Abort.

Diskutera graviditeten och stötta varandra. Här kan du skriva om graviditets ämnen som inte passar in på de andra alternativen

Abort.

Inläggav Maja82 » 27 maj 2009, 11:21

Hej.

Jag plussade för några dagar sen. Jag och min sambo har haft oskyddat sex sen sep 08. Vi har alltid sagt att händer det så händer det. Jag kan väl ärligt säga att jag har velat det mer än han då han tycker att jag bör plugga klart först. (har ett år kvar på universitetet). Dessutom vill han att jag ska få ett jobb så att jag får bra fp. Jag har förstått honom men inte sätt mina studier som något större hinder och eftersom han aldrig har skyddat sig heller så har jag trott att allt var lungt för honom.
Nu i måndags plussade jag och blev såklart jätteglad. Sambons min när jag berättade var inte rolig att se. Han såg helt förstörd ut. Jag hoppades först att han bara behövde komma över chocken, men efter många långa samtal har jag förstått att han inte är redo. Han säger att han skulle älska barnet mest av allt men att han inte tror att känslorna för mig skulle vara desamma. Att han inte är redo. Om jag skulle välja att behålla barnet tror han inte att vi skulle ha någon framtid ihop.
Jag älskar honom mer än allt och jag vill inte ha ett barn för att genast bli ensamstående. Tanken var ju att vi två skulle bli en familj på tre!
Nu har vi kommit fram till att vi skall göra en abort. Ska ringa och boka tid idag. Vi har bestämt att vi ska försöka igen om ett år när jag är färdig med skolan.
Ett av mina "krav" var också att han följer med mig till sjukhuset och är med mig under hela tiden när jag tar mina piller, får mina kramper och min blödning. Och för honom var det självklart.

Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med detta. Bara skriva av mig antar jag. Det har varit det svåraste beslutet i mitt liv men nu när det är taget är jag faktiskt nöjd. Jag vill ju ha det som många andra här på denna sida, att min sambo och jag tillsammans planerar barnet, letar efter grav symptom och är redo båda två!
Det känns som om vi har blivit starkare tillsammans av detta och nu ser jag fram emot när skolan är klar och vi tillsammans ska försöka bli föräldrar.
Tack för att ni orkade läsa min långa berättelse. :)

/ Maja
Maja82
Stammis
 
Inlägg: 24
Blev medlem: 11 maj 2009, 08:44
Ort: 151
Bor: Åkersberga

Re: Abort.

Inläggav lillaM » 27 maj 2009, 13:08

Oj, förstår att det var ett jobbigt val -för er båda. Håller med dig helt om att följa sin känsla, vill ju att det ska vara det där lyckoruset när man blir gravida. Tror verkligen ni gör rätt, och att när er stund kommer och båda är redo så blir det de finaste som finns.
Min sambo har alltid varit den av oss två som velat ha barn väldigt mycket och jag som har hållit igen och velat komma till ro i vardagen först. -Ibland känns det verkligen som ett straff att vara så förnuftig som jag kan va ibland... :wink: Vi har iallafall alltid levt efter "händer det så händer det", men om vi har en möjlighet att välja så gör vi det. Vi bestämmde att jag skulle sluta med p-pillerna på påskafton och det funkade på första försöket :) Hans aniskte när jag berättade att jag var gravis är obeskrivlig. Han blev så glad att han grät, och jag har aldrig sett denna tuffa kille gråta innan trotts alla år tillsammans. Den stunden kommer jag aldrig att glömma och önskar verkligen samma lycka när man ska bli en familj.
Lycka till med allt Maja!!!
Bild

Bild
lillaM
Stammis
 
Inlägg: 122
Blev medlem: 03 maj 2009, 11:55
Ort: 104
BF: 100110


Återgå till Allmänna trådar om graviditet