Stöd att hantera bebis som jag tror har autism

Jag har varit orolig för alla mina barn. Men det har blivit bra i slutändan.

Autism har ju olika grader, är det svår eller lätt autism? Finns det någon historia i släkten av autism?

Äldsta syskonet har autism. Han har klarat sig bra men med honom fick jag ändå någon form av kontakt. Blir det som för honom skulle jag inte vara så bekymrad men det känns så knepigt att bebisen inte ser oss och bara blir besvärad av våra försök att trösta. 
Vad har du oroat dig för?

En åt inte som hon skulle, vi fick åka in och väga henne flera gånger. En fick gulsot. En fick RS som bebis. Har varit orolig av andra orsaker också. Men det har blivit bra varje gång.

Jag tror det är naturligt att bry sig och det är bra att du är observant. Men jag tror det är tidigt att ställa en diagnos. Alla barn är olika. Mina barn har också haft olika behov som bebisar och olika saker som tröstat dem. En ville bli buren. En ville ligga i vagnen och att den skulle köras över tröskeln. En ville ligga i sitt babynest.

Mycket som är ovisst när de är så små och inte kan förmedla sig.
Som du säger är det ju alldeles för tidigt för diagnos. Ändå är det svårt att inte tänka kring det. Men allra mest önskar jag nu lite kontakt med honom.

Ungen är två månader och kan inte ens fokusera blicken ordentligt än. Tagga ner.

Jo, ungen kan fokusera blicken. Ungen har också ett syskon med autism som tydligt visade tecken från under sina första levnadsveckor. Det är inte jättekonstigt att tanken dyker upp. 

Vad är förresten syftet med din kommentar? Att försöka få mig att må ännu sämre? 

Det kan jag förstå. De flesta med autism klarar sig ju ändå bra. Många extremt framgångsrika människor har ju till och med autismen att tacka för sin framgång.

Barnet var 2 månader nu. Det händer mycket i barnets utveckling nu, och det går fort. Vänta någon månad till så tror jag att det har börjat hända grejer.

På vilket sätt vill barnet inte ha kontakt?

Han reagerar negativt på kroppskontakt och skriker mer när vi lyfter upp honom. Är oerhört spänd när vi bär honom. Han verkar liksom inte reagera positiv på mänsklig närvaro överhuvudtaget och ger inte ögonkontakt. Däremot kan han fokusera blicken på saker. Han är också väldigt ledsen och det känns så svårt att inte kunna trösta honom. 

Om du byter ut autism mot att han har ont? Du skulle få samma reaktion... Har du undersökt det?