Förälskad i annan

Skönt och skönt, känns som en plåga nu, men fattar vad du menar. Jag kan inte sova inatt, jag vet att skulle jag skriva skulle han svara, direkt eller om någon timma, men jag vill inte jaga honom när jag märker att han dragit sig undan lite.

Jag tror i min situation hade jag hellre fått en förklaring än att han bara helt försvann plötsligt. Önskar också att jag inte visat att jag har känslor, men det var verkligen inte meningen. Samtidigt så förstår jag ju varför någonstans om han bara försvinner, allt hade gått att läsa mellan raderna.

Det är bara sällan man hittar någon som man har det där rena, roliga och genuina med. Nästan barnlika. Både som vän och kärleksmässigt.

Samtidigt har jag tänkt på hur en relation mellan oss skulle bli, tvivlar inte på att det hade haft potential, samtidigt är familjegrejorna svåra att föreställa sig. En arg fru och barn från bådas sidor. Det känns också overkligt att det skulle gå bra. samtidigt tycker jag att vi är väldigt bra på att ge varandra energi och är positiva båda två också. Det känns som hade man velat, hade man kunnat hitta sätt. Samtidigt som jag absolut inte vill skada relationen han har till sina barn, jag tycker han verkar ha en fin relation till dem.

Jag är rädd att aldrig mer bli kär också, inget i livet känns självklart i min ålder. Jag har till och med försökt träffa andra, men slutar ofta med att jag tänker på min förälskelse när jag umgås med den andre och sedan är det lika bra att avbryta.

Tror du förälskelse kan lägga sig över tid och han och jag kan vara vänner någonstans, eller är vi helt körda? Jag vet att vi kommer ses ganska snart av en anledning, har en klump i magen pga det.

Dejtar ibland men hittar bara fel. De är inte som han. Skitjobbigt att ha den känslan. Har verkligen försökt. Hatar att känna så. Så förstår verkligen. 

Vågar du visa ditt användarnamn? 

Så. Men varför? Vill du skicka DM?

Precis :)

Dejtar ibland men hittar bara fel. De är inte som han. Skitjobbigt att ha den känslan. Har verkligen försökt. Hatar att känna så. Så förstår verkligen. 

Vi vet inte så mycket om TS relation med sin partner/fru men jag kan ana att det som hos flera andra blivit ljumt med tiden. Kanske är det tillock med så att han liksom en vän till mig berättade i förtroende. Han ångrade sig direkt efter vigseln. 

Han upplevde aldrig någon kärlek i förhållandet men kunde inte  berätta detta för sin fru. Att han ångrade sig blev en normalitet med åren men han hade inget att klaga över heller. Barnen kom och familjelivet flöt på han trodde attt det var som det skulle vara ända tills han träffade en kvinna som han blev häftigt förälskad i och inte kunde avstå ifrån. Han led alla helvetets kval och slets mellan sina känslor och ansvaret för sin familj. 

Tillslut  bröt han med den andra kvinnan 

Du lever bara en gång. Låt inte rädslan för vad andra känner hindra dig ftån att göra val där du följer hjärtat. Vad det än innebär. 

Men ska vi vara ärliga så verkar ju din vän vara en riktigt fegis...

1) Varför är man kvar i en relation med någon man inte älskar? Varför skaffar man öht barn med någon man inte älskar? Förstår man inte att det innebär ett livslångt ansvar eller är man bara svag och feg?

2) Han kunde inte brätta det för sin fru.
Var det någon som tvingade honom att inte berätta under vapenhot? Förmodligen inte... så sanningen är att han berättade inte för sin frun för att han inte vågade det, för han var rädd för konsekvenserna.

3) Till slut träffade han någon han inte kunde avstå ifrån.
Kunde han verkligen inte det? Blev han tvingad in i en relation med den andra kvinnan under vapenhot eller hamnade han där pga en situation han själv byggt upp?

Summa summarum... man ser ju en lång röd tråd av svaghet/feghet i din väns agerande genom åren, så vad är den VERKLIGA anledningen till din väns agerande? att han fick känslor eller hans svaga karaktär?