Gravid vecka 8

Hej.

Jag är i v 8+5 och mår illa konstant..! Hungrig jämt, trött, lätt gråten, kramper ( menssmärtor) ibland.. Speciellt om jag inte äter när jag är hungrig..! Annars mår jag jättebra :) men är nu väldigt trött på att må illa och så vill jag inte berätta för någon eftersom att vi har fått två missfall innan.. Så hoppas nu att lillfisen håller i sig :)

Kram mini

Hej!
Jag är gravid med mitt andra barn, men hade två missfall innan vi lyckades få vår älskade son. Jag mår illa dygnet runt och behåller nästan ingenting. Har nu provat akupunktur och det börjar fungera. Provade det sist också (då hade jag hamnar på sjukhus med vätskebrist) och det gjorde stor skillnad. Ett råd bland många kanske, men det fungerar för mig.

kram

Hej!

Jag går in i 8onde veckan. Känner mig hungrig eller illamående om vartannat. Känner av som små hugg i magen. Känns lite som ägglossning. ibland längre och ibland kortare.
Och gud vad labil jag blivit, de två sista veckorna har jag gråtit flera ggr om dan. Ibland för pytte saker. Och humöret går överlag upp och ner.
Känner mig uppsvullen över magen och mina bröst spänner!

Vad det är spännande och härligt! Längtar!
Jag tänker på pyret hela tiden och hoppas allt kommer gå bra!

kram Vilja

Hej!
Jag har precis gått in i 8:e veckan och mår pyton mest hela dagarna... men det gör jag så gärna, bara allt går bra. Jag är hungrig fast samtidigt känner jag avsky för mycket i matväg, även sånt som jag normalt älskar, choklad och sötsaker kan jag inte ens titta på nu. Och så fruktansvärt trött! Är nervös efter att ha fått missfall förra gången. Vi har inga barn sedan förut och jag är snart 34 år. Vågar inte riktigt känna mig så där överlycklig som jag kände mig förra gången av rädsla att det ska gå snett. Men jag hoppas och önskar mer än allt att allt ska gå bra. Vi längtar så efter en liten bebis! Om allt går bra ska vi berätta för våra föräldrar på julafton, det skulle bli deras bästa julklapp!
Lycka till allihop med era magar!
Kramar från en som tror på tomten

Jag är gravid i vecka 8 och känner mig trött, har som menssmärtor ibland... känner mig mer hungrig och mår illa.

Kram från oss

jag känner mest hunger och äter jag inte så mår ja illa. är rätt jobbigt om man blir akut hungrig. Man kan ju inte äta dygnet runt. Kan inte minnas att jag blev sån när jag väntade mitt första barn. men de säger väl att ingen graviditet är den andra lik. men de vore rätt skön. när jag vänta Joel mådde jag jätte bra.... Hela tiden.

Är också i v 8 och tycker att jag mår förhållandevis bra. Förvisso konstant lätt illamående hela förmiddagarna men behöver inte kräkas eller så.
Matbiten är lite jobbig.. Det tar 3 gånger så lång tid att få i sig hälften. Blir långa luncher här på jobbet..
Kvällarna är lika illa. Fast jag numer väljer vad vi ska äta på kvällen får jag knappt ner maten.. Sen kan jag stoppa i mig några kilo frukt/dag utan problem. Knasigt.

Håller tummarna för er alla!
kram!

Hej.

Jag mår illa oxå.Men spyr inte. Är hungrig nästan direkt efter att jag ätit.. tar väl 1/2-1 timme, o äter ja inte då blir ja illamående. Har sjukt kasst emunförsvar oxå.. är förkyld 2a gången på mindre än 3 v.. :S

Humöret ska vi inte prata om. Känner mej kärlekslös. Mot alla förutom min första dotter. Henne älskar ja mer än någonsin. Min sambo får mest skäll o gnäll.. :( Men han står ut. Hans barn blir ja irriterad på för minsta lilla. :(

Toabesöken är värst under kvällarna o nätterna. Vaknar tidigt på morgonen och sover oroligt. :(

Sen blir ja trött för minsta lilla. Städar jag en dag, blir ja liggande dagen efter. Häromdagen var vi ute me barnen på promenad o våra hundar.. dagen efter låg jag i förkyldning och va dödstrött.

