Mammadag med k...

jossan-stina · av **jossan-stina** 20 aug 2010, 09:37

Hej på er,

jag hoppas att det finns någon mer som jag här på min bebis. Har inte hittat någon annan tråd om detta...

Jag och min kille bestämde oss för att börja försöka bli med barn i oktober 2009. Jag blev gravid på andra försöket efter att ha tagit ut min kopparspiral. Tyvärr varade inte lyckan länge utan på nyårsdagen fick jag missfall (v. 6). Fruktansvärt hemskt! Det kändes som om jag hade fått världens bästa present och sedan kom någon och bara snodde den från mig.

Efter det tog vi det lugnt ett litet tag och sen var jag gravid igen i april. Men, återigen blev lyckan kortvarig och det hela slutade i ett utomkveds (också i v.6). Jag blev tvungen att opereras och de tog bort min högra äggledare.

Jag var fruktansvärt deppig efter det och övertygad om att mina chanser att bli med barn nu var noll. Men efter ett tag hittade jag ett förhållningssätt till även detta och nu är vi igång och försöker igen.

FAST, nu har ju chanserna minskat rejält. Inte nog med att man ska pricka in ÄL, sen ska man hoppas att det kommer från vänster äggstock också... Ibland känns det hopplöst, men oftast är jag vid gott mod. Har nu BIM om några dagar och det är bara andra försöket med en äggledare. Har grymt dåligt tålamod och vill att det ska funka NU. Helt nyss

Några saker som jag funderar över och som jag hoppas att någon annan känner igen:

- har hört, av min läkare som opererade mig och sett i några forum på nätet, att den äggledare som finns kvar kan överprestera och fånga upp ägg även från "fel" äggstock. Någon annan som hört det?

- siffror kring hur stora chanser man har att bli gravid med en äggledare varierar mellan att man har 50% chans till att chansen bara minskar 1-2% efter operation. Någon som vet?

När jag pratat med MVC och läkare på Kvinnokliniken förstår jag att man inte vet så mycket om hur det egentligen är. Svårt att forska kring antar jag. MEN, jag kan ändå inte sluta leta efter fakta som kan ge mig lite hopp och motivation att orka...

Så, om det finns fler som haft ett utomkvedshavandeskap eller någon som har erfarenheter att dela med sig av: VÄLKOMNA HIT!

Ödlan · av **Ödlan** 22 aug 2010, 20:54

Hej!
Beklagar både ditt missfall och ditt utomkved!!

Jag har själv haft två utomkved och dessvärre blivit av med båda äggledarna, så nästa månad kör vi igång med ivf. Tydligen har jag nån gång haft en "tyst infektion" som satt sig på äggledarna. Dvs en infektion som jag inte märkt av.

Trådar som har berört utomkved hittar du nog dessvärre mest under grenen "missfall", om du vill leta här på forumet, men de är inte aktiva. Men där kanske du hittar lite mer "fakta" (även om det kanske inte är den roligaste läsningen) och hur andra har funderat kring utomkved och hur de har upplevt det.

Till dina frågor...
Den äggstocken som finns kvar ska kunna fånga upp ägg från andra sidan. Har jag hört både från läkare och andra. Jag har varit skeptisk till det, men har hört det från så många håll nu så jag tror nog ändå på det. Att det finns en chans.

Det är väl egentligen inte svårare att blir gravid men det kan ta längre tid. Vissa månader är ju chansen betydligt mindre än andra, beroende på vilken sida man ägglossar i från osv. Men ska man prata chans så har jag hört en siffra på 60-70%. Men som sagt, det behöver inte vara svårare, utan bara ta längre tid, om du förstår vad jag menar. ´

När du har haft ett utomkved så brukar man få komma in och kolla med vul mycket tidigare för att kontrollera att det nästa gång sitter på rätt ställe. Risken för ett nytt utomkved finns ju dessvärre, om den är större eller inte har väl att göra med varför man fick det första och om man tagit bort tex äggledaren där det satt, osv.

Ni verkar ju ändå ha lätt för att bli gravida så du ska nog se att det tar sig snart igen. Förstår din otålighet! Men om du har blivit gravid på 2a försöket de andra gångerna så kanske du ska tänka att det kommer att ske igen, men kankse på 4 försök istället. Så stressa inte upp dig om det inte tar sig på andra försöket igen. Du vet ju att du kan bli gravid!!

Lycka till!

jossan-stina · av **jossan-stina** 23 aug 2010, 12:03

Hej Ödlan och tack för ditt svar! Jag började misströsta lite och tänkte att jag var visst rätt ensam ändå...

Jag har sett att ämnet berörts i gamla trådar under missfall, men som du skrev är de inte aktiva längre. Så det fick bli en ny tråd

Stackars dig som haft två utomkveds och varit tvungen att gå igenom operation två gånger. Det gör ju fruktansvärt ont och jag blev väldigt chockad över hur fort det gick från ultraljud till att vara inlagd... Informationen om vad som hände var knapp och jag blev väldigt ledsen. Tyckte också att man bagatelliserades och inte fick så mycket stöd. Jag vet att man kan gå igenom värre saker på en kvinnoklinik men just där och då kände jag mig väldigt ensam. Även läkningen var värre än väntat, jag hade väldigt ont där de hade gått in och kunde inte röra mig särskilt mycket den första veckan.

