert man lyckas med ett andra barn, men jag hpoppas vi kan lyckas en gång till) Att önska är helt ok, att göra abort pga "fel" kön är absolut inte ok. (nu antyder inte jag att du skulle göra det, jag vill bara poängtera var jag tycker gränsen går)
Jag var inte rädd inför denna förlossning men nu när den blev den skräck upplevelsen som den blev så är jag skräckslagen inför blotta tanken på en till

Gotland, jag tycker oxå du har fel i det du säger, jag har bara en bror som är 3 år äldre än mig, och bättre vän än honom har jag aldrig haft och kommer aldrig få. Förr när han var 24 o jag 21 och därikring så gjorde vi allt ihop, vi var ute ihop, hade massa gemensamma vänner, åkte på semestrar ihop, weekends, konserter...ja vi var bästa vänner helt enkelt och är fortfarande även om vi inte har samma tid för varann längre. Tror inte det sitter i könet om man får bra kontakt med sina syskon eller ej, det har med intressen och annat att göra.