En bra start.....

[CeciBon]

Hejsan,
Jag förbereder mig så smått inför förlossningen och utgår från att det blir en normal förlossning.

I och med detta har jag läst en del böcker i ämnet och jag blir alltmer rådvill ju mer jag läser.

Först och främst:
Alla verkar förespråka två saker:
Avslappning OCH att man rör sig.

Hur 17 går det ihop?

Jag läser just nu "Föda utan rädsla", där födelsen verkar vara en slags "meditation" där man ligger still och är tung hela tiden.

Sen läste jag just tex "The official Lamaze guide" som förespråkar att man rör sig, dvs byter ställning i sängen under värken, går i korridoren etc etc.

Båda låter logiskt och bra, samtidigt ologiskt och motsägelsefullt.


Om man ligger still får barnet svårare att docka in rätt.
Om jag ska traska flera mil, och nu väger skitmycket kommer jag ju bli jättetrött!
Båda är ju inte bra: Fel position eller för trött för att orka.

Snälla, upplys mig! Gärna med konkreta tips vad som funkade för er i de olika faserna.

Som det ser ut nu kommer jag inte att ta ryggbedövning, vilket innebär att jag måste ha andra smärtuthärdningsstrategier.

[barumdem]

Jag har haft samma funderingar som dig då jag har 2 veckor kvar till BF. Men jag tror att man får ta det som det kommer.....vissa mår ju bättre av att röra på sig å vissa vill nog bara ligga helt stilla å vara ifred... Man kan ju aldrig riktigt veta hur man själv kommer att ta smärtan förräns man riktigt är där. Det enda jag förbereder mej på att det kommer göra JÄVLIGT ont...men det är inte så lätt att förbeda sig... Men ut kommer nog bebisen till slut ändå

[sprallos]

JAg tycker att du ska lyssna på kroppen, vill den upp och gå så gå...vill den ligga och fokusera så gör du det.
Jag gick en massa och det speedar ju på allt, men det gör även att man inte får nån paus på värkarna. Så fort en släppte och jag tog ett steg så kom nästa. Jag orkade alltså inte med promenaden så himla länge.

Jag tror sammanfattningsvis på en kombination, börja gå och när det inte funkar längre så lägger du dig. Huvudsaken du kan ANDAS så kommer allt gå vägen

[Danem]

Jag stod upp de första timmarna, med undantag för en timme i badet då, för jag klarade inte av att ligga eller sitta.
Det var obehagligt och jag kunde inte koncentrera mig på andningen då så jag fick stå vid ett gåbord några timmar och gunga med höfterna och andas, för andas är det viktigaste!

Sen av någon anledning sa barnmorskan åt mig att lägga mig på sängen och då blev jag fast där, tog mig upp två gånger för att gå på toa men det var allt.
Jag fick feber och mådde dåligt så jag ville inte flytta på mig, jag låg på sidan och hade ena benet i en sån dära gyn-bygel för att öppna bäckenet så Oliver kunde sjunka ner.

Nästa förlossning vill jag stå upp så mycket som möjligt och så länge jag kan för jag hanterade värkarna bättre då.

[yra]

Säger som flera andra här att det viktiga är andningen... Sen kan man ju faktiskt vara avslappnad fast man är uppe och rör på sig, alltså att röra sig på ett avslappnat sätt och se till att andningen är i fokus... Fick bästa tipset av min barnmorska och det var att se till att minaå axlar hela tiden var sänkta, min sambo fick hjälpa till att hålla koll på det.. För så fort man spänner sig gör värkarna ondare..

Var uppe o rör på dig så länge du orkar, din kropp kommer garanterar att tala om för dig när du inte pallar det mer

Jag var inte uppe o gick speciellt mycket under min förlossning men jag satt upprätt eller stod upp på knä o då fick ju barnet hjälp att rotera ner ändå..

Tror att det är svårt att förbereda sig så mycket utan lyssna på kroppen bara och liksom "följ med"...

Det kommer gå super

[MinEllie]

Inna förlossningen började hade jag havandeskapsförgiftning och jag skulle ta det lugnt och inte röra på mig så mkt. Under förlossning låg jag mestadels i sängen. Det tog lång tid enda tills bm fick mig att sitta upp och då öppnade jag mig jätte fort. Under denna förlossningen tänker jag försöka att undvika att ligga i sängen och stå och gå så mkt jag pallar Man får göra det som känns bäst helt enkelt

[Ida86an]

Jag gick rätt mycket, tog pauser och stod och gungade på gåbord det ska ju göra så att barnet sjunker ner, du kommer själv känna vad du trivs med.
Jag föredrar att vara uppe så mycket som möjligt, du kommer inte bli för trött för sen när det väl är dags så får du nya krafter och när du väl är där så känner du själv vad du trivs med bäst.

[Mullemamman]

Jag har inte fixat att promenera omkring särskilt mkt någon av gångerna, däremot har jag stått och gungat fram och tillbaka i duschen samtidigt som jag med ena handen spolat magen i cirklar med varmt vatten.
Har inte fått vare sig EDA eller ngn annan form av smärtlindring då mina förlossningar gått väldigt fort och jag inte klarat av lustgasen (mår enbart illa av den) så jag har istället använt mig av duschen som smärtlindring - kan VARMT rekommendera den!

Att jag samtidigt stått upprätt och vaggat har samtidigt hjälpt bebisen att rotera ner utan att jag för den skull ansträngt mig särskilt mkt.

Lagt mig i sängen har jag gjort alldeles i slutet och bara av den anledningen att jag helt enkelt inte orkat stå längre = lyssna på kroppen, som sagt

[CeciBon]

TUSEN tack för alla tänkvärda och kloka svar!

Det verkar som det här med andningen är ett återkommande tema.

Vilka tekniker funkade för er? Jag menar här finns det ju en uppsjö metoder.

Hade ni övat något speciellt innan, eller bara fokuserat på avslppnade käke, mun, axlar?

Tacksam för tips!

[Danem]

Jepp, andas är det viktigaste!

Jag andades på det sättet som kändes bäst, in genom näsan och ut genom munnen i lugna och långa drag under värkarna samtidigt som jag gungade med höfterna.
Det kändes så mycket bättre då och jag gick helt in i mig själv, slappnade av i ansiktet och böjde ner huvudet för att koncentrera mig på det jag gjorde.
Allt vart som ett blurr runt om, hörde hur barnmorskan och min sambo pratade och hur hon sa att det var rätt teknik och väntade tills min värk var över för att jag skulle kunna prata igen. Hon satte även en droppnål i handen under en värk och jag märkte inte ens av den.

Jag hade inte övat på någonting innan utan det kom naturligt för mig, min tanke före förlossningen var att lyssna och följa med kroppen så det var det jag gjorde.
Testade vad som funkade bäst och fortsatte med det så det är mitt bästa tips, andas och följ med kroppen!

Det är så svårt att fatta före förlossningen hur man ska lyckas känna när en värk kommer och när den klingar av men det gör man när det startar, inte så konstigt när man aldrig varit med om det så det är svårt att förbereda sig. Tyckte jag, därför körde jag bara på att go with the flow haha