Annons:

Nära 1 av 10 otrogen mot nuvarande partner

Veckans fråga förra veckan handlade om otrohet. Hela nio procent av MinBebis läsare uppger att de varit otrogna mot sin nuvarande partner en eller flera gånger. Vad skulle du göra om din partner varit otrogen mot dig? Diskutera anonymt om du vill!

Totalt var det 331 personer som röstade i veckans fråga som förra veckan handlade om otrohet.

Nio procent uppger att det varit otrogna mot sin nuvarande partner en eller flera gånger och fem procent säger att de har velat men inte varit det.

Har du varit otrogen mot din nuvarande partner?

5 % Ja, en gång (16 st)
4 %
Ja, fler än en gång (13 st)
86 %
Nej, absolut inte (286 st)
5 %
Nej, men har velat (16 st)

Totalt 331 st röster

Hur skulle du reagera om din partner varotrogen mot dig?

Som förälder har man inte bara sig själv att tänka på, kanske stannar man för barnens skull och hoppas på att det inte sker igen.

Skulle du lämna eller ge honom eller henne en ny chans?


Tyck till om otrohet, du kan vara anonym om du vill!

Kommentarer

Själv tillhör jag en av dom som velat vara otrogen. I alla fall har det funnits en lust flera gånger på olika fester jag vart på utan mannen. Vi har varit ett par i fyra år och har ett barn på 2 år. Kanske är det därför som jag inte vart otrogen mot min man. 9 procent låter mycket, hur vågar man riskera familj?

Min man var otrogen mot mig under min graviditet. Han lämnade mig i 6e månaden och tatuerade in den nya kvinnans namn på armen. Då vår son föddes kom han tillbaka och nu i efterhand undrar jag inte om det vore bättre om han inte hade stannat hos den andra kvinnan istället. Jag har inget förtroende för honom och jag bär på den grymmaste bitterheten i mitt hjärta varje dag flera gånger om dagen. Tror inte att det kommer att hålla mellan oss men jag vill inte bara skicka ut honom för vår sons skull. Om jag någonsin kommer att kunna släppa in en man i mitt hjärta igen så kommer jag ALDRIG NÅGONSIN att vara otrogen för det är så fruktansvärt fult och det kan krossa en människa totalt! // ett offer

Usch, jag tycker att ens tänka tanken eller känna vilja att vara otrogen är tillräckligt för att göra slut. Större svek finns fasiken inte! HEMSKT! www.minbebebis.com/blogg/deer

Först vill jag säga att jag fattar inte hur man kan tänka tanken eller ha lust till att vara med någon annan, då är det ju verkiligen nåt som är fel och kanske dags att gå vidare ensam??? Fick jag veta att min partner ens tänkt tanken att vara med någon annan skulle jag lämna honom. Har man tänkt tanken har man kommit ut på hal is... Då tillhör ju inte ditt hjärta till 100% din partner.. Och "ajlen" : Jag tycker verkligen att din man varit ett riktigt svin, värre kan man ju fan inte bete sig!!!!!!! Stackars dig verkligen!!! Men hade du vart stark nog hade du gått vidare utan honom, för han kommer du aldrig mer kunna lita på, det svek han gjort mot dig är oförlåtligt både mot dig och ditt barn!!!! Fattar du inte att han lika mycket har svikit ert barn??? Han borde inte ha möjlighet att träffa varken dig eller ditt barn efter att ha betett sig så. Usch jag blir så fruktansvärt upprörd när jag läser om sånt här. Jag röstade förra veckan och jag och min kille diskuterade att vi tyckte det var så sjukt att så många kryssat i "att de velat vara otrogna samt varit otrogna" Detta är ju ändå en sajt för föräldrar och par som väntar barn, har man sånna tankar eller t.om utfärdat dem tycker jag inte ens man ska tänka på att skaffa barn tillsammans!!!!! Usch o fy för alla människor som sårar!!!!!! Håller med Deer totalt!!! http://minbebis.com/blogg/emeliecabezos/

Skulle aldrig förlåta min man om han fått för sig att vara otrogen... Och jag tror det skulle vara samma om det var tvärtom med...eftersom vi har barn så vet jag inte hur vi hade gjort... Vi hade ju aldrig kunnat lita på varandra igen iaf. det är något som är säket iaf

Jag förstår verkligen allas extrema reaktioner kring detta ämne då det är oförlåtligt att vara otrogen och sårar mer än något annat. Jag blir förfärad över det höga resultat som blivit av undersökningen, men samtidigt inte förvånad. Det här är trots allt inget ovanligt och det är något man kan ta sig igenom, även om det inte tar bort det faktum att det är hemskt. Förstår att många tycker att om man tänkt tanken/ eller är otrogen är det själv till att göra slut. Jag tror mer att det är en indikation på att något är fel och tycker det är tråkigt att det ska gå till ytterligheter som otrohet. Jag har själv blivit utsatt för otrohet under min graviditet, det var dock innan vi fick beskedet om att jag var gravid. Vi fick mycket att prata om helt enkelt. Innan detta hände så sa jag som alla andra "jag skulle aldrig ta tillbaka/stanna hos någon som har varit otrogen", men när man själv står där så är det inte så lätt att vara en moralkärring. Och emeliecabezos.. att vara stark handlar inte bara om att kunna lämna någon. Jag har aldrig känt mig så stark som när jag bestämde mig för att, inte förlåta och glömma, men när jag bestämde mig för att alla människor förtjänar en andra chans. Vilket DOCK inte betyder att det är "okej" om det skulle hända igen, för då är den andra chansen och förtroendet förbrukat och då finns inget kvar. Jag har lärt mig jätte mycket om mig själv genom detta. Något gott Kan alltid komma ur något dåligt beroende på vad man vill. Men ska man gå vidare kan man inte älta det som har hänt, och det är Det som är det svåraste. Min sambo har aldrig varit så ångerfull någonsin och kämpar mer än någonsin för att han ska vinna mitt förtroende. Vår relation har blivit stärkt av det som hänt och vi väntar ett underbart barn ihop. Allt är inte svart på vitt här i livet, även om det vore skönt!

Visst är otrohet hemskt och har man lovat något så ska man hålla det. Fast jag tror att den här hätska tonen bara gör det värre. Jag har varit otrogen mot min kille och det ångrar jag verkligen. Men det som fick mig att göra det var dels alkohol och dels att jag var livrädd för att hela mitt liv skulle bli en lång rad av exakt likadana dagar med exakt samma person. Lägg på det pressen att man verkligen inte FÅR vara otrogen och där har man ett bra recept på katastrof. Jag tycker ni ska sluta vara så hårda och kategoriska. Det är hemskt med otrohet men också mycket vanligt. Precis som med tex alkoholism är de som åker dit ofta de som vägrar se att de själva någonsin skulle kunna göra det. Vi är motsägelsefulla och komplicerade varelser och jag tror att ett öppet sinne, ödmjukhet och stor respekt för sig själv och sin komplexitet är bättre än hårt fördömande. Det är också förfärligt att vara otrogen mot någon och om man någonsin ska kunna leva med det så krävs ödmjukhet. Världen är inte svart och vit. det är inte så enkelt att en sak är bara dum och dålig eller bara fin och bra.

CJN: jag tycker absolut inte man är värd en andra chans om man lämnar någon under en graviditet och tatuerar in den nya tjejens namn??? tycker du verkligen det. Jag kan hålla med dig om det är en engångshändelse som i ditt fall och om partnern verkligen verkligen visar att han verkligen ångrar sig. då kan man absolut vara stark om man väljer att förlåta och stanna kvar. Men jag står absolut fast vid min åsikt angående ajlen:s kommentar. tycker att det hennes man gjorde mot henne var så sjukt magstarkt och jag tycker jättesynd om henne och jag står för att jag tycker det var svagt att hon inte lämnade honom för det. hon förtjänar tusen ggr bättre!!!

Jag håller fullt med om att alla otrohets"fall" är olika och att det kanske inte alltid är optimalt att stanna kvar och förlåta, speciellt om man har inställningen om att det aldrig kommer att funka. I ett sånt fall är det bättre att lämna. Står dock fast vid att det inte behöver vara ett tecken på svaghet, snarare ett tecken på att man inte tror att den styrkan man besitter är bra nog. och ajlen, jag håller med om att du förtjänar bättre, speciellt om du nu säger att du inte tror att det kommer hålla mellan er. Du måste sätta dig själv främst nu och även din son. Jag är själv uppväxt i en familj som absolut skulle splittrats mycket tidigare. När jag var 12 år och mina föräldrar äntligen skilde sig så tänkte jag "vad skönt, detta är det bästa som kunde hända", det är inte normalt som 12 åring att tänka så om sin familj. Efter flera år med bråk och allmän dålig stämning.. barn märker mycket mer än man tror! Har du inte Tron på att ni kommer att lösa detta så är mitt råd att faktiskt fundera över vem och vad som är viktigast i ditt liv. All Lycka!

För det första vill jag bara säga att det inte finns någon ursäkt för att vara otrogen. Ingen alls! Mitt ex var otrogen mot mig innan vi fick barn. När jag fick reda på det gjorde jag slut direkt, och 2 månader senare fick jag reda på att jag var gravid, men jag gick aldrig tillbaka till honom. Nu är vår dotter 8 månader och vi umgås mycket för att dels komma bra överens för vår dotters skull och dels för att han ska få träffa henne. Han har många gånger velat att vi ska bli tillsammans igen, och trots att jag har en del känslor kvar för honom och ser att han har mognat så finns inte tilliten där. Jag har förlåtit honom, men jag är inte redo att ge honom en andra chans om jag inte är helt säker på att det inte kommer hända igen, för det kommer förstöra för både mig, honom och vår dotter.
Annons: