Jag tittar på Tomas och säger att nu har du blivit pappa på riktigt.

Jag tittar på Tomas och säger att nu har du blivit pappa på riktigt.

På kvällen hade jag den här pirrande känslan som man hade när man var barn dagen innan julafton. Jag berättade det för sambon som också hade en underlig känsla i magen.
Vi gick och lade oss vid 23.00.

Klockan 03.00 vaknade jag av ett plopp och tittade på klockan. Sprang på toa med vattnet sipprande längs låren. Jag vet inte vad jag tänkte men jag tog av mig trosorna och hoppade ner i sängen igen. Så fort jag hade lagt mig kände jag återigen hur det kom vatten. Med händerna mellan benen springer jag återigen på toaletten. Den här gången forsar vattnet. Sitter på toaletten och ropar på Tomas som för första gången vaknar utan problem. Ynkligt säger jag att vattnet har gått. Sedan kommer tårarna. Jag vet inte varför jag gråter det bara kommer. Sätter mig i soffan med en handduk mellan benen och skakar. Försöker lugna ner mig så att jag kan ringa förlossningen.

På förlossningen frågade de om jag hade värkar. Nej, svarar jag, och vi bestämmer att jag ska komma in klockan 08.00 för kontroll. Klockan är nu 03.30.
Tomas sätter på kaffe och brer ett par smörgåsar till mig. Tindra vaknar och jag gör välling till henne för att hon ska somna om.

Jag börjar känna av värkarna men de gör inte särskilt ont och kommer inte regelbundet, men ändå säger jag till Tomas att vi ska väcka Tindra och gå över med henne till hans syster. Tomas ringer till henne och sedan klär han på Tindra och går iväg. Jag får en puss och säger att när vi kommer hem har vi en bebis med oss. Tindra nickar och vinkar innan jag stänger dörren.

Jag bäddar Tindras säng och röjer upp lite i hennes rum. Jag vill ha fint när jag kommer hem.
När Tomas kommer tillbaka säger jag att jag inte kan vänta tíll 08.00 utan att jag snart vill åka.Värkarna är värre och tätare. Jag sätter på datorn för att hitta sidan där man kan klocka värkarna. De kommer med var 4:e minut och håller i sig runt 40 sekunder. Så jag ringer upp till förlossningen igen och de säger att jag är välkommen. Tomas ringer taxi och sedan går vi ut till porten.

När taxin kommer och vi berättar vart vi ska verkar taxichauffören nervös, vilket gör mig nervös så jag ringer mamma. Klockan är nu runt 05.15 och hon var faktiskt vaken. Vi pratar en stund och jag sa att jag ringer när det händer något.

Vi kommer in vid 05.30 och BM som tar emot oss ber mig lämna ett urinprov och sedan sätts ett CTG. Värkarna gör nu riktigt ont och jag längtar efter lustgasen. När CTG kurvan är klar tittar hon hur öppen jag är. Hon säger att jag är öppen 5 cm och hämtar sedan trosor, en binda och en rock till mig. Sedan får jag komma in på förlossnings sal 19. BM frågar om jag har varit där förut och när jag svarar nej så visar hon runt lite snabbt.
Så fort jag får komma in på mitt rum börjar jag andas lustgas. Det kommer in en annan BM och presenterar sig, med henne har hon också en jättetrevlig studerande BM. Det är de som ska ta hand om mig eftersom det var skiftbyte.

Hon frågar hur jag mår och jag säger att jag har ont i ryggen. Hon erbjuder akupunktur och trots min nålrädsla så tackar jag ja och all smärta i ryggen försvinner. Jag står lutad över gåstolen med lustgasen i högsta hugg under alla värkar. Tomas masserar mina axlar. De sätter in en elektrod för att se bebisens hjärtljud.
Vid 10.20 är jag nästan helt öppen men det är en liten flik kvar. BM säger att jag inte kan börja krysta för att jag är kissnödig och hon vill sätta kateter för att tappa mig på urin. Dessutom har elektroden trillat ut. Då börjar helvetet, jag skriker att jag vill hem, att jag vill sövas för att jag vill snittas. När jag efter mycket om och men lugnar ner mig så frågar jag om jag bara får kissa på mig istället. Hon säger visst och lägger en plåtskål under mig, men det går inte. I stället kommer första krystvärken och jag blir rädd. Klockan är nu 10.30. Jag krystar på men jag har inte samma krystvärkar som med Tindra. Jag skriker att det inte går och att jag vill stå upp. Men de lyssnar inte. Krystvärkarna kommer men jag hittar inte rätt teknik. Den ena BM trycker på min mage medans den andra stoppar in några fingrar i mig för att jag ska hitta rätt.
Tomas sitter och baddar min panna med en blöt handduk och jag flåsar och trycker och skriker om vartannat. Jag frågar om det är långt kvar och BM svarar att det är två kanske tre krystar kvar. När jag krystar den sista gången så känner jag hur huvudet nästan är ute och BM nästan skriker ta i lite till och ut kom han. Jag skriker till BM, vad gör du människa!!
Sedan ser jag att han är alldeles blå och då tänker jag att nu är han död. varför fick de inte sätta in en ny elektrod. De skakar honom ett par gånger och äntligen kommer skriket. Jag ser pungen men ändå frågar jag, har han snopp, har han snopp? BM ler mot mig och säger, du ska få se. Sedan får jag upp honom på magen. Jag tittar på Tomas och säger att nu har du blivit pappa på riktigt. Jag ser att han har en liten glädjetår i ögat. Klockan är 11.12.
Tomas klipper navelsträngen och efter några minuter krystar jag ut moderkakan.
BM vill undersöka mig och jag frågar om jag måste sy. Hon svarar ja, och då kommer nästa problem. Jag säger att det inte går eftersom jag är så spruträdd, och jag börjar gråta helt hejdlöst. De ber mig andas lustgas medan de sätter bedövningen men jag sparkas och skriker. BM hämtar en USK så att de kan hålla fast mina ben och de sätter bedövningen. Tomas har tagit våran son. Tiden går och jag fortsätter att sparkas och skriker. Ber om ursäkt och försöker lugna ner mig men det går ändå inte. BM får ringa läkaren för att jag ska få morfin så att jag kan lugna mig. Det tar över en timme innan hon kommer. Så jag hinner amma och de väger och mäter honom. 3800g och 52 cm. Läkaren kommer och ger mig morfin i infarten jag fick när jag kom in på förlossningen. Jag blir alldeles lugn och snurrig och läkaren pratar lugnt med mig och ber mig andas lustgas samtidigt. Jag minns inte att de syr mig.
Jag går och kissar efter en stund och det går bra.
Vi får gå ut och ringa nu och jag ringer min syster och mamma. Tomas ringer till sina föräldrar. Vi går tillbaka till rummet igen och efter en stund kör BM upp oss på BB.
Allt gick så bra så att vi beslutade att åka hem efter ett dygn.

Det är berättelsen när våran Elias föddes.

060530. Elias förlossning. / Linda 1980