Ska d va så? Är någon annan likadan? Jag är orolig för ifall jag får ett jobb, hur ska ja orka jobba 100 % då? Men vill jå ju jobba för att få distans från hemmet.. :( Men orkar man inte, vad gör man? När trötthet och illamående går om varann??

Är jag helt ensam om detta??

Sen har ja inte fått glädjeruset över att vara gravid. Kan det bero på alla krämpor man fått?

ömma bröst
ingen sexlust
illamående
ständigt trött
humörsvängningar

jag nästan skäms istället för att vara gravid.. ;( detta är andra gången jag är det, o med första barnet mådde ja inte lika dåligt tror jag. Var framförallt mer lycklig. Men det går väl över hoppas jag.

god fortsättning på er alla lyckliga nyblivna gravida. :)

Är i vecka 8. Min andra graviditet, har en dotter sen innan. När jag var gravid med henne var jag ständigt yr och trött. Men spydde enbart en gång under hela graviditeten.

Nu började jag må kraftigt illa i vecka 2 och är som att man har ständig feber, vissa dagar kommer jag inte ur sängen. Får knappt i mig någon mat och gör jag de så smakar det inte alls. Är det någon annan som har det så här?

Jag har inte kunnat jobbat på 2 veckor och oroar mig väldigt för att jag bara är Tim anställd och måste gå ihop mina dagar. Men det som är jobbigast är tröttheten, när lägger sig den? Så man iaf kan jobba?

När de blir så att man mår så dåligt så kan man inte direkt njuta av sin graviditet, synd:(

hej jag är i vecka 8 nu och mår jätte illa men jag är inte så hungrig eftersom så fort jag känner lukten av mat så blir jag illamående. så för min del blir det inte mycket mat men frukt älskar jag.

jag är också extremt trött hela tiden jobbigt som tusan. och humöret svänger upp och ner. är detta normalt eller är det bara jag som är konstig snälla svara min första graviditet. :(

Tröttisfia.. kan bara säga att jag verkligen förstår dig!!

Är i slutet på vecka 8 och min man har ett flertal gånger fått utbrott på mig.
Kan väl bara säga att de har han fått med all rätt.
jag förstår mig inte på mig själv ibland. Men samtidigt så blir jag galen på att han inte förstår hur jag mår. Jag går runt hela dagarna o de man får i sig e vatten, oboy o skorpor. Han känner sig såklart utanför då jag inte heller ger honom någon uppmärksamhet, men för mig som bara går ner i vikt och där magen inte börjat växa känns det inte alls som man e gravid utan bara sjuk. Finns ingen ork överhuvudtaget,

Samtidigt som man tycker att de e en självklarhet att jag e som jag e då jag e gravid o tycker att min man ska förstå de.

ska man tänkta på hur man va innan graviliteten. Vi hade sex jämt, ja ivf varje dag, nu känns det som jag ska kräka om han tar i mig fel.. inte pga honom utan mig. När man väl har sex är det hur skönt som helt.. men skulle man få lite hår i ansiktet under akten blir jag som galen! o kuddjäveln under huvudet kan ju aldrig ligga still!!!:P Dedär humörsvängningarna är med en vart man än e, o vad man än gör.

Vill känna mer lycka för min gravilitet, men som du oxå nämner är det tufft!!
Jag får skuldkänslor för allt, om jag inte gör något produktivt under dagen, om jag inte vill äta middag med min man, om jag inte vill tänka på min framtid, om jag inte går o tränar med mitt lag (som inte vet något än).

