Så skönt!

[mysan1979]

Jag är gravid för 4 gången,med 3 missfall bakomsig så är man livrädd att hoppas på att det ska gå vägen.Tänkte dela med mig om min berättelse,kanske finns det någon mer som har vart med om samma sak eller sitter i samma sitts!skulle vara skönt och bolla lite tankar och funderingar.


Det började med att jag och min sambo blev gravida nov 2009 allt var frid och fröjd.29 januari 2010 fick vi åka akut in på sös,fostret hade dött i vecka 9 men jag hade ej haft några käningar på detta.Vi blev självklart helt förstörda och tankarna var hur kommer vi klara detta.Jag fick göra en skrapning,jag läkte rätt snabbt men innom bord så var jag själv helt borta.Tiden gick,vi blev på nytt gravid i maj 2010,denna gång mådde jag illa i början av min graviditet,jag orkade knappt göra något,men tillslut avtog allt.Skönt men skrämmande för jag hade ju mått dåligt så länge.Vi skulle dock in och lyssna på hjärtat på de lilla knytet.Vi var rätt nervös var då inne i vecka 14,men läkaren hittade inget hjärt ljud utan i illfart vart det ks då de ej kunde ta emot oss på sös.Där kunde läkarna se att fostret hade dött i vecka 10,men kroppen hade ej stött ut det.Vi kände oss totalt förkrossade varför skulle detta hända oss igen.Denna gång fick jag både ta tabletter så fostret skulle komma ut,samt en skrapning.(då fostret hade fastnat vid livmoderhalsen så hade jag sånna smärtor att jag trodde jag skulle dö)Efter en tid så fick vi komma till huddinge då dom ville ta prover på mig och min sambo.Men det visade sig att barn kunde vi få,men vad felet var visste dom inte.Feb 2011 blev vi gravida igen,denna gång visste vi ej om vi skulle skratta eller gråta.Jag var livrädd i början,även om jag ej visade utåt sätt så innombords så var jag på hel spänning.Inte kul alls då man vill njuta av sin gravidiet. Livet vandrade vidare och dagarna gick,så fick jag en konstig känsla i magen att nåt inte stämde.(Kom till en läkare som bara så att fostret e dött och vi har ingen tid för dig att göra en skrapning,men vi åter kommer(detta var på handens sjukhus)jag trodde att jag skulle dö på plats,hur kan man bara vara så kall och skita i en???

Illfart till akuten en 3 gång, fick då ett otroligt motagande av två läkare,dock var fostret dött men hjälpen där var gudomlig.Fick då göra skrapning veckan därpå.

Jag kände bara varför händer detta!
Vad gör jag för fel?
Varför vill det inte bli något barn?

Jag la hela skulden på mig och kände mig värdelös som människa.Jag har tagit en nya massa prover bland annat så visade de sig att jag behöver lavexin för sköldkörteln,samt progesteron nu när jag är gravid för 4 gången.Jag hoppas att det hjälper denna gång.Om allt går som det ska så kommer det en liten bebbe i april =)

Känns skönt på ett sätt att man kan få skriva av sig lite.Det är rätt vanligt med missfall även om livet inte känns rätt vist!

Man vill längata men man vågar ju inte,ska till läkare på tisdag för ett tidigt ultraljud.Helt ärlig så e man jätte rädd.

malin

[memmie]

Hej och Grattis!!
Förstår att du känner dig orolig och inte vet om du vågar hoppas, ni har ju fått gå igenom endel.

Vi har också vart med om 3 mf, men våra har vart hyfsat tidiga och kroppen har själv stött ut alla. Visst var det oehört tufft och många gånger ångrade jag att vi ens börjat försöka skaffa barn och visst känner man som du att livet allt kan vara orättvist. Vi försökte peppa varandra så gott vi kunde och tänka att det inte var meningen att det skulle bli vår tur ännu...

Tillsist så blev jag gravid en fjärde gång! Självklart började det med glädje, men sen var det lite som att vi inte vågade ta ut nåt i förskott.. vi pratade ganska lite om det (jag hade inga direkta symtom) och vi bara levde på tills vi kom till v 12 utan större problem och fick se på ul att allt bara var bra med bebis!! Det var lite som om man blockade sig och inte orkade ta in det ifall det skulle gå åt skogen igen, en försvarsmekanism antar jag. Nu är jag i allafall i v 20 och enligt rul är det en riktigt pigg och kry krabat i magen, kände tilloch med sparkar igår
De tog alla möjliga tester på mig denna grav och det visade sig också att jag hade lågt hormon i sköldkörteln och jag håller nu på att prova in dos på levaxinet så vem vet, kanske har de tidigare mf.en berott på det eller så var det som sagt inte meningen förrens nu..

