Annons:
 
Barnvakt - Hur ofta är det ok med

Barnvakt - Hur ofta är det ok med "egen tid"?

Alla föräldrar vill säkert ha lite egen tid då och då, men hur ofta man vill ha det är olika och även uppfattning om hur ofta det är "ok" att ha barnvakt till sina barn. Vår föräldrapanel har tyckt till, gör det du också, anonym om du vill.

Barn är underbara men de kan också vara påfrestande med barn som inte kan sitta still kring matbordet och inte vill sova så att en hel kväll går ut på att natta dem. Föräldrar behöver egen tid till att läsa en bok eller gå ut och äta en middag i lugn och ro på restaurang.

Men hur ofta är det ok att ha barnvakt till sitt barn för att få egen tid? Vår föräldrapanel har tyckt till om ämnet som för många kan vara lite tabu att prata öppet om.

3-4 gånger per år

Jag anser att det finns många som har barnvakt alldeles för ofta, i vissa fall varje vecka!
Har man nu valt att bilda familj och skaffa barn så ska inte det behovet ta över liksom. Men alla vuxna behöver få lite egentid och att hitta på något ibland då och då behövs. Vi tar oss tid med att gå ut och äta middag på tu man hand ca 3-4 gånger/år och har då barnvakt.

Då är vi hemifrån ca 2 timmar. Ibland har vi barnvakt om något akut dyker upp tex: läkarbesök
eller dyl men det handlar inte om några långa stunder.

Är man ensamstående så har ju de flesta barnfria dagar då barnet/en är hos den andra föräldern så då kan man passa på att göra egna saker då. Känner några som, trots att de är barnfria varannan helg ändå fixar barnvakt de helgerna barnen är hos de... Allt för att inte missa någon fest eller dyl och det tycker jag är fel!

Två/tre kvällar i månaden

Vad som är lagom är givetvis individuellt. DU som förälder VET bäst. Men jag skulle vilja pusha mammor och pappor att skaffa barnvakt lite oftare. Jag tror att vi generellt är dåliga på det. Dels för att vi drar oss för att be om hjälp och dels för att vi i vår egen enfald tror att bebisen/småbarnet har det bäst i närheten av oss (föräldrar).

Men ett barn mår bra av att ha flera vuxna runt sig som de känner tilltro till. Vi har alltid varit noga med att skaffa barnvakter och det har bidragit till att de är trygga och sociala. Det har gjort mig och Petter till gladare föräldrar också!

Den enda gången jag känner att vi nog tog oss vatten över huvudet var när vi åkte till London och var borta nästan en vecka. Lovis var då 1,5 och Truls 7 månader. Barnen hade haft det hur bra som helst, men farmor i Norge borde vi nog ha skickat till ett lugnande lyxspa efter den veckan...

Men två/tre kvällar i månaden - absolut!

Max en gång varannan vecka

Det beror lite på hur gamla barnen är och vem som sitter barnvakt. Jag skulle kunna tänka mig att ha barnvakt till mina barn 2 år och 3 månader en gång i veckan om det är far- eller morföräldrar. Det är bra både för barnen och roligt för mor- o och farföräldrarna att umgås. Är barnvakten någon utomstående eller som inte har nära relation till barnet så max en gång varannan vecka. Generellt så tycker jag att ju mindre barnen är desto viktigare är det med kvalitetstid med föräldrarna, speciellt om barnen också går på dagis eller hos dagmamma.

Åtminstone en gång varannan månad

Om man bor med den andra föräldern kan man ju alltid turas om, och har oftast mer egentid än som ensamstående och ensamföräldrar. Men då kan man ju självklart behöva ensamtid med varandra. För att få bara vara ett par, inte föräldrar. Kanske kan vara nyttigt att ta en helkväll med sin partner nån gång i halvåret? Sen kan man ju turas om att vara med barnen så den andre får ha lite egentid.

Är man ensamstående och har varannan vecka, så har man inte direkt något behov av barnvakt. Då kan man planera in egna saker dom helgerna eller veckorna man inte har barnen.
Men han man barnet/barnen boende hos en på heltid, tycker jag att man (om man har möjlighet) kan behöva få en helkväll själv en gång i månaden, eller åtminstone varannan månad.

Om jag i min situation fick välja, så skulle jag gärna ha haft en kväll i månaden då jag fick göra vad jag ville utan barnen. Att ta hand om två barn under 3 år själv på heltid är inte en dans på rosor. Att få gå på toaletten i fred är en lyx för sig!

