Jag är så trött på mammakläder, i början av graviditeten så ville man bara få en stor mage och få köpa de där första mammakläderna. Nu är man bara less på dom! För det första är dom ju oftaste dubbelt så dyra som vanliga kvinno/tjej-kläder och för det andra så sitter den där lilla “tuben” på byxorna uppe över magen i högst 10 veckor, nu för tiden ligger den nere på höfterna och gör verkligen ingen nytta!
Jag längtade efter att få en riktigt tjock mage så det “syntes” att jag var gravid, nu är den bara ivägen och jag ser ut som ett vandrande kylskåp vad jag än har på mig. Allt är självklart värt att stå ut med för vårat lilla hjärta. Men när jag ser alla dessa smala tjejer på stranden så känner jag mig inte det minsta attraktiv med den här lådan som mage. . Förhoppningsvis så går jag ner fort till min normala vikt och får börja träna efter ett par veckor. Sedan går man ju et par mil i veckan med barnvagnen fömodligen. Nåväl, det får helt enkelt ta den tid det tar..
Har idag beställt lite kläder i stl 38 i hopp om att gå ner lite i vikt. Saken är väl inte den att jag “blivit fet” och gått upp flera storlekar, jag har väl en stl 38 fast med bebismage på det.. Blev iaf en cardigan, en lång en med luva, ett par t-shirt´s, en klänning, ett linne, 2 amningströjor (billigt från H&M - 249 kr för båda) samt 2 amnings-bh:ar (även dom billiga - 198 kr för 2 st. Sen fick även Magnus ett nytt linne dom hade på rea som råkade slinka ner i “shoppingpåsen”.
Lägger här in en bild på cardigan/koftan som jag beställde. Tyckte verkligen den såg supermysig ut. Tänk att få gå långprommenader till hösten med barnvagnen i den när det börjat bli lite kyligare på kvällarna? 
Jag längtar så enormt till denna lilla skatt har tänkt kika ut, men tanken på smärtorna känns hemskt. Jag antar att jag faktiskt börjat bli lite förlossnings-rädd, men jag tänker hela tiden som så: “Kan alla andra så kan jag”. Men alla har vi ju olika smärttrösklar, jag har tattueringar och har haft ett flertalet piercingar, men sticker någon t.ex. en nål i armen på mig och tar prover kan jag nästan tuppa av.. Kan man svimma under en förlossning? Och är det isåfall av all stress alternativt adrenalin i kroppen eller är det av smärtan? Jag har så många funderingar, måste nog ta mig ett samtal med min barnmorska till veckan när jag ska dit!
Jag som vill att den lilla ska komma nu, känner inte alls för att gå över tiden. Vill inte, vill inte! jag vill ha min bebis SENAST den 25:e, fast huvudsaken är fortfarande att den mår bra! Magnus börjar nog förstå på riktigt att den kommer snart, den kan komma idag, den kan komma imorgon. Det är en människa som vi har satt till världen, eller som vi SNART satt till världen. Det är ganska lustigt! För mig är det nog mer självklart, jag känner barnet varje sekund dygnet runt och jag bär på det. Han är ju inte riktigt lika “nära” bebisen som mig.. JESUS, VI SKA JU HA EN BEBIS SNART! OFATTBART!
Nu blev det ett lååångt inlägg om både det ena och det andra, men det hamnar nog under “Vardagen” iaf
Ha en trevlig kväll!