Med andra ord... jag är skiträdd för att bli mamma..
o jag tror inte alls jag e ensam om det, men jag e skiträdd!

riktigt skönt att bara få skriva av sig lite..:)
o hoppas att de inte bara jag som e gravidsilla!

Jag är i vecka 8 nu, men mår förhållandevis bra (mådde pyton och spydde hela v 7!) men jag har kommit undefund med att om jag äter varannan timme- tre timmars mellanrum så börjar jag sällan må sådär jätteilla. Småilla mår jag varje förmiddag och varje kväll precis vid läggdags :P Jag äter inget av det jag älskade förut och inget i matväg låter gott, men frukt (speciellt äpplen!) kan jag trycka i mig i mängder :)

Någon beskrivde sig själv som "kärlekslös", TACK! Precis så känner jag mig men har inte kunnat förklara det riktigt. Pussar och kramar och allt vad det är gör mig bara irriterad och sur :P Men maken är en tapper en och förstår att det går över. Tröttheten är inte överväldigande som den verkar vara på vissa men jag sover 12 timmar utan problem, och sover jag mindre så är jag trött men inte mer än man klarar av.

Och så grinar jag. TILL ALLT! Jag grät till och med till Sportspegeln när dom visade resume på prisutdelningar på olika galor. Jag var på jobbet och var tvungen att låsa in mig på toa för att gråta en skvätt ;)

Men mest av allt är jag bara helt överlycklig över att vara gravid, ja nästan lite glad över att ha sånna gravidsymptom även om dom inte är roliga att leva med alla gånger :D

Så skönt o se att man inte e ensam o känna som man känner,inte bara med graviditetsymtomen men allt runtomkring.
Jag är i vecka 8 nu och må illa hela tiden.bara jag vrider på mig lite i sängen så känns de som jag måste gå o spy.fick även blodtrycksfall för någon dag sedan plus virus på balansnerver för att jag är förkyld.Allt detta gör att jag ligger mest i soffan o glor på denna otroligt tråkiga tvn..(har gillat den förr men inte nu heh )
Känner mig inte vidare motiverad att ta mig upp o göra mat eller städa...kan inte ens ta mig för att leka med min son på fyra år.Men som säger att det går över snart så man få hålla tummarna.
Min man har förståelse men kan se på honom att han blir sårad när jag skjuter bort honom..Små saker som en kram de vill jag inte ha.Jag blir irreterad,jag grinar för minsta lilla..Min son sa igår när jag mådde så illa att vänta mamma..sen kom han med sin lilla doktor väska..då började jag grina för han va så gullig som tänkte på de..men samtidigt för mina skuldkänslor av att inte kunna ge honom samma uppmärksamhet.
Känns skönt att skriva av sig lite o samtidigt se att man inte e ensam :)

Vecka 8 i min första graviditet. Jag mår illa dygnet runt och kan inte göra annat än ligga ner, men har inte kräkt trots att jag gärna hade gjort det om jag hade fått välja! Blir akut hungrig och äter jag inte då mår jag ännu sämre. Min pojkvän går som en slav mellan sovrummet och köket.

Som tur är har jag precis tagit examen, och är därför ledig för tillfället. Oroar mig dock över att orka börja mitt nya heltidsjobb imorgon.

Har inte känt av några humörproblem alls, är bara superlycklig över att vara gravid!

är nu gravid i 8e veckan...haft 2 tidigare missfall, senaste var i mars förra året bara. Så är extremt nervös...

Haft menssmärtor i 2½ vecka å ömma bröst... smärtorna försvann helt för några dar sen å illamåendet bara försvann de med... så man blev ju lite nervös där att : Oj, nu e nåt fel... jag känner inget! Missfall! de var iaf min första tanke... men sen satt ja mig ner i lugn o ro, o verkligen kände efter... brösten ömmade lite fortfarande, och inga blödningar... så jag tänkte det att så länge jag inte blöder måste ju allt vara okej.
Eller???