I mitt fall vet man inte vad det var som orsakade x:et, de klamydiatestade mig men det var negativt. Några andra tecken på infektioner hittade de inte heller. Jag har fått för mig att jag bara är för liten där nere och oroar mig för att det ska fastna även nästa gång jag blir gravid.

Hur länge sedan var det du hade dina utomkveds? Och hur länge har ni fått vänta på IVF? Vad är dina tankar inför att starta den proceduren?

Jag har läst på en del om IVF också för att förbereda mig ifall det blir aktuellt för oss. De verkar väldigt hoppfullt fast såklart även jobbigt.

Tack för dina stöttande ord, jag ska försöka tänka som du sa: att det kommer att gå kanske hälften så fort denna gång

Och det är ju inte fy skam med tanke på hur fort det har gått hitintills...

Jag håller tummarna för er, håll mig gärna uppdaterad om hur det går för er!

Tacksam kram

Ödlan · av **Ödlan** 23 aug 2010, 13:15

Jag har skickat ett pm till dig..

jossan-stina · av **jossan-stina** 27 aug 2010, 15:13

Vad är detta? Är det verkligen ingen mer än Ödlan och jag som upplevt utomkveds?

Vill ha sällskap

helenaeg · av **helenaeg** 27 aug 2010, 22:05

Jag har haft i nov 2008 men mitt satt i livmoderhalsen vilket är väldigt ovanligt och farligt då de inte kan ta bort det med ett ingrepp pga blödningsrisken. Var det värsta

Det är det värsta jag varit med om. Låg inlagd i 8 dagar och blödde så mkt att jag fick blodtransfusion. Var nära de fick operera bort hela livmodern.

Det har satt Sina spår mentalt. Har nu precis fått en efterlängtad dotter som är sju v efter en graviditet full av oro.. men allt gick bra trots att jag aldrig trodde det

jossan-stina · av **jossan-stina** 02 sep 2010, 21:47

Hej Helenaeg!

Usch, det låter fruktansvärt. Vilken tur att det gick bra ändå och att du idag har en fantastisk dotter!

Blev hon till utan hjälp eller har ni gått igenom IVF? Hur lång tid efter ditt utomkveds blev du gravid?

Din historia ger hopp! Tack!

Kram

helenaeg · av **helenaeg** 02 sep 2010, 23:21

Tack.
Hon blev till ett år efter det första upptäcktes ungefär med hjälp av hormonbehandling, pergotime. Vi hade tänkt betala för ivf efter årsskiftet då vi inte orkade vänta på kö i 1,5 för att få det gratis, var för smärtsamt för oss att vänta. Jag mådde så fruktansvärt dåligt efter mitt utomkveds mentalt så vi var tvungna att ha en plan för att jag skulle orka.
Ge inte upp!

jossan-stina · av **jossan-stina** 05 sep 2010, 16:37

Kan bara tänka mig hur lyckliga ni är nu när ni fått er fina Tove!

Jag vägrar ge upp och kommer göra allt jag kan för att en dag bli mamma. Tack för ditt stöd!

Kram

mallemalle · av **mallemalle** 18 sep 2010, 16:30

Hej alla,

För lite mer än ett år sedan opererades jag för utomkvedshavandeskap två gånger. Jag och min man planerade att skaffa barn och jag blev gravid på första försöket. Men ganska snabbt förstod jag att inte allt stod rätt till. Jag hade oerhört ont i magen och blödde lite. Jag åkte in till KK som menade på att det var missfall. Men tiden gick och jag blödde inte mer, men fortsatte att ha ont. Jag gick till en privat gynekolog efter uppmaning från MVC. Han misstänkte utomkvedshavandeskap och tog blodprover vid två tillfällen. Därefter remiterades jag till KK. Väl inne på KK igen efter ca två veckor blev jag på nytt undersökt och även de konstaterade utomkvedshavandeskap utifrån blodprov. De kunde inte se var ägget satt via vaginaltultraljud men då jag var sån smärta i magen bestämde de sig för att omedelbart operera mig. När jag vaknade från operationen fick jag veta att de inte hittade ägget men en inflamerad blindtarm som de fick ta bort. Läkarna hade också gjort en skrapning av livmodern under operationen och menade på att ägget kanske ändå satt i livmodern som det skulle. Jag skickades hem efter någon dag med en tid för återbesök två dagar senare. När jag väl kom till återbesöket fick jag veta att hormonvärdet hade fortsatt att stiga och att jag fortfarande var gravid och att det var utomkvedshavandeskap även om de inte hittade ägget. Så istället för ny operation gav de mig cellgift för att ta död på ägget. Jag tog cellgiftet en vecka (var värre en operationen) och mådde super dåligt hela tiden. Efter cellgiftsbehandlingen var jag övertygad om att allt nu var löst. Men inte. Jag kom på en ny kontroll och då visade sig att hormonvärdet fotsatt att stiga och en ny operation väntade. Vid den andra operationen hittade de ägget som nu hunnit växa till sig rejält. Jag fick behålla båda äggledarna men jag har ingen aning om hur de har påverkats av de båda operationerna.

Efter 4 månaders återhämtning började jag och min man åter att försöka med förhoppning att det skulle gå lika lätt att bli gravid som förra gången. Men inte. Månaderna gick och nu ett år med försök är jag fortfarande inte gravid. Vi har nu bokat in en tid hos en fertilitetsexpert för utredning.

Det är svårt att hålla modet uppe och hur mycket min omgivning försöker att finnas där för mig så är det ingen som förstår mig. Så jag är tacksam att läsa att det är andra som varit med om liknande händelser.