• Smulle12

    Är det rättvist??

    Hej,  nu blir det ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa ?det är såhär att jag har i princip obefintlig kontakt med mina föräldrar pga att dom hela tiden har svikit mig och mina barn och bara brytt sig om mitt syskon och syskonbarn.


    Mina barn har inte ens fått födelsedagspresent/julklapp de senaste 6 åren mina föräldrar har inte ens närvarat på dessa högtider , dom har typ messat grattis/god jul. 


    Men mitt syskon/syskonbarn har dom träffat flera dagar varje vecka och gratulerat / firat jul ihop med.


    Men mina barn är ju självklart besvikna. Men jag har aldrig förbjudit mina barn att ha kontakt med sin mormor och morfar, men när dom försökt kontakta dem har det alltid varit undanflykter att dom inte kan/orkar. Och att jag och min mamma är osams har ju inte underlättat kontakten, samt när dom väl träffat mina barn har dom snackat skit om mig och maken och alltid sagt : Säg nu inget till mamma om vad vi pratat om!

    Barnen har berättat men jag har inte brytt mig om att konfrontera mina föräldrar, för barnen ska inte behöva ta skit från dem för att de är ärliga och berättar för mig.


     


    Har självklart försökt att lappa ihop relationen med dem många gånger under åren, men det är svårt när ens förälder inte kan be om ursäkt och erkänna sina fel och brister utan bara se det som att dom är felfria och alla andra utom mitt syskon gör fel.


    Så senaste 2 åren har jag bara låtit det vara för det tar så mycket energi att vara besviken och frustrerad på dem hela tiden.


     


    Dom är strax över 70 och vi bor typ 7 km ifrån varandra.


    Allt eskalerade när in mormor och morfar gick bort.


     


    Nu till det som gör mig besviken,ledsen och frustrerad? 


     


    Barnen har i över en vecka försökt nå dem, och inget svar.


    Igår blev jag så besviken så jag skrev ett mess till min pappa såhär:


     


    ?Hej igen, nu har det gått många dagar sedan vi både ringde och messade.


    Får du inte dina meddelanden eller är det någon som raderar meddelanden och samtal för dig?


     


    Är du har det hänt något allvarligt?


     


    Ska jag ringa 112 ??


     


    Anledningen är att jag vet att min mamma ibland har raderat mina samtal/meddelande på min pappas telefon.


    Min mamma har blockat mig så henne kan jag inte ringa/messa, och bara för att hon och jag inte drar jämt så har hon koll på pappas telefon.


     


    Igår när jag messat, så hör pappa av sig direkt och börjar med att säga att jag ska minsann inte dra in 112 , men så säger jag att du brukar ju höra av dig när du ser att vi messat/ringt.


    Efter mycket om och men kommer det fram att min mamma har för 2 månader sedan får besked om bröstcancer och har förra veckan gjort den 2:a operationen, så han har inte orkat prata med någon.


     


    Men vad fasen, även om man är osams hör det inte till vett och etikett att man meddelar ALLA sina barn om sjukdomsläget och inte bara sitt favoritbarn.


    Eller har inte jag som dotter rätt att få veta detta?


    Jag umgås inte med mitt syskon heller pga infekterad konflikt sedan 8 år tillbaka så mitt syskon har inte heller hört av sig till mig.


     


    Överreagerar jag eller är det skamligt av dem att inte meddela mig.


    Även om vi inte drar jämt önskar man ju inte att någon av dom ska dö.


     


    Men det är väl så att jag kommer få stå utanför och bara få veta vad som händer genom att kolla dödsrunorna i tidningen.


     


    Usch känner mig så undanskuffad och besviken.


     


    Vad ska vi göra??


    Hur ska man tackla detta för mina barns skull??


    Är det jag som begär för mycket av dem?

  • Svar på tråden Är det rättvist??
  • Fjällsockan

    Finns väl ingen rätt till att bli underrättad på så vis. Kanske har du en annan uppfattning av vad rättvist innebär? Inte trevligt att de favoriserar men det verkar ju som om det skurit sig både med föräldrar och syskon så kanske är det värt att även rannsaka sig själv?

