Jag somnade nyss i soffan, liggandes på rygg. Det går oftast bra att ligga på det sättet och vila, men nu när jag somnade vaknade jag med de starka obehagskänslorna (det vanliga med att det är tungt att andas, matthetskänsla mm). Det tog ett tag innan jag vaknade till ordentligt och förstod vad jag kände. Ändra position, är vad som gäller och det har jag gjort. Känns bättre.

MVC rekommenderar att man går på en sådan föreläsning innan man påbörjar föräldrarutbildningen. Vår börjar 8/12, så det är ju ett tag kvar. Jag tyckte jag kände igen en av de två barnmorskor som talade igår kväll, från TV-serien Barnmorskorna. Även fast föreläsningen var informativ vad gäller förlossningen och bedövningsmöjligheter tyckte jag det var lite jobbigt att sitta där och lyssna. Det kan ta tid, och det gör ont, fraser som etsade sig fast i mitt huvud. Jag har hittilss mest sett fram mot förlossningen men nu blev jag lite orolig. Min målbild består av mig, min man och vår bebis hemma i egna kläder och i eget hus, inte på sjukhuset och inte på BB. BB, där det finns möjlighet att lära sig att byta blöja och bada bebisen. Även fast jag inte har stor rutin på någotdera så är jag övertygad om att övning ger färdighet, jag vill själv upptäcka hur man gör på bästa sätt, inte att någon ska visa. Låter det barnsligt, lite kansjälv? Fast jag säger mig inte kunna, bara att jag vill, i min egen takt, på egen hand.

Sedan är det väl det här med att jag inte tycker om sjukhus. Jag vill rå mig själv och bo med människor jag valt. Har man tur kanske man får ett eget rum, och det är så klart bättre. Men jag vill vara så lite som möjligt på sjukhuset samtidigt som jag vill veta att jag och barnet mår bra innan vi lämnar närheten till vården. Splittrande det där. Och en hel del nya tankar som snurrar.

Bebisen i magen var helt vild igår. Slutade med att jag gick upp från sängen och satte mig och läste när jag inte kunde somna. Det är så underbart att sitta där och läsa när den stora tröttheten infinner sig, en trötthet som dominerar och möjliggör snabbt insomnande.

Unnade mig en sovmorgon till 7:00 i morse. Det kändes välbehövligt så trötthetsgrinig som jag var igår kväll (förlåt älskling!).

Vi närmar oss så sakta vecka 30, vilket känns som en milstolpe. Ikväll var vi på en föreläsning för blivande föräldrar. Många tankar väcktes. Till viss del informativ.

Dagens magbild i jämförelse med förra veckans. Visst växer den!

Dagens bild till vänster.

Det känns ganska bra idag förutom att jag är så otroligt trött. Jag är på plats på jobbet och har ett tydligt beting även idag, men tröttheten är näst intill förlamande.

Vaknade dessutom med ont i halsen. Jag trodde jag hade haft min förkylning. Nåväl, vi får väl se hur det utvecklar sig. Fick tips av min man att testa honungsvatten i stället för te (man ska inte dricka te eller kaffe i samband med att man tar järntabletteerna), och det var gott, om än något sött, fast vad hade jag förväntat mig? Fick dock reda på först i efterhand att den fingervarma temperaturen på vattnet var viktig för att honungen skulle vara antiseptisk. Jag värmde i stället på vattnet lite extra eftersom jag ville dricka något varmt och inte något ljummet blask.

Jag var och köpte järntabletter på hemvägen, 130kr för 50 tabletter. Jag ska ta tre om dagen, vilket betyder att ett paket bara räcker drygt två veckor. Jag förstår inte att man inte kan få de på recept (eller det kanske man kan men jag orkar inte bråka). Huvudsaken är dock att de hjälper. Håll tummarnaför det samt att jag slipper eventuella magkomplikationer vilket man ju kan få av järn. Har precis tagit den första.

Ha en trevlig kväll! Nu ska jag slökolla på datorn/TV:n och sedan läsa i väntan på att min man ska komma hem från Tyskland.

Är precis klar med dagens jobbeting, känner mig dock inte helt nöjd ändå. Känns som att jag kunde ansträngt mig mer och eventuellt lyckats ännu bättre, fast det vet jag ju egentligen inte.

Barnmorskan ringde nu på eftermiddagen. Jag har järnbrist och ska börja med Niferex, 3 om dagen i 6 veckor och sedan gå över till 2 om dagen. Hoppas på att må bättre av detta. Ska försöka åka förbi ett apotek på hemvägen så att jag kan starta redan ikväll.

Dags att gå igenom det jag gort idag innan hemfärd. Känns generellt lite bättre än i morse även fast jag är tämligen energilös.

Jag är på jobbet och vill bara få det gjort som jag planerat. Egentligen skulle jag helst vilja vara hemma, kurands i soffan med boken jag började på igår. Eller förstå mig rätt, jag vill jobba och det är kul och intressant, men jag känner mig inte helt i form. Samtidigt vill jag få saker gjorda. Så jag tänker att jag ska försöka, göra mitt bästa och hoppas att det räcker även en dippdag som denna. Jag förberedde så mycket som möjligt igår, och nu är det väl bara till att sätta igång…

- 4 arbetsdagar kvar denna vecka
- Endast några timmar tills jag får träffa min man (ändrade resplaner, han åker över dan i morgon i stället, blir att ställa väckarklockorna i ottan)

Då tröttheten och huvudvärken ständigt ligger och lurar ringde jag barnmorskans röstbrevlåda idag i hopp om att få provsvar, men har inte hört något än.

- Vecka 28 (27+5)
- 85 dagar kvar
- Drygt halva november har gått
- Typ 25 arbetsdagar kvar till jul
- 7 veckor sedan vi beställde barnvagnen
- 3-5 veckor tills barvagnen ska vara klar
- 3 veckor till nästa besök hos barnmorskan + start av föräldrarutbildning
- 2 dagar till föreläsning för blivande föräldrar
- 2 dagar tills ny graviditetsvecka startar
- 1 drygt dygn tills jag får träffa min man igen (kanske närmare ett och ett halvt)

Jag storstädade badrum nummer två i morse. Sedan har vi tömt förrådet under trappan och lassat upp massa saker därifrån på vinden. Någon stans där tog jag helt slut. Jag förstår inte vad det är som händer. Jag blir alldeles matt, får svag huvudvärk, känner mig nästan lite yr, det känns tyngre att andas och jag orkar inte göra något. Det blev lite bättre efter vilande i soffan och lite mat.

På eftermiddagen åkte vi ut en sväng, främst för att slänga skräp. Det gick bra, men väl hemma igen kommer denna trötthet över mig igen. Är det blodvärdet som spökar eller är det bara att inse att jag får dra ned ytterligare på tempot? Har så svårt för det. Och snart börjar en ny jobbvecka. Suck. Det enda kvarvarande måstena denna dag är i alla fall middagslagning (rostbiff in i ugnen snart) och hänga en tvätt. För övrigt lär jag vila.