Gravid-själv

Hej!

Jag blev oplanerat gravid med en särbo och jag behöll då jag var i samma dilemma, min ålder.
Särbon lämnade en tid in i graviditeten då han ej var redo,men jag var, så därför behöll jag.

Jag har klarat av att ta hela vårdnaden själv och visst blev det en massa vab de tre första åren,tack o lov har jag ett arbete där det funkar att vara borta.

Jag hade inte heller så stort nätverk som kunde hoppa in och hjälpa till men då och då fanns hjälpen.

Nu har jag varit ensamstående i 14 år och vi har det hur bra som helst.

Var inte orolig,det kommer att bli bra! 

Varfor skulle du bli ensamstående förälder om du har kille? Berätta, och prata med varandra!

Du tror inte att pappan kommer vilja ta något ansvar alls? 

Tänker du ekonomiskt när du nämner ta vabdagar?
Det tunga är snarare att själv vara sjuk samtidigt som barnet och inte få hjälp. Visst man har vänner som kan svänga förbi med lite Alvedon men det jobbiga är ju fixa mat, sysselsätta barnet när du själv mår skit mm

Hej,

Nej, jag har inte kille/partner. 

Jag tänker väl mest på hur man kommer klara av första året, eller första månaderna om man inte får sova ut, och inte har anhöriga eller vänner som kan hjälpa till. :( Hur fixar man det?

Vad gäller vabb-dagarna, tänker jag väl inte så mycket på ekonomin utan snarare att man alltid är den som är borta från jobbet. Och att det kanske blir tjatigt i längden. OCH att det såklart är jobbigt om barnet är sjukt.
Och att man blir den som alltid ska behöva ta det ansvaret, att hämta barnet från förskolan/skolan, vara hemma med den när den är sjuk, osv. Speciellt när man inte har anhöriga som kan hjälpa till eller ställa upp.

Jag vet inte vad pappan kommer säga, har inte berättat något än.

Jag är själv med två barn, det ena bor varannan vecka hos pappan, det går men är väldigt tufft, framförallt när jag har båda, tufft med nattning av en 4-åring med en nyfödd som tar fokus.

Det är tufft att aldrig bli avlöst, om barnet är oroligt, ledset, argt så kan du ju inte bli avbytt när tålamodet tryter eller du är trött.
Sen är det lite tyngre att uppfostra själv, det är enklare att vara två när barnet ifrågasätter och den andra föräldern kan backa upp den första som sagt till om något.
Första tiden är ändå hyfsat ok att klara, förbered med massa matlådor innan och fyll skafferiet.
kanske har du någon som kan hjälpa dig om du behöver hjälp med handling första veckan?
Sov varje chans du får p dagarna om det behövs.
Man får sänka ribban lite, kanske kan man inte ha lika välstädat hem under några år.

Tänk också på hur det kan bli om pappan vill vara involverad, kanske blir det att du kommer ha barnet 50%.

Har du funderat på om du vill bli förälder och i så fall varför?