Hej. Min sambos son blev 5 år i maj och är ett livligt och glatt barn. Pratar jätte mycket, men med en konstig dialekt. Alla som lever med honom pratar med samma dialekt, utom han. Någon konstig Stocholm/film å tv dialekt. När jag träffade min sambo för ett år sedan så berättade han att han inte kunnat ha sin son så ofta på grund av jobbet. Och hemma hos hans mamma får han tydligen bara titta på TV hela dagarna. Alltså har TVn varit barnvakt sedan han var två år. Jag fattar att hans dialekt måste komma från TV å filmer eftersom han ofta använder ord som man inte säger i vanliga fall, utom just i filmer. Jag har pratat mycket om detta med min sambo men han ser det inte som ett problem utan säger att han slutar nog med det snart. Min fråga är; kan/borde man göra något åt detta och i så fall hur? Nästa år börjar han skolan och jag är lite orolig att han kan bli retad. Jag har själv en dotter som är lika gammal som nu har börjat och ta efter honom och pratar som han ibland. Tacksam för svar.

Hej Maria. Har en son på 4 år som föddes med dubbelsidig gomspalt. Han genomförde sin operation vid 1års ålder. Nu på senare tid tycker vi att talet blivit sämre. Ju äldre han blir. Vi var nere i Malmö igår på en röntgen där de röntgade samtidigt som vår son talade för att se om läckage fanns till näsa. Visade då att han använder tungan väldigt fel och långt bak, nästan som han hjälper till att trycka upp gommen med hjälp av tungan vid vissa ord. Särskiljt k ljud men även t ljud då de låter som k ljud. Nu väntar en genomgång av logoped, läkare för att se om de ska göra en operation för att hjälpa till då tonen sluter tät. Men som de sa att det med tungan blir väldigt svårt att få bort ändå. Jag blir så himla orolig, jag vill ju inte att min son ska prata otydligt och må dåligt för detta. Hur ska jag locka fram hans tunga??? De vi gjort innan hos vår logoped. Verkar inte hjälpa! Desperat behov av hjälp! Svara gärna till min mail! Tack på förhand. Mvh Jonas.

Hej! Vår dotter som nu är 11 år hade en sen språkutveckling och det blev ofta missförstånd under dagisåren. Hon utreddes i 4-årsålder och fick diagnosen generell språkstörning. Hon fick språkträning på dagis och utvecklades bra. I förskoleklassen gjordes ett språktest på alla elever där hon fick normala resultat och därför flyttades hon upp i ettan utan stödbehov. Hon har varit sen med läsningen och även haft en del uppmärksamhetsproblem. Nu när hon är i förpuberteten (mycket hormoner i svallning) har hennes problem eskalerat och i perioder har hon vägrat att gå till skolan. Det är så jobbigt där säger hon. Allt verkar jobbigt och hon störs även av att det är pratigt i klassen. Hon är ofta arg och ledsen. Jag börjar nu mistänka att det hr något med hennes tidigare diagnos att göra och oroar mig för att vi för lätt köpte att hennes problem var överståndna. Vad kan och bör vi göra i det här läget? Låter det som att detta kan vara en följd av hennes språkstörning? Hur kan vi hjälpa vår flicka? Orolig mamma

En väns son fyller fem i oktober och har uttalsproblem. Han håller just på att lära sig säga ”s” men läspar en del fortfarande, likaså håller ”r” på att komma även om det allt som oftast ännu blir ”l”. Dessa ljud är väl dock de som förväntas komma sist så det är inte de som är bekymret. I det här fallet är det istället vokalerna som ställer till det. ”I” och ”y” byts konsekvent ut mot ”e” (kanen=kanin, beta=byta eller bita), ”o” blir ”å” (sål=sol) och ”u” blir någon mellanform som närmast kan beskrivas som tyska ”ü” eller kanske det kalmaritiska uttalet för ”ö” (flöega=fluga). Ibland kan även ”a” dra mot ”å” (banån=banan). Detta gäller uttalet av långa vokaler, han kan däremot uttala de korta korrekt, t ex hitta, boll, hund. Utöver dessa uttalsfel kan nämnas att han använder en egen dialekt, eller ingen alls. Pappan pratar stockholmska medan han i övrigt är omgiven av utpräglad östgötska, men ingen av dessa kan egentligen uttydas ur femåringens eget språk. Han kan uttrycka känslor som tvivel eller förvåning i talet men han tycks inte ha snappat upp det dialektala. Barn verkar kunna förstå honom, liksom vuxna som vet hur han uttrycker sig. Men man måste tänka till för att förstå att leta=rita, tegel=tiger och låt=rot. Om man rättar hans uttal svarar han ”det sa jag ju”. (Kompisen: ”Det heter lila”. Femåringen: ”Jamen jag sa ju lela.”) Uppenbarligen låter uttalet rätt i hans huvud? Jag har sökt en hel del på internet men inte stött på problem med vokaluttal. Vad vet du om detta? Kan det rätta till sig själv eller behöver han få hjälp?

