JOBBAR OCH SLI...

[Poopiluna]

Jag och min sambo har nu (mer eller mindre) kommit överens om att vi ska börja försöka i april nästa år för att kunna försäkra oss om att det blir en vår/sommarbebis 2014. Är de fler som har samma planer?

I övrigt, hur gör man för att orka vänta nästan 10 månader på att få börja när man egentligen bara vill nu, nu, nu!?

Vore roligt om vi kunde bli några stycken som kan dela tidigare erfarenheter, varför man ska vänta till 2013 med att börja, komplikationer eller annat som man vill dela med sig av

[Ebba*]

Va roligt för er!
Jag mår bara fråga, hur gick diskussionerna kring när ni skulle börja?
(om du nu känner att det är någonting du vill dela).
Vilka förutsättningarna ville ni ha innan ni började försöka?

Du kanske kan fördriva tid med att förbereda dig JÄTTEMYCKET dessförinnan
Läs massa bebisböcker, titta på vagnar, läsa studier osv.
Det kanske lättar det hela lite?
Eller så kanske du bara skall gå och njuta av att denna tiden nästa år kanske du har en liten bebbe i magen

[Poopiluna]

Jag kan dela med mig, inga problem

För min egen del så har jag varit redo i flera år, så jag behöver inte förbereda mig. De är enbart av respekt mot min sambo som vi väntar. Han vill att vi flyttar först (vilket vi gör om 2 månader) och sen tror jag, om jag förstått honom rätt, att han vill vänja sig lite vid tanken. Han säger att han vill och att han är redo, men han tkr de känns tätt inpå allt annat som nyligen hänt. Så vi väntar. Sen är vi HELT överens om att vi vill ha en vår/sommarbebis, enbart därför vi väntar till just april för att då passerar vi årsskiftet med BF

Jo, läst har jag redan gjort mkt när jag väntade min förra (som jag tyvärr fick göra en abort med) så jag är redan rätt så påläst...

[barfota86]

Vad roligt med en tråd för oss som väntar, och längtar. Jag och min sambo planerar också att börja försöka nästa år, fast redan från början av året eftersom man aldrigt riktigt vet hur länge det kommer att dröja tills det "tar sig". Del ultimata vore om vi blev gravida senare under våren, men hände det tidigare kommer vi båda två bara bli väldigt glada. Mitt problem just nu är att jag inte riktigt kan hålla mig till den dagen och har svårt för att tänka på annat

[E Maria]

Det går ju inte att försäkra sig om att man ska få till det inom ett par månader.. Jag blev gravid på första försöket, fick MA och "tappade" därmed lite tid.. Blev sen gravid på 5:e försöket.. Så bebis kom 7 månader senare än vad som var tänkt.. O då hade ju vi inte svårt att bli gravida.. Min dotter kom 19 dec och det är precis lika okej som ett maj-barn för mig... Vad gör ni om det inte vill sig...? Slutar försöka o väntar ett år till? Jag tror det som är bäst är att köra på när man e redo, för man har ingen aning om det går fort eller långsamt...

[Je78]

Tänker som E maria, va gör ni om det inte går som ni planerat... Har kompisar som planerat precis som ni å det har gått totalt åt skogen för dem. Tror på det där med att köra på när man är redo, så kommer det när det kommer. Det kan gå fort å det kan gå långsamt. Det är normalt att det kan ta upp till 9 mån att bli gravid. Vill nu inte låta som nån dysterkvist eller glädjedödare.
Planera själv att absolut inte gå gravid under sommaren å det gjorde jag med pojken å det gör jag nu med. Nu är bf på nyårsafton, men va gör det lika glad för det.

[smulan_88]

Hehe.... Om man ändå kunde bestämma när man ska få barn. * tihi...

Förstår eran teori, men som tidigare talare; slutar ni försöka och väntar ett helt år, enbart för att "få" en sommarbebis? Jag menar om det inte tar sig direkt..?

[barfota86]

Håller verkligen med er ovan, och har inga förväntningar på att det ska ta sig på en gång. Är snarare någonstans mentalt inställd på att det i värsta fall kan ta flera år och med hjälp på traven. Har många i bekantskapen som har fått kämpa länge, så jag försöker nog att i förväg inte bli alltför pessimistisk och hoppas på "det bästa", men är någonstans inställd på att det kan ta lång tid.

Både jag och sambon är mentalt redo, men anledningen till att vi dröjer till nästa år är att jag om en månad börjar på mitt nya jobb (efter studierna), och det känns viktigt att prioritera en stabil anställning innan vi bildar familj.

Det där med planera för en sommarbebis (eller något annat för den delen) har vi hoppat över helt eftersom man ändå aldrig vet när det tar sig. En graviditet är välkommen när den än sker så snart vi aktivt ska börja försöka

[barfota86]

och självklart är den välkommen också om något otippat skulle ske innan vi egentligen har börjat försöka

[soet]

Här har ni en till som kommer börja försöka nästa år, typ i maj! Sen får det ta den tiden det tar. Jag har "väntat" och längtat till och från sedan 2009 och nu är min sambo och jag äntligen på samma nivå!!! Hoppas allt går bra för er andra.