Lisa Häggström blev sjukskriven för sitt gravid illamående

Lisa Häggström blev sjukskriven för sitt gravid illamående

Lisa Häggström från Kalix började må illa kring åttonde graviditetsveckan, de första två veckorna var det endast på morgonen som illamåendet utlöstes men sen blev det bara värre och värre. Här berättar Lisa om hur jobbigt illamåendet var den första tiden under hennes graviditet.

Illamåendet började på morgonen
- Väckarklockan ringde, jag steg upp, gjorde frukost, satte mig och åt, blev illamående och gick och kräktes och sen satte jag mig och åt frukost igen. Jag vet att då tänkte jag att om det här var graviditetsillamående så kommer jag att klara det helt galant. Men det blev ju som sagt bara värre och värre.

Inget hjälpte mot illamåendet
- Jag testade att ha något att äta vid sängen innan jag steg upp, postafen samt akupressurbanden vilka inte fungerade alls. Jag pratade med min barnmorska som ganska snabbt fixade en läkartid åt mig, läkaren skrev ut förstahandstabletterna Lergigan comp och de fungerade inte heller. Så jag gick med mitt illamående väldigt länge utan att något hjälpte.

- Min läkare ville lägga in mig, jag fick varken i mig mat eller vätska och mina prover visade på att jag var väldigt uttorkad. Men gynläkaren ville avvakta och att jag skulle testa lite starkare illamåendetabletter, Ondansetron, som faktiskt fungerade. Jag tog en tablett direkt när jag kände mig illamående och efter fem minuter så var illamåendet borta. Jag blev så glad över att jag lyckades börja få i mig vätska igen och få behålla det.

Illamåendet började fösvinna men Lisa hade ingen matlust överhuvudtaget och åt nästan ingenting, hon jämförde sig själv med en anorektiker. Lisas nästa problem blev att lära sig att äta och komma över att hon blev äcklad av mat.

- Jag fick träffa en dietist som skrev ut näringsdrycker åt mig som jag till slut så smått började smaka på, men det tog väldigt lång tid innan jag började äta normalt och det syntes på mina prover.

En bra dag då Lisa åt fick hon i sig 700 kcal, normalt är 2000-2500/dag. Dietisten föreslog att Lisa skulle börja äta på klockslag. Var tredje timme tvingade Lisa sig själv att äta något, en smörgås eller en frukt, det som gick snabbast att göra.

- Ju längre tiden gick, desto lättare gick det att äta och tillslut så längtade jag oxå efter vissa maträtter och sen helt plötsligt åt jag normalt och jag kände inte att jag äcklades av mat längre. Idag så förstår jag inte att jag haft ett sånt problem, jag kommer inte ihåg det, tror att jag förträngt det. Men jag är glad att jag tvingade mig själv att få det att gå över.

Lisa längtar efter att få uppleva förlossningen
Jag är förväntansfull inför förlossningen, det ska bli en jättespännande upplevelse som jag längtar efter! Låter egentligen jättekonstigt att man längtar efter en förlossning.

 

Kommentarer

Känns skönt att höra att man inte är ensam om det här... Vore intressant att höra mer om hur det gick för henne och om bebisen mår. Tack för bra innehåll!

Ja verkligen! Lisa hör av dig igen!

Jag väntar mitt tredje barn. Jag mådde dåligt med den först, jätte dåligt med andra och med det tredje är det outhärdligt! Mitt illamående började komma lite smått i vecka 5. I vecka 6 var det så illa att jag kräktes 15-20 ggr dygnet runt och var sängliggandes. Kroppen var alldeles utmattad och jag var yr, jag fick läggas in på Akuten en hel dag med dropp för att väska upp kroppen, samt att jag fick Primperan utskrivet. Jag provade Sea-band och alla knep med ingefära, kex vid sängen, vätskeersättning. Den enda vätska jag fick i mig var isbitarna som jag lät smälta i munnen. I vecka 7 blev jag fulltids sjukskriven för svår Hyperemesis. Då hade jag gått ner 3 kg. Fick akupunktur hos barnmorskan 2 ggr i veckan. Blev inlagd igen med dropp först på Akuten sedan skickades jag till Prenatal för dropp. Läkaren ordinerar Zofran 4 mg x 2 ggr dagligen. Jag vill inte gärna ta medicin, men efter ett långt samtal med läkaren får han mig att förstå hur illa det är med min kropp och att vi måste vända på mitt tillstånd. Zofran tar bort udden av kräkningarna, men illamåendet finns kvar dygnet runt. Jag fortsätter med tabletterna. På Apoteket får jag hämta ut Ondansetron som innehåller samma substans som Zofran men är mycket billigare. Jag blir fortsatt sjukskriven 100% till vecka 18, då jag börjar jobba 50% trots illamåendet... Efter 2 veckor får jag ihållande sammandragningar, men fortsätter jobba på. I vecka 22+ blir sammandragningarna smärtsamma och håller i sig i 5-7 minuter. Magen blir alledeles hård, ont i ryggen och det jänns som ett tryck nedåt. Åker in på Prenatal för CTG och undersökning. Cervix är tack och lov än så länge opåverkad. Men jag blir 100% sjukskriven igen för prematura sammandragningar och hotande förtidsbörd... (Hotande förtidsbörd med barn nr 2 med fast i vecka 28) Läkaren ordinerar VILA och samt att jag lyssnar noga på kroppen. Inga lyft, inga ansträngningar. Jag får tom sammandragningar av att tömma diskmaskinen. Min man får fixa all marktjänst hemma... Nu är jag i vecka 26... mår fortfarande illa och bara önskar att graviditeten snart är över, men samtidigt vill jag ju att bebisen stannar kvar i magen i flera veckor till...