Varannan vecka

Det här med barnvakt är så individuellt. Men jag anser som ett par kan man åtminstonde få en kväll utan barn varannan vecka. En kompis till mig fick barn tidigt (ensamstående) och hade inte riktigt släppt festandet och hade barnvakt 3 helger i rad. Detta är dock lite mycket om jag ska vara ärlig. Men varannan vecka är väl lagom som ensamstående och ensamföräldrar oxå. Jag och min man har inte haft barnvakt sen i sommra, då var vi på en fest hos en gemensam kompis. Innan dess har vi inte haft ordentlig barnvakt på 4 år. Nu till helgen ska vi ha barnvakt igen eftersom vi har bröllopsdag på onsdag och ska fira på lördag eftersom mannen kommer hem så sent på vardagarna.

Två gånger i halvåret

Vi har haft barnvakt en gång och våran son är 15 månader, det kanske är mindre än vanligt men vi har inte direkt känt så stort behov av att lämna bort honom. Men lagom kanske två gånger i halvåret eller något skulle jag säga, sen beror de ju på hur lång tid de handlar om nu syftar jag med övernattning också. Någon timme eller så så kan de väl hända oftare. Är man är ensamstående så kanske man har barnvakt lite oftare skulle jag tro.

Vad tycker du är lagom? Tyck till inloggad eller anonym!

 

Kommentarer

Tycker det är helt ok att ha barnvakt så ofta som man kan få om man behöver det och inget man behöver begränsa till ett visst antal gånger per år. Det är ju inte så att barnen mår dåligt över att få sova över hos mormor och morfar eller farmor och farfar eller vänner. Det brukar ju oftast vara väldig kul och ge föräldrarna tid för varandra. Bara för att man skaffat barn betyder det inte att man som förälder inte ska försöka få tid för egna saker. Personligen tycker jag inte att man är sämre som förälder för att man får barnvakt ofta.

Varför känns det som om man blir en dålig förälder så fort man har barnvakt för ofta? Jag har en barnflicka som jag kan ringa efter om vi tex vill åka och handla själva. Det är sån lyx att bara få gå i affären själva! Mina föräldrar tycker att barnbarnet är livets efterrätt och ber oss lämna sonen (10månader) där! egentiden är viktigt i ett förhållande så minst 2gånger i månaden och då menar jag ett par timmar....

Vi har pratat om att försöka få egen tid en gång i veckan, alltså att partnern är hemma så man själv kan hälsa på vänner, gå och träna osv. Sedan tycker jag att man ska försöka komma iväg tillsammans som par ca en gång i månaden och skaffa barnvakt. Bara nån timme för att t.ex. äta på restaurang, gå på bio osv. Jag tror det är viktigt med egen tid och 'partid' för att orka med! Att resa bort en weekendresa eller liknande då barnet sover över och man är iväg flera dagar tycker jag man kan göra 1-2 ggr/år. Men skulle inte tycka att nån annan gör fel för att de väljer att resa oftare. Jag känner flera som jag själv tycker lämnar bort för ofta men har svårt att säga en siffra vart gränsen går. Men om man ofta lämnar bort för att göra små saker eller festa väldigt ofta så det nästan blir lite besvärande för omgivningen och mormor är lika mycket med barnet som mamma, då blir det för mycket.

Man måste väl utgå från att alla föräldrar vill vara med sina barn. Har vi haft en späckad vecka där det känns som om kvällarna försvunnit, med matlagning, läxor, nattning m.m. vill vi ju njuta av en helg med gott om tid med barnen. Men det är även viktigt att få egentid och tid med sin partner. Att få rå om sig själv och varandra då och då upplever jag gör oss till bättre föräldrar. Dock är vi noga med vem och hur länge vi har barnvakt. Det måste vara någon vi vet att barnen känner sig fullkommligt trygga med, som farmor/farfar/mormor/morfar. Ser även att det gör dem till trygga och sociala individer att märka att man kan vara trygg och tas om hand om av andra vuxna. Skulle inte ha barnvakt längre än några timmar om barnet är under ett år...men det är så jag känner, de flesta vet nog bäst för sig och sitt barn, och alla har olika sätt att hämta kraft, tex genom egen tid. Vi har barnvakt ca en gång i månaden över natten, och 2-3 gånger i månaden en halv dag eller någon timme.

