Mammadag med k...

andypandy · av **andypandy** 10 jul 2011, 19:34

Hej! (provar skriva den här tråden i det här forumet istället för i "Vill bli med barn" och se om jag får någon respons)

Jag tänkte starta en tråd för oss som försöker skaffa syskon, men som det tar lite tid för... Det finns många fina trådar här i forumet bl.a trådar som handlar om barnlöshet och svårt att bli gravid. Och där känns det skönt att vara och prata när det är tungt och motig och mensen kommer månad efter månad.

Men jag skulle vilja starta en tråd för "Sekundär infertilitet" där man både kan sörja det barn som inte kommer och glädjas åt det barn man har. Jag tror att många "utanför" inte förstår det tudelade i "Sekundär infertilitet". De kanske säger "Gläd dig åt det du har". Och det GÖR man ju, men.. längtan efter ett syskon är ju också stark...

Är det fler här som vill diskutera detta? Eller är räcker det med de fina trådar som finns idag? Jag skulle ialla fall vilja prata med någon som känner som jag - LYCKA över det barn man har och SORG över det som inte vill komma...

Kram från andypandy

BIM-lista för oss med Syskonlängtan
27/7 andypandy (7:e försöket, en dotter född i maj -09)

muschi · av **muschi** 10 jul 2011, 21:33

jag tycker att det var ett bra ämne jag känner mycket igen mig i din situation, jag har en son på 4½ år och vill gärna att han ska få ett syskon, men det dröjer.. närmare bestämt 1 år hittils. Jag håller med dig om att många nog tycker att man inte har samma rätt att längta efter ett barn eftersom man redan har ett. De som inte redan har har en en mer berättigad längtan kan det ibland verka som. Sperciellt inom sjukvården. Jag satte in en kopparspiral efter att jag fått min son och efter ca ett år började den krångla till följd av en infektion. Nu är jag rädd att den har gjort att den spred sig till äggledarna och tycker väl att de med en sjukdomshistoria inte ska behöva vänta på hjälp i ett år.

När man läser om många av de andra tjejernas historier så är de väldigt många som är otroligt rädda att det är något fel på dem när det gått kanske 6månader utan att det hänt något. Men de nämner aldrig något som skulle kunna vara anledningen till detta, jag tror inte heller att det finns i de flesta fallen. och de flesta blir ju gravida efter några månader. Dock förminskar jag inte deras oro för jag vet inte hur det känns att längta efter sitt första barn på den viset då jag blev gravid utan att "försöka". Nu är det annorlunda pch aldrig trodde jag att detta skulle vara ett problem för mig. Jag tycker att det var ett bra ämne att ta upp för många känner nog en skuld för att de redan har ett barn när de finns de som inte har, om du förstår vad jag menar.

Jag har nu gett upp och slutar att försöka men skulle ju såklart bli alldeles obeskrivligt lycklig om jag blev med barn, dels för att jag längtar så himla mycket men oxå för att få reda på att oron för att något var fel var obefogad och att det inte är något problem att få fler barn.

andypandy · av **andypandy** 10 jul 2011, 22:03

Hej muschi!
Tack för ditt svar. Skönt att höra att du förstår vad jag menar med längtan och sorg. Har du varit på någon utredning eller väntar ni med det?
Jag har en sjukdom som heter endometrios, så kan göra det svårare att bli gravid, men med dottern tog det bara 3 försök. Nu går det sämre... är inne på 7:e försöket nu. Jag har åldern emot mig också. Jag är redan 40 år, så jag antar att många även anser att jag borde "nöja" mig med det barn jag fått. Men tanken på att hon skulle få ett syskon att leka med är så stor. Men jag vet inte om jag skulle ge mig på undersökningar och IVF. Det känns lite "för stort". Och det är mycket med tanke på min ålder... och att jag faktiskt har ett barn redan. Det känns som att så mycket kan gå fel under en IVF-behandling (när man är äldre) så jag vet inte om jag vill det. Och vissa kliniker gör inte heller behandling på kvinnor över 40 år. Men... längtan finns där. Så vi kör på ett tag till - ialla fall över sommaren och ser vad som händer.
Kram andypandy