Hej hej!
Jag är gravid med mitt andra barn å jag kan säga att varken nu eller vid min förra graviditet mådde jag illa. Om jag inte visste att jag verkligen var gravid skulle jag inte kunna ana det. Är det inte lite placebo-effekt ang det ibland?

Flera bekanta har mått jättebra, inga problem, men så fort de fått reda på att de är gravida så blir de trötta, hungriga, mår illa å är konstant yra...

Missförstå mig rätt nu, jag menar absolut inget illa (har en känsla av att ni kommer äta upp mig nu. haha), tror ju absolut att ni som skrivit verkligen mår illa osv, men hur hade ni mått om ni inte fått reda på er graviditet ännu? En liten undran bara....

Ha det bäst å NJUT av er graviditet. Det ska jag göra i alla fall!! Puss å Kram Nellie

Nellie, jag mådde illa och kände av alla symptom INNAN jag ens kunde tänka tanken på att jag var gravid. Det var inte planerat, och mensen brukar vara försenad, men när jag bara kunde ligga i soffan och fick kväljningar av mat-os och mådde illa av tanken på mat fast jag samtidigt var superhungrig så började det ringa en liten liten klocka , och ja, då var jag gravid, och är nu i v. 8 och fick reda på graviditeten för bara en vecka sedan! Lite seg kanske haha men så är det, så det är inte bara inbillning det där med illamående och allt omkring :)

Vet inte om jag är i v 7 eller 8 men mår vädigt bra iaf. Är väldigt trött på kvällen, men annars känns allt som vanligt förutom att brösten är ömma. Mådde lika bra förra gången.

Jag har är så känslig på magen och brösten så det tar ont att ha kläder.
Jag är trött men jag spyr inget.
Mitt illamående kommer ca 21,30 på kvällen och jag vaknar och är super pigg vi4,30 på morgonen.
Helt omvänt mot för andra graviditeter jag haft, då har jag spytt som tusan och mått förjäkligt nu är jag mest trött eller helt slut.
Tror ni man kan förspå könet efter hur man mår?

haha Nellie.. Är inne på min 3e graviditet. 1 a som slutade med min underbara son mådde jag illa + kräktes och var trött från v7 - v18. 2a som slutade i mf mådde jag bra fram tills mf (v12). Nu är jag i v8 och mår skit. Illa mående och trött hela tiden. Så kan garantera dig om att detta inte är ngt man kan inbilla sig? Vem sjutton vill inbilla sig att man mår illa..?

jag går in i samma vecka. jag har varit grinig hela tiden...trodde inte ens jag var gravid först. va grinig och grät och arg i över en hel månad i sträck. och bara skrek på min man! han förstog aldrig varför....inte jag heller för den delen. mår ständigt illa...illa...illa...illa..ush.-... kan inte ens vara ute och handla jag blir LIKblek... nästan så att min man får ha skottkärra med sig hela tiden att ha mig i ,haha!...ja! guud.... JAG KAN INTE ENS MATA MARSVINEN! blir helt sluuut! måste lägga mig mot väggen och hämta andan! helt sjukt? hur fasen ska jag orka jobba??.... jag klarar inte av att varken städa eller laga mat! så min man får göra allt nu! får skuldkänslor för det! trött..trött...trött.... minsta lilla måste jag gå och lägga mig... men efter att ha läst lite här vad ni andra skrivit verkar det som att ni har det lika tuffT! och angående mensvärk? det har jag flera gånger om dan och på natten också! har jätte ont när det väl kommer!...

Jag går in i vecka 8 idag såå spänande!
Jag har mått helt kasst tills slutet på förra veckan illamånade trött, allt har varit piss. Men nu mår jag ändå ganska bra! Graviditeten ytrrar sig iaf, vaknar tidigt sover oroligt, och lite mensvärks liknade ont (kramper molande värk ibland) TRÖTT sover typ hela tiden och kan inte jobba ordentligt orkar inget. Jag jobbar för tillfället på en städ firma och jag kan säga att jag gör ju inget bra jobb för tillfället. Känner mig klumpig stor och fet (fast jag typ är pinnsmal).

