Älskade pappa

Familjeliv, här diskuteras livet som förälder.

Re: Älskade pappa

Inläggav Mjstiger » 08 mar 2010, 23:14

*Glider in och ger en superduper pussar och kramar*
Bild

Bild
Mjstiger
Alltid online
 
Inlägg: 559
Blev medlem: 11 okt 2009, 22:57
Ort: 141

Re: Älskade pappa

Inläggav erikha » 09 mar 2010, 10:32

Malin - tänker verkligen på dig, fy detta är hemskt och man önskar ingen männsika den sorgen.
jag förlorade min pappa för fem år sen nu 3 april.
jag gråter fortfarande efter honom ofta. jag tror det är viktigt att prata om det.

jag förstår att det är jobbigt för din mamma, men som sagt du måste få komma hem till dig och försöka börja leva och tänka på annat.
Det är jätte jobbigt jag har skuldkänslor när jaf vet att min mamma sitter ensam hemma på kvällar eller helger. men tyvärr kan vi inte göra så mkt.
Man tror inte det nu men jag lovar dig det blir lättare..
kanske inte bättre men lättare för man lär sig på något sätt leva med det..
Bild
BildMake a pregnancy ticker


Liam min underbara son föddes 24/1 på min namnsdag!
MF- 100315 V 7+3
Användarvisningsbild
erikha
Alltid online
 
Inlägg: 1952
Blev medlem: 03 jan 2009, 23:16
Ort: 232
BF: 120403
Status: håll dig kvar nu!!

Re: Älskade pappa

Inläggav Nillisen » 09 mar 2010, 10:57

Malin: Vill bara visa min medkänsla, jag gick igenom samma sak i oktober då jag förlorade min mamma i cancer, hon hade haft bröstcancer och blivit friskförklarad, för ca två år sedan fick hon återfall i form av metastaser i hela kroppen och på vitala organ. Vi hade tur att hon fick komma upp till Karolinska och träffa Sveriges bästa läkare inom ämnet, det gav oss två extra år tillsammans. Jag ville ha henne kvar för alltid, men tyvärr orkade inte hennes kropp med... Hon verkade inte sjuk men var sjukskriven, ute och reste och levde la dolce vita sina sista år. Vi kom hem från Italien i september, hon hade hoppat i vågorna och gått i sanden på stranden. Det gick fort på slutet, precis som det gick för din pappa. Jag ska inte ljuga och säga att det blir bra för det blir det aldrig, men det blir bättre, gråten kommer i omgångar och när den kommer måste man släppa fram den! Mitt bästa tips är att gråta, prata om honom, med honom (det kan låta konstigt men det hjälper, sitt ensam i ett tyst rum och prata med din pappa om du känner att du behöver det, han lyssnar!). Jag vet att det är svårt med vetskapen att den förälder man har kvar helt plötsligt sitter ensam och just nu kanske ni ska vara tillsammans, men ni måste även börja leva era liv som de ser ut nu, för de kommer aldrig se ut som de gjorde förut, det kommer alltid att saknas en person vid middagsbordet, jag dukar fortfarande för mamma när vi är hemma hos pappa även fast hon inte är där...

Blev lite rörigt och hoppigt men jag skrev vartefter tankarna kom. Hoppas du och din familj tar er igenom denna tid så bra som det går, det är tuff, det är svårt, ibland undrar man om man kommer att överleva själv men det gör man och livet går vidare, man hittar nya sätt att göra det gamla på. Din pappa kommer alltid att finnas med dig i ditt hjärta och i din familj! - Tänker på er!
BildBildBild
Användarvisningsbild
Nillisen
Alltid online
 
Inlägg: 231
Blev medlem: 03 jan 2010, 23:10
Ort: 152
BF: 101124
Status: Gravid

Re: Älskade pappa

Inläggav MalinM » 12 mar 2010, 18:48

Era ord värmer verkligen, tack. Ni har rätt, jag har sjukt mycket skuldkänslor på helgerna när mamma är ensam. Jag försöker vara där så mkt som möjligt, men jag vet att jag gör henne en björntjänst om jag inte låter henne ta itu med sorