att plussa

Lördagen den 31 maj, exakt åtta år efter jag tog studenten, plussade jag. Veckan innan växte sig tankarna allt starkare om att jag verkligen var gravid. Först trodde jag att jag hade mensvärk, men alvedon hjälpte inte och jag fick kramper som varade i några minuter för att sedan släppa. Det känns annorlunda, sa jag till min man och på lördagen åkte jag till Apoteket och köpte ett dubbelpack graviditetstest och ett paket våtservetter. Det kändes för utstuderat att bara köpa graviditetstesten. Det kändes som att hela kön stirrade på mig, och jag väntade mig nästan att kassörskan skulle säga något om mitt inköp. Först hade jag tänkt vänta till söndag morgon, men kunde inte hålla mig. Efter lunch när jag blev kissnödig tog jag med mig stickan in på toaletten. Jag tog med den ut till min man och vi tittade tillsammans på dem efter de minuter som man skulle vänta. Ett tydligt +, och graviditeten var bekräftad! Det kändes märkligt och overkligt. Nu är jag i vecka tio (9+4), och graviditeten känns fortfarande väldigt abstrakt eftersom den är osynlig. Overklig trots tröttheten och illamåendet. Jag längtar efter att det ska synas och hoppas att jag då verkligen kan tro på det hela. Till dess får jag visualisera plusset. För det är sant, jag är gravid.