Men jag längtar så till allt som graviditeten erbjuder med UL och besök hos barnmorskan!!

Jag går in i vecka 8. Är hungrig hela tiden. Jag äter och små åter. tror att har gått upp i vikt 2-3 kilo redan nu. är det någon som har gått upp i vikt så tidig i graviditet? är orolig för hur mycket kommer jag väga till slutet....Jag har inte illamående men jag inte kan äta av samma mat två ggr. Är min första graviditet. Har fått Knölros på ena underben och varit hemma på två veckor nu. Är känslig och gråt mild, för att jag inte kan jobba och äter mycket på dagarna och kan ej röra på mig pga knölrosen. Äter antibiotika, använder cortison salva på benet. Är orolig att fostret får skador, men jag har pratat med läkaren. Jag tänker mycket och kan inte riktig njut av min graviditet just nu för att jag inte känner mig frisk.
Ledsen..

Jag är nu gravid i vecka 8 o tycker nog att illamåendet har lagt sig lite. Mådde mycket sämre förra veckan.
Måste säga att det här med illamåendet o graviditetstecken känns väldigt nyckfullt. I onsdagskväll fick jag lite blödningar. Inget konstigt med det, kan man ju ha under graviditeten utan att någonting är fel. Men i samma stund som jag uppmärksammade blödningen så upphörde mitt illamåendet . Jag gick från att vara nära till o spy till att inte känna något illamående alls. Läste på nätet om detta o där stod att blödningar i samband med att graviditetssymptomen upphörde mycket väl kunde vara ett tecken på missfall. Bokade en tid redan nästa dag hos gynekolog för att göra en kontroll. Var verkligen 100 på att jag fått ett missfall även denna gång men efter att läkaren gjort ett vul så visade det sig att fostret levde! Jag blev så glad...o förbvånad. =)

Var gravid även i höstas men det slutade som sagt med missfall. Att fostret dött fick jag inte reda på förrän i v 12 i samband med att vi gjorde ett kub-test. Det visade sig att fostret dött redan i v 6 men att min kropp ännu inte stött ut det. Snopet....
Hade ju inget att jämföra med då detta var min första graviditet men jag fick inga indikationer på att fostret inte längre levde. Jag mådde illa från v 6 till v 11 trots att fostret dog redan i v 6.

Ville bara med detta säga att de sk "graviditetstecknen" inte alltid är att lita på i alla lägen. Vill även uppmana er att boka tid hos gynekolog om ni tycker att något känns fel. Mycket bättre att kolla en gång för mycket än att gå omkring o oroa sig. Kan verkligen rekommendera Telefonplans Husläkarmottagning. Trevlig personal, billigt (320 kr) och går snabbt att få en tid.

MOT ILLAMÅENDE.. testa Postafen-åksjuktabletter från apotekt, ofarligt:)

Jag är gravid v 8 ( 7+5) och mår illa och är trött hela tiden.
Jag kräks inte men har ett konstant kväljande illamående hela tiden som går över när jag äter något men börjar strax därefter. Tanken på mat får mig att vilja kräkas. Sover flera timmar varje dag.

Ändå har jag tänkt som några av insändarna ovan. Att en del kanske är föreställningar. OM min mens hade kommit och jag mått såhär.. Så hade jag nog trott att jag var magsjuk.

Tycker Postafen hjälper lite iaf.

Hej. Är i Vecka 8 idag.(tror jag) Mår illa o denna gång hjälper d inte att äta. Vägrar spy. Haha! Andra graviditeten. Fick pojke för 17 mån sen och hoppas nu på flicka. Härligt att läsa d ni skriver. Inte varit till BM än, inte skrivit in mig, drar ut på d lite. Kanske för att min förra BM va konstig.... Haha.. Hemma med febrig son nu.. Han ha börjat på dagis och det känns nervöst inför att få smått igen... Hur ska han ta det.. Han som Alltid far runt som en tok o bestämmer gör han värre än Nån annan! Rädd att han blir ledsen :( Men d ordnar sig nog! Försöka klara graviditeten nu först! Hehe. Trevlig vår på er!