muschi · av **muschi** 11 jul 2011, 08:38

på sätt och vis kan man väl säga att vi har påbörjat en utredning för jag har fått lämna blodprover för att se om mina hormoner var rubbade eftersom att min cykler har varit väldigt oregelbundna vilket är nytt för mig. Jag har oroat mig en del för endometrios men jag känner inte att jag riktigt fyller "kritirerna" samtidigt som jag då vet att det är olika för alla. Men alla mina hormoner var iaf bra och det som ska göras nu är att jag ska få göra en äggledarespolning i slutet av augusti samt att vi fått remiss till spermieanalys. det känns betryggande att få veta om det finns några problem, jag känner mig stressad pga av att min son är 4½ och kommer ju garanterat att fylla fem då innan han får ett syskon, men jag hoppas att han inte ska fylla 6 år iaf. jag hade ju velat att de skulle kunna leka med varandra och ha lite glädje av varandra som syskon under uppväxten men jag tror det blir svårt nu. Jag har inte åldern emot mig jag är bara 24 men det verkar ju inte ha någon betydelse i detta fallet. :roll:

Jag tror inte att åldern kan ha betydelse för hur man längtar efter ett barn faktiskt. De brukar vara mer generösa i danmark med IVF det kanske hade kunnat bli ett alternativ för dig? och från vad jag har kunnat läsa mig till så behöver inte kvinnor över 38 vänta ett år på att få hjälp om de märker att de har problem. Mitt tips är att du sätter upp dig på kö för behandling och försöker på egen hand under tiden, om det går. då har du ju tid på dig att se om det funkar och om det gör det är det ju bara att gå ur kön. Plus att du inte behöver känna stressen om det inte blir något för då får du ju hjälp.

kram

muschi · av **muschi** 11 jul 2011, 08:42

förresten om du inte vill göra IVF så gör inte det heller man ska ju inte göra något man inte vill!! kör på det blir kanske något iaf? Hoppas Hoppas

andypandy · av **andypandy** 11 jul 2011, 19:58

Tack för dina svar och dina värmande ord!!! Min sambo har varit i kontakt med IVF och "kollat av lite". De sa att vi var välkomna. En till jobbig sak med IVF... är att en kompis till mig jobbar där... och jag vill iNTE att hon får reda på att jag vill skaffa en till ännu... Hon har tyvärr väldigt svårt att hålla tyst om saker..
Kram andypandy

muschi · av **muschi** 11 jul 2011, 21:26

jaha... jag hade skrivit en massa här men det raderades alltihop, typiskt!

det jag skrev va väl mestadels att din vän som jobbar på IVF klinik har tystnadsplikt och får inte lov att prata om något som händer på jobbet, det är straffbart. Och om hon inte kan följa lagen så är mitt förslag att du eller din sambo ringer anonymt till kliniken och frågar rent hypotetiskt om man kan ordna en tid när en anställd inte arbetar så kanske det går att ordna.... nu kanske hon jobbar heltid och alltid är där men det skadar ju inte att fråga. För mig hade det inte varit något att tveka på jag hade tagit all hjälp jag kan få.. det finns kanske fler risker och man känner sig kanske mer rädd MEN det är ju faktiskt så att det aldrig finns några garantier för hur ett barn som kommit till på naturlig väg ska födas, om det blir friskt eller om det ens lever. Jag menar bara att det finns risker även utan IVF och ibland måste man chansa för att vinna...

andypandy · av **andypandy** 12 jul 2011, 16:34

Ja, det har du rätt i - tack muschi!
/andypandy

andypandy · av **andypandy** 31 jul 2011, 20:41

Fy vad ledsen jag blir. Mensen kom såklart igen dagen före BIM. Och jag hade verkligen hoppats denna månad. Jag vill så gärna ha ett syskon. Vill vara hemma med mina "två" barn - hitta på saker tillsammans, gå på barnsång, hälsa på mormor och morfar... VIll vill vill...
/Andypandy

BeeBii · av **BeeBii** 11 aug 2011, 16:50

Jag vill åsså ha en 2:a! Har precis börjat försöka men dotra är 4 år nu o jag har inte ätit p-piller sen innan henne... tog oss 2 år att få henne och jag viftar bort det med att vi inte timade ÄL men det KAN ju vara så att vi har svårt för det... :cry:

Är så svårt att se hur somliga blir gravida så lätt o av "misstag" när en annan får köpa alla möjliga tester för att kunna beräkna när störst chans finns. Är orättvist mot oss som verkligen alltid velat ha massa barn åsså går det inte så lätt...

Håller alla tummar å tår att vi (och ni) prickar rätt snart!