17 och gravid, vad ska jag göra?

[mammamu37]

Visste inte riktigt vart jag skulle vända mig, familjeliv kändes inte riktigt rätt så gör ett försök här

Jag är 17 år (även min pojkvän), i ett förhållande sedan 1 år tillbaka (är väll mer som 1,5 år men vi har vårt "datum" sedan ett år, orelevant nu dock.) och fick för några få dagar sedan reda på att jag är gravid, gjorde CB digital och stod "Gravid 3+", vi försökte räkna ut ungefär vilken vecka och är runt 5-6 mest troligen. Vi har berättat för våra föräldrar, hans familj tog det "bra". Dem sa att de stöttar oss vilket val vi än gör, behålla eller abort. Min mamma var dock inte stöttande alls, allt hon sa var "nu har du klantat till dig" och liknande saker. Mina föräldrar är skilda och min pappa tog det lite bättre.

Jag är väldigt mogen för min ålder, så känner själv att jag är redo att ha barn, men inte allt runt, skola, boende, ekonomi. Vet inte hur vi ska få det att gå ihop. Min pojkvän och jag har även distansförhållande just nu (ca 1,5 H).

Skolan går att lösa, plugga hemifrån, läsa ett halvt år med klassen under och så vidare. Det största problemet är pengar, så skulle behöva lite hjälp.. Vad får man för bidrag? Min pojkvän ser på detta positivt och har lovat att söka extrajobb om vi väljer att behålla. Våra föräldrar är ju även underhållsskyldiga för OSS, men INTE vårt barn.

Detta är så otroligt jobbigt för vet inte vart eller hur jag ska kolla saker, och min kära mor är riktigt bestämd med att jag måste lösa detta själv, och det förstår jag.

[MatildaJ]

Du bestämmer, jag skulle behålla barnet

[Linea]

Huruvida ni ska behålla är något du och din pojkvän får bestämma på egen hand.

Men man klarar sig på små resurser och det mest ordnar sig med tiden. Jag var inte lika ung som du när jag fick min dotter, men jag pluggade fortfarande upp betyg och bodde hemma. Så jag bodde med min pappa ihop med dottern tills hon var 2½ år då jag lyckades få en egen lägenhet med hjälp av att min pappa gick i borgen för mig (han betalade aldrig några hyror, men var en säkerhet för uthyrarna) och jag fick ett bra bostadsbidrag, som man kan söka hos Försäkringskassan. Jag fick också barnbidrag och studerade eftergymnasialt med studielån. I övrigt har jag inte tagit fler bidrag och vet egentligen inte vad man har rätt till.
Sedan var jag väldigt snål. När jag flyttade fick jag alla möbler och husgeråd, allt fick jag i stort sett av släktingar. Inget matchade, så det var inte inrett fantastiskt och ganska spartanskt men jag tycker att har man lite pengar att röra sig med och barn så är inte inredning det viktigaste. Barnen klarar det mesta och behöver inte alltid ha det nyaste eller det mest påkostade. Bo med mor-/farföräldrar t ex är ju fantastiskt för ett litet barn, det är vi vuxna som har större problem med det.
Sedan med tiden ordnar det upp sig för det mesta, som sagt. Allt blir kanske inte som man tänkte sig när man var yngre, man kanske inte kan söka samma utbildning som man tänkt och man kanske inte kan göra allt man tänkt just nu, men livet tar ju inte slut

[mammamu37]

Du bestämmer, jag skulle behålla barnet

Jag vill det, min mamma kallade till "familjemöte" idag, för att vi skulle diskutera om hur jag vill göra. Men det enda de gjorde var att sitta och säga hur jag förstör mitt liv, att leva på bidrag är den värsta starten i livet, att jag inte får någon framtid, att jag inte bara kan vara mamma osv osv. Känner mig så kluven..

Bokat en tid på UMO idag, ska dit på måndag med pojkvän där vi ska prata med en familjekurator om vad vi kan göra så det blir bäst för oss. Men känner att jag verkligen vill behålla, så lutar mer åt det hållet