Hej. År i vecka 8 nu och har inte känt av något illamående. Aptiten har ökat, brösten ömmar och magen värker som vid mensvärk, men mår bra. Är otroligt trött dock och sover dåligt på nätterna. Jag motionerar fortfarande som vanligt, tror att det hjälpt mot illamåendet lite, men har redan gått upp ett par kilo i vikt. Ska till BM nästa vecka, hoppas allt går bra.

Jag är både glad och jätteorolig på samma gång. Jag är gammal, 42 år, o väntar mitt andra barn. Har en dotter som blir 20 i novemer. Enligt prel beräkningar så är jag 8+3. Detta barnet var inte alls planerat men givetvis är det jättevälkommet. Jag mår oförskämt bra. Enda är att mina bröst känns som meloner och det är stört omöjligt att ha en bh på. Sen tröttheten som slår till som en blixt från en klar himmel.
Ett stort lycka till alla som befinner sig i samma situation.
Varför inte njuta av allt redan? Jag kan inte förstå varför man inte kan få fantisera om namn osv. Riskerna vet jag naturligtvis om men jag vill njuta nu, medans det pågår. Alltså går allt vägen - kanon...blir det inget så var det väl någon mening med det med också.
Kram till alla - Carola

Jag är också i v8, gravid för första gången och mår överlag typ som vanligt. Det jag känner av är spänningar i brösten, molvärk i magen och typ lite illamående. Men det är konstigt för jag kan va jättehungrig men sen när jag äter så får jag knappt i mig något och börjar må lite illa. Det tar verkligen emot att äta, men man måste ju.. :) Sen är magen i uppror, tycker jag är förstoppad/lös omvartannat! Men humörmässigt är det som vanligt än så länge, tack och lov! :) Imorrn ska jag boka tid hos barnmorskan. Hoppas allt går bra för oss alla!

Jag är gravid i 8de veckan och också gravid för första gången. För ca 2 veckor sedan började mitt ogillande och lätt illamående mot dofter. Nu däremot går jag från att ena sekunden må toppenbra till att vid nästa näs-inandning vända till att jag viker mig dubbel och spyr, och det kan verkligen gälla vilken doft som helst. Däremellan känner börjar jag känna hungerkänslor och yrsel o jag inte får i mig näring eller vätska på stört, men på något sätt vet jag exakt vad som saknas mig. Just med detta beteendet är det svårt för mig att vistas med folk jag känner. Jag och min man vill inte berätta för någon ännu innan vi passerat 12 veckors gränsen och den värsta oron för missfalls är borta.
Är känslig i humöret och tar illa vid mig av småsaker. Har molande värk i magen och ryggen på morgonen och på kvällen. Själva brösten ömmar och spränger inte så som det gjorde förrförra veckan, men nu helt plötsligt har bröstvårtorna börjar styvna och iom det ömma så att till och med fjäderlätt beröring skär som knivar in i brösten. Tröttheten har minskat dock. Just nu är jag glad att jag är arbetslös. Ska till bm om en vecka för andra gången eftersom första gången då vi trodde jag var i v9+ och det visade sig 4+. Då visade ultraljudet på att det kanske till och med är tvillingar. Känner man dubbelt upp om det är två äggs tvillingar?
Känner mig ändå trots allt glad och exalterad över att äntligen vara gravid, bara trött på hur jag mår. Tids nog går det över, tids nog blir det bra, tar dag för dag. Det kommer bli bra sen, det måste det.