Jag ska hålla alla mina tummar och tår för er och hoppas på att det är er tur nu, det har ni verkligen förtjänat!!! Lycka till på ultraljudet och skriv gärna vidare hur det går för er!!
Kram

[mysan1979]

Grattis till dig med

Känner mig själv inte så gravid,hade ont i brösten för en vecka sen,men nu känner jag inget.Jag hoppas att vi får se nåt på tisdag vill verkligen att det ska gå vägen denna gång.Det gör så ont i själen när det händer.Men ska tänka positiva tankar så

Måste få fråga!

fick du nån blödning när missfallen var på väg?
kramis malin

[memmie]

Tack!! Känns som om det är först nu jag börjar förstå att det gått vägen och att vi faktiskt ska få en liten bebis denna ggr...

Jag hade ju som sagt inte heller så mkt symtom så det behöver ju inte betyda något om det gör dig orolig. Förstår dig verkligen och håller alla tummar för dig! Vilken vecka är du i nu, det är ff ganska tidigt va?
JA även om det är svårt är det bra att försöka hålla sig positiv, eller kanske tom försöka tänka på nåt annat (ssvåårt jag vet:))

Alla mina mf började med blödning, de två tidiga var bara som en vanlig mens men det sista blödde jag mkt och hade väldiga smärtor.. usch man vill inte tänka på det!! HUr har det vart för dig?

Kram

[mysan1979]

Första gången fick jag en blödning i vecka 12,då hade det dött i vecka 7.Andra gången gick jag in i vecka 14 det upptäcktes på en rutinundersökning.Den sista gången så kände jag att nåt var fel kom då in i vecka 10.Jag hoppas verkligen att allt ska se bra ut på ult på tisdag.

jag håller tummarna för dig med.Känner att många tar det så lätt när det kommer till att bli gravida.Men en stor del förlora ju sina barn oxå.

Man får en otrolig hjälp på sjukhuset,men vem hjälper en när man kommer hem.Ingen då är man själv,jag har haft turen med min sambo som har stöttat och tröstat.Han är guld.

kram
malin

[memmie]

Ja.. usch. Då har ju du hunnit gå ganska länge alla gångerna, men nu hoppas vi att det får vara er tur!!

Jo det är mycket som kan hända som man egentligen inte tänkte på när man började försöka..Då trodde jag att det skulle gå så snabbt och lätt tänk så fel man kan ha..
Men vi har en kompis kompis vars bebis dog i plötslig spädbarnsdöd efter 3 mån nu i våras och då sa ändå sambon och jag att hellre dessa eviga mf tidigt, än att gå igenom allt och tro att det ska bli bra och så händer nåt sånt. Det är hemskt!! Tur att man inte vet innan vad som komma skall. Samtidigt funkar det ju inte att gå och oroa sig hela tiden över allt för då skulle man ju bli tokig

Vi kände faktiskt inte att vi fick nåt stöd alls av sjukvården.. de avfärdade oss ganska rejält och jag fick tjata mig till att få komma in på vul/ul för att kolla så allt kommit ut. Ingen information fick vi heller så jag är glad att jag kunde skriva av mig och fråga mkt här! Sen har min sambo också vart ett otroligt stöd, tack och lov! Men jag tycker som du att de borde följa upp sånt här bättre för många kan behöva så mkt mer hjälp och stöd än vad som idag finns att tillgå!

Tummarna hålls inför tisdag!!
Kram

[mysan1979]

Tack för tanken=)

Det värmer gott!

så när är ni beräknad?

kramis

[Creadiem]

Mysan och Memmie herregud så mycket ni har gått igenom, otroligt starkt, jag belv helt förkrossad och jag har haft mf bara en gång. Mysan jag håller tummarna att det ska gå vägen och att allt ser bra ut på tisdag. Memmie vad är levaxinet? Har hört att några ta extra progestoron....

Jag vet att man ska tre mf innan man får en utredning, men kan man begära en sådan undersökning själv så att de kollar sköldkörtel och hormonnivåer? Vi har inte hunnit bli gravida på 10 månader nu sedan mf och då vill jag gärna få åtminstone en undersökning om jag skulle bli gravid igen.

[memmie]

Creadiem, det som inte dödar... ja du vet
Vi fick faktiskt inte gå i genom ngn utredning trots våra tre mf. De menade på att vi hade så "lätt" för att bli gravida så vi skulle fortsätta försöka.. så bara ren tur att det vill sig denna ggr

Vet inte om man själv kan begär en undersökning, men det borde ju annars gå att kolla upp på din vårdcentral tycker jag för det är ju blodprover..
Levaxin är det läkemedel jag fick för att öka hormonerna i sköldskörteln (? har inte riktigt stenkoll, men typ nåt sånt). Får gå var 4.e vecka och ta blodprover nu för att vi ska hitta den rätta dosen..
Lycka till och hoppas det blir er tur snart!! Det är inte roligt
med den långa väntan!! Skriv gärna hur det går för er!

[memmie]

Mysan, har vår bf 9 januari så får se om det stämmer
Själv? eller kanske svårt att veta än?

Allt är bra med er iaf hoppas jag!!

Kram