Hej! Min son blir 4 år i september och talar i vissa fall lite fel. Han har bra grammatik och ett stort ordförråd men talar otydligt. Tex säger han då - gå dunga- gunga färna - stjärna fed - sked. Han blir förstådd av andra men jag är lite orolig, behöver jag vara det? Mvh Petra

Hej! Kompisar till familjen har ett barn på 4 år. Jag förstår knappt ett ord vad han säger! Han tar bort konsonanterna i början på nästan vart enda ord. Hans mamma vill ha in på en språkförskola, men det vill inte hans far. Han träffar en logoped en gång i veckan. Men jag känner att det är för lite. Detta är ju inte mitt problem, jag vet. Men jag tycker lite synd om killen om han kommer att prata så är när han börjar skolan. Man kan nog bli retad för mindre! Hur kan man hjälpa honom?

hejsan jag har en dotter på 4 år hon blir 5 i dec. hon kan fortfarande inte säga R lillasyster som blir 4 kan, att påpeka är att vi bor i skåne... kan det ha något med saken att göra? lillasyster riktigt rullar på sina R medans storasyster inte ens kan säga sandra... det blir liksom sanda... jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken... enda gången som hon kan säga R är när hon är riktigt förbannadmen aldrig annars... det jobbigaste är att hon vill inte ens försöka.... Jag vet inte vad jag ska göra... kan det komma av sig själv när hon blir äldre eller ska jag prata med en logoped på vårt BVC? tacksam för svar... Orolig mamma

Hej och tack för att du finns! Jag är pappa till en snart 4-årig pojke. Han har börjat gå på dagis sedan 1,5 år sedan i 15-timmars takt och haft mycket frånvaro från dagiset av olika anledningar så att man kan säga att han har varit där hälften av sin tid. Jag pratar Azeri(en dialekt av turkiska) med honom medan hans mamma pratar persiska och han måste lära sig svenska på dagis vilket han kan verken prata svenska eller göra sig förståd där. Mamman och sonen har varit nyligen i Iran där har dem jämt pratat på persiska vilket reslterat i utveckling av hans ordförråd. Hon har fått råd av en logoped där att vi måste åtminståne här hemma försöka prata på ett språk och lägga undan turkiskan tills han lär sig prata flyttande persiska annars skulle han vara i riskzonen att få stamning snart. Logopeden säger sig att han har 36 år erfarenhet i branschen och rekommenderar att vi måste hinna lära barnet prata på ett tillfredsställande sätt innan han fyller 5 år annars kommer att han börja stamma vilket är mycket oroande för oss som föräldrar. Jag vill gärna höra vad du tycker och hur ska vi göra med det. Tack så hemskt mycket för din tid och råd på förhand! Mvh, en mycket orolig pappa.

hej1 jag har en kille på 9 år som stammar och som nu tycker att det är jobbigt. Det jag undrar det är om vi borde söka logoped och kunna få hjälp? Vi gick hos en logoped när han var 5-6 år pga problem med uttal av vissa ljud och man tyckte då att stamningen är inget att oroa sig för om inte han själv lider. Skulle han kunna få ngn hjälp av en logoped idag trots att han är 9 år ?

Hej! Jag har en bekant som har en kille på 4 år. Han har undersökts och hörseln eller något annat är det inget fel på. Han kan bara säga mamma och 5 olika andra ljud. Han skriker och slåss när ingen förstår vad han menar, inte så bra med tanke på att han väger kring 30 kg och då bli det så att han blir utan kompisar på dagiset. ( Det har blivit så att när han skriker och ingen förstår honnom heller så matas han) Tycker att dagispersonalen som är utb.borde märka att han inte är som dom andra, synd att säga, alla har rätt att vara som dom vill. Men vi vuxna måste hjälpa till när det gäller barn som inte kan klara av sin situation. Jag blir så lessen varje gång jag är och hälsar på. Vad skall jag ta mig till eller skall man inte bry sig? Mvh Kamrat