Är i v 8+1, brösten gör hemskt ont mest på natten och om jag råkat ligga på ett av dom för länge, då känns det bröstet som ett enda stort blåmärke! Jag har sluppit illamående men hungrig som en varg är jag, vissa dagar. Lite trött, men väldigt lycklig. Lycka till alla

Är i slutet av vecka 8. Vissa dagar känner jag mig helt som vanligt, andra mår jag illa på morgonen. Vissa dagar ömmar brösten. Andra dagar inte. Det varierar väldigt mycket från dag till dag.

Vecka 6 & 7 var jag konstant trött och mådde illa, men symtomen har klingat av lite. Kanske för att jag har lärt mig äta på rätt sätt (KOLHYDRATER!) + att jag tar Postafen när illamående sätter igång.

Något som är konstant dock är hungern. Är otroligt hungrig hela tiden och äter massor (utan att gå upp i vikt).

Inga humörsvängningar alls än så länge. Känner mig faktiskt mer jämn i humöret nu än någonsin. Konstigt!

Är enligt alla internetsidor i v 8 och imorgon i v 9 medan barnmorskan säger v 7 (Antar att det blir 7+6)?, måste säga att jag har lite svårt att fatta detta och undrar helt enkelt vilken vecka ska man läsa på i kalendern för att följa barnets utveckling och ens symtom???
Har haft två missfall tidigare och är livrädd för ett tredje missfall! Kräktes och mådde extremt illa för mindre än en vecka sedan men nu mår jag inte längre illa, inte så trött heller och såklart blir jag då toknervös för ett tredje missfall!=(

Är i v 7+2 och mår illa (utan att kräkas) förutom just då jag äter och ett tag efter det. Känner mig som att jag är magsjuk... Det här är mitt tredje barn och jag inte påminna mig att jag mådde så här med de andra två.

Är gravid med mitt tredje barn, och jag måste ju ha haft drömgraviditeter om man jämför med många här, jag har inte mått illa någonting...Det ända som skulle vara lite annorlunda är att brösten ömmar lite och min mage har svullnat upp som bara den (tarmarna :( ) är smal så det syns ju extra mycket ;)
Det måste vara jättejobbigt och må illa, skickar en styrkekram till er alla!!!

jag är i sjunde veckan +5 fick jag veta idag. Och jag har haft hitills en "bra" graviditet vad läkarna sagt att allting ser normalt ut men jag vet inte om ja är den enda med plötsliga och kraftiga smärtor i nedre delen av magen ? Hade det dagligen tidigt i graviditeten men har.nu försvunnit lite granna men förekommer fortfarande om någon har tips om hur man ska göra ? Även problem med matintaget och illamåendet vilket ska vara vanligt med illamående men mår ofta illa av maten och lukten av mat och får i mig väldigt lite jämnfört med tidigare läste om att någon äter mycket frukt som jag tänkte testa men andra tips är välkommna .

Även jag är gravid i vecka 8. Ville bara tipsa om att loka och cantuccini( mandelskorpor) är riktigt bra mot illamående.

Om några dagar är jag inne i vecka 8 och de senaste dagarna har vart så himla jobbiga.. illamåendet började för några dagar sen och har bara blivit värre och värre sen dess.. jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, ingenting tycks göra det bättre. det enda som hjälper(ytterst lite) för mig är att dricka vatten. det är min första graviditet och jag är jätte orolig för missfall.. när jag läser allas kommentarer så verkar det som om alla fått det :( jag har under nästan hela graviditeten haft som stick i nedre delen av magen, mer eller mindre från och till och brösten ömmat nästan konstant. de senaste dagarna har jag känt mig så himla nere och humöret svajjar ganska mycket. jag känner mig inte änns glad längre, jag är bara orolig och mår piss av allt illamående. inatt sov jag knappt en blund.. sömnen jag fick var väldigt orolig och jag fick för första ggn gå upp flera ggr för att kissa. jag hoppas verkligen det här släpper snart, jag vill vara lycklig och njuta av att jag är gravid. inte känna som jag gör nu :(
Lycka till alla gravida, jag hoppas det går bra för er alla! :)