  • Smulle12

    Vad tror du jag har gjort??, jag har nog rannsakat  mig själv sen jag var 10 år vad det gäller mina och mina föräldrars beteende.

    Och det har alltid varit så att oavsett vem granne/släkting you name it, har dom inte tyckt lika som mina föräldrar så har det blivit slut med bekantskap och dom är idioter som inte fattar något.
    Så har det varit HELA min uppväxt och jag har inte tyckt som mina föräldrar och då har jag blivit svarta fåret i familjen.

    Dom har inga vänner eller släkt ( jo mitt syskon och syskonbarn) som hör av sig eller besöker dem.
    Detta borde säga mer om hur det är rent allmänt det är bara fel på alla andra och särskilt om dom motsäger något mina föräldrar säger.

    Till och med min mormor och morfar tog avstånd.

    Så snälla du ge mig ett råd , eller ska jag bara strunta i dem och låta allt vara?

  • Ocdmänniska

    Tyvärr verkar det som du försöker men dom inte vill.. jag beklagar verkligen detta. Skulle nästan fundera på att cuta dom ur mitt liv så du slipper bli så besviken, och så dina barn också slipper det 

  • Smulle12

    Ja, det är riktiga energitjuvar , men man hoppas ju alltid på att dom ska ändra sitt beteende , om inte för min skull men för mina barn. Men det är kanske som du säger att vi skulle må bättre om vi slutar fundera på dem.
    En önskan vore om cancern kunde göra dem ödmjuka och förstå att nu behöver vi varandra.

  • Fjällsockan

    Ja då verkar de ju vara otroligt svåra att ha att göra med. Jag skulle nog fortsätta att ta avstånd, kanske är de inte direkt förebilder en vill ha nära sina barn heller direkt då? Kanske går det att hitta extra-mormor/morfar i er ort om det är ju en relation till en äldre generation du vill ge barnen?

  • Ocdmänniska

    Kan inte citera. Jag förstår att du hade hoppats på det, och hur man inte kan behandla alla barnbarn lika är helt oförståeligt för mig. Jag skulle nästan tror det faktiskt.. man kan tycka att det kanske skulle vara ett uppvaknande, men tyvärr funkar inte alla så heller. 

  • LFF

    Självklart är det inte rättvist att favorisera ett barn och dennes barn. Det är synd att dina föräldrar, speciellt din mamma, betett sig som hon gjort men det vet du ju redan.

    Vad gäller cancerbeskedet, hade de berättat för ditt syskon att er mamma hade fått cancer? Tycker inte att det framgick av ditt inlägg. 

    Min farmor mådde dåligt för många år sedan (hon är död numera) och där berättade hon inte förrän efteråt för någon annan än sin syster att hon hade fått cancer. Jag fick veta det ett år senare då jag bjöd in henne på födelsedagsfika när jag fyllde år på följande vis "Du minns att jag mådde lite dåligt förra året? Det visade sig att jag hade cancer men jag är frisk nu". 

    Det är trist som sagt att du och din mamma har en så pass dålig relation. Tror dock inte att detta besked gällande cancern kommer att göra någon skillnad. Försök att hålla kontakten med din pappa, om ni har en vettigare relation. Vem vet, den kanske blir bra om din mamma skulle gå bort (inte för att man ska önska livet ur folk).

  • Smulle12

    Tack för era kloka ord, ja det gör ont att inte kunna ha en bra och normal relation till sina föräldrar, men som sagt det som är bra om man nu får säga så? är att barnen inte behöver bli svikna om och om igen.
    Tack för era kloka inlägg.

  • Smulle12

    Ja mitt syskon och alla andra runt om visste från dag 1 , därför känner jag mig extra sviken.

  • Ocdmänniska

    Beklagar att dom fick veta och inte du, och allt egentligen. Men lycka till med allt och gör det bästa för dig och din familj

Svar på tråden Är det rättvist??