Någon som fått det att fungera med partner från annat land?

Jag var i motsvarande läge, det rann ut i sanden. Vi har inte haft kontakt på några år nu, men jag saknar henne ibland.

Min man är från Australien. Han hade inte planerat att bli kvar i Sverige längre än ett år, men vi träffades strax efter han kommit hit och blev snabbt ett par. Jag studerade fortfarande och hade några år kvar, så det var inget alternativ för mig att flytta till Australien då. Så vi körde på med partnervisum i Sverige, flyttade ihop o.s.v. Sedan bestämde vi oss för att skaffa barn några år in, och pratade då om vad det innebär för framtiden. Vi var båda överens om att systemet är betydligt bättre i Sverige vad gäller barn, familj, föräldraledighet, förskola, skola, vård, tandvård o.s.v. Därför bestämde vi då att den dagen vi båda vet med oss att vi skaffat vårt sista barn (väntar fjärde nu), och det barnet kommit upp i skolålder - då kan vi DISKUTERA en eventuell flytt till Australien.

Min utbildning fungerar lika bra i båda länder, och mina jobbmöjligheter är stora där också - så den biten är inte oroande. Däremot har han ärligt talat inte samma möjligheter där som här, trots att det är hans hemland. Han har klättrat extremt på företaget han arbetar på här i Sverige, och lön, förmåner och position är hårt att ge upp för honom. Dessutom har hans föräldrar planer på att flytta till Sverige inom 5 år för att komma närmare oss och barnbarnen. Så jag vet ärligt talat inte om det kommer bli att vi flyttar dit någonsin.

Så vår sits var förstås annorlunda i och med att ingen av oss hade barn sedan innan, du är ju låst i Sverige - och vill han inte bo här på sikt är ju ert förhållande kanske dödsdömt.

Kör på så länge det håller! Ta det för vad det är och njut av kärleken. 

Jo, jag har haft flera relationer med män ifrån andra länder. Också en engelsman och en irländare, men i båda fallen bodde vi i samma land och hade inga barn än. Sedan flyttade jag till Sverige för att jag var ihop med en svensk man. Min son var då 3 år gammal. Men då hade vi inte den situationen med veckovis boende eller gemensam vårdnad, utan pappan hade inga rättigheter (och jag tyckte då att kontakten skulle ge barnet mycket negativt också, vilket visade sig vara rätt också).

Generellt, i din situation, måste det ju vara han som flyttar till Sverige. Det enda du kan göra är ju att försöka övertyga honom att han kan bygga upp ett bra liv här. Kanske kan du hitta någon annan engelsman som bor i Sverige, som kan berätta för honom hur bra det är här i Sverige? Det verkar finnas en hel del såna, det fanns flera stycken, gifta med svenska kvinnor, där jag bodde tidigare. 

Språket kan verka omöjligt för honom nu, men det är bara att komma hit, man kommer ju långt med engelska här och sedan gå några kurser. Man lär sig ju. Viktigt är nog att han kan hitta ett bra jobb och känner att han kan ha ett bra liv här. 

Bor själv i England sedan 15 år tillbaka med en britt. Tror att ett liv i Sverige blir ganska jobbigt/tråkigt för en britt. De har en helt annan social kultur med klubbar dit de går flera gånger i veckan eller sitter på puben. Klart att alla inte är så, men har hört det från många som testat på Sverige och tyckt att det var väldigt stelt och trist. De har ofta ett helt annat sätt att leva. Eftersom du skriver sommarflirt, så antar jag att ni just har träffats. Hade nog bara njutit av sommaren och sett vart det tar er.

Han skulle ju kunna bo här på prov, kanske ta nåt tidsbegränsat jobb, eller gå nån kurs? Och sedan kan han avgöra om han kan tänka sig flytta till Sverige.

Jag bor i Australien med min fru som är härifrån. Vi har varit gifta i 9 år. Det funkar kanon.

Jag förstår inte riktigt varför vissa tycker det är en så stor grej var man råkar komma ifrån. Vill man leva tillsammans kan man ju bara göra det. 

Hur gick det TS? Fann ni varandra? Eller rann det ut i sanden?

Tror det blir flytt till England (Newcastle) för min del. För trots att hon bott här i många år vill hon inte försöka lära sig svenska, eller försöka prata mer förståelig engelska (hon har dialekt) och hon trivs inte här det är rätt tydligt. Så det är bara jag som håller henne kvar här.

När vi är i Newcastle så skiner hon upp på något sätt. Men får försöka hitta ett sätt att försörja oss där bara. Det är just Newcastle som gäller med, så kan inte tänka England och försörja oss i England utan Newcastle eller nära.

Vad vill DU då? 

Om du är ute efter en livslång relation så gagnar det dig som mest att gå främst på delade livsvärderingar, livsfilosofi, religion. Förälskelsekänslorna försvinner med tiden och kan inte användas för att bygga något långvarigt.

Stanna här. Har jobb jag trivs med och känner att jag kan försörja henne här, men att jag kanske inte kommer kunna göra det där. Hon har väldigt svårt/omöjligt att kunna sköta ett jobb så jag känner att det ligger på mig. 

.....passar ni optimalt ihop?