Vill inte ha min mor här.

Alla de frågor du har ska du ställa till din mor. Vi kan bara ha olika teorier.

Om ni bara träffats en enda gång under i alla fall 14 månader så verkar ni inte ha en vana att träffas regelbundet. Att förändra sånt tar tid.
Husdjur ska man inte ha om man vill ha ett flexibelt liv. Husdjur gör allt väldigt komplicerat och särskilt när husdjuren inte får följa med hem till dig. Många ser hundar som sina familjemedlemmar...kanske till och med som sina barn. Att du då nekar dem tillträde kan leda till allt möjligt hos din mor.

Du har inte besökt din mor heller. Varken under graviditeten eller efter. Ska allting vara upp till henne? Hemma hos dem så finns det säkert bättre möjligheter att låta husdjuren vara i något annat utrymme så att de inte utgör någon fara för bebisen.

Hur många gånger har du bjudit in din mor till att komma och hälsa på? Har du då föreslagit att hennes sambo kan ta hand om hundarna om hon kommer med det som ursäkt? Hon kanske har blivit låst i tänket kring hundarna och behöver hjälp att komma vidare och släppa taget. Hon kanske inte litar på att sambon tar hand om dem tillräckligt bra.

Jag har bjudit hit henne. Jag har tjatat på henne att jag vill att hon ska komma. Jag har kommit med olika förslag angående hundarna, men inget har känts ok antar jag. Hon har haft hundarna här förr när hon hälsat på. Men med tanke på att den ena hunden börjat göra utfall mot folk och är lite ostabil så vill jag inte ha dom i mitt hem runt mina barn. Jag tycker inte det är fel av mig. Hundar är familjemedlemmar, självklart! Men jag är hennes enda dotter och hennes minsta barnbarn har nu hunnit bli 5 månader. vi ses inte ofta, vi har ingen nära relation. Men hon är ändå min mamma. Hade jag kunnat hade jag åkt till henne oftare också. Men som det är nu finns det ingen möjlighet. Jag har verkligen försökt. Jag vill bara veta om det är normalt att ha såna känslor som jag har nu. Är jätteglad att hon äntligen ska komma. Men samtidigt känns det som nej, varför liksom? Känner mig splittrad.

Jag tycker det är väldigt tragiskt att hundar prioriteras före barn och barnbarn. Jag hade alla gånger valt mitt barnbarn och barn före hundar. Visst jag förstår man älskar sina hundar men kom igen...Att inte kunna åka och hälsa på sitt barnbarn pga hundar?
Min svärmor gav bort sin hund till en familj när det visade sig att vår dotter var allergisk för att hon ville att hon skulle kunna komma hem till dom. Så jag antar att om man vill ha en relation så handlar det ju om att prioritera. Din mamma skulle väl säkert kunna lösa det på nått sätt, hunddagis i några dagar när hon kommer och hälsar på er eller ni henne? 

Jag har kommit med det förslaget. Haft vänner som erbjudit att ha hundarna medans dom är här. Men hon verkar inte höra på det. :/