Jag tycker det sunda förnuftet måste få styra, och jag tycker det är trist att vissa har inställningen att "om man har skaffat barn får man stå sitt kast och låta bli att skaffa barnvakt". Det är tufft att få vuxenrelationen att fungera och man behöver tid på tu man hand även efter man har fått barn. Det handlar ju inte om att man väljer bort barnen, den bästa gåvan man kan ge sina barn är att man mår bra och är lycklig och då kan en helg på SPA med älsklingen vara guld värt. Sen tycker jag självklart inte att det är rimligt att man lämnar bort barnen flera helger i rad för att gå ut på krogen. Min stora son är hos sin pappa varannan vecka, och vi gör som många har skrivit, och planerar så gott det går efter det. Saker vi vill göra på tu man hand bokar vi in när han inte är hos oss och roliga familjegrejer bokar vi in när han ÄR här osv. Självklart händer det ibland att man själv inte kan påverka dagar, t.ex. om man får en inbjudan till bröllop eller liknande. Då brukar vi byta vecka med hans pappa. De veckor/helger han är hos oss är vi väldigt rädda om, så vi skaffar aldrig barnvakt till honom. Vad gäller vår yngsta son så bor ju han här på heltid. Vi brukar ha barnvakt (farmor och farfar) till honom 4-5 gånger om året. Vissa av de gångerna är det inte för att vi ska iväg på något, utan för att farmor och farfar gärna vill "låna" honom ett par dagar för att få umgås ordentligt. Det har varit någon vecka på sommaren, eller som nu senast, 5 dagar i oktober. Det är något som Kalle verkligen uppskattar och längtar till. Han får lite ledigt och får bli bortskämd hos farmor och farfar och de skapar en jättefin relation på det sättet. Det glöms bort lite i diskussionen att "barnvakt" faktiskt inte alltid måste tas in för föräldrarnas skull, utan för att barnen ska få en närmre relation till sina släktingar. Jag minns själv att jag tyckte det var jättemysigt att vara hos min mormor och morfar när jag var liten och mina föräldrar reste bort eller gick på fest. Hur ofta man lämnar bort barnen måste självklart anpassas beroende på vilken ålder det är på barnet och hur barnet tycker att det är.

Jag tror inte det är att lämna bort barnet som är problemet. Jag tror det handlar mer om brist på framförhållning, ansvar och attityder, tex vad föräldern tror sig behöva i form ev "ego-tid", samt det dåliga samvetet efteråt för att man inte är säker på om det var ett bra eller dåligt val. Att man funderar över rätt/fel i det sammanhanget hänger ihop med hur man som person är van att aldrig behöva ta 100% ansvar för sig själv (tänker på tex myndigheter/omsorg). Dessa känslor är det som sedan skapar obalansen i hela vardagslivet genom ångest/stress/oro, inte huruvida man har barnvakt några gånger i månaden eller ej. Viktigare frågor är väl till vem man lämnar bort barnet och varför. Vi lever i ett samhälle där vi prioriterar helt fel, vi vill ha karriärer för att kunna leva flott, men vi LEVER inte. Gå ner på halvtid, flytta till ett billigare boende, skala av hälften av allt du tror du behöver och sluta tänk i termer som "egen-tid". Hitta er inre jäkla balans istället och ta vara på varenda sekund av livet så kommer ni inse att varje sekund är egen-tid om ni väljer att se allt som händer som ett litet mirakel. Hälsningar en mamma som varit ensam med sin underbara son sedan födseln, (graviditeten tillbringades dock med ett psykfall till karl och livet innan allt det levde jag också med begreppet och möjligheten "egen-tid" och inte fan blev jag lyckligare av det).

Det är ganska skoj att läsa alla åsikter om barnvakt! Vi har nyligen flyttat till Costa Rica och har här fått ett helt annat perspektiv på barn och deras tid med sina föräldrar. Här börjar barnen på dagis när de är 3 månader gamla! Sedan hämtas de oftast av någon familjemedlem, kan vara vem som helst i familjen farmor farfar en faster eller dylikt. Tror inte längre att det är tiden som barn spenderar med sina föräldrar som är avgörande för vilka de blir som vuxna utan, tiden de spenderar med människor i sin närhet som bryr sig om dem och tar hand om dem. Det blir människor av Costaricanska barn med! Mvh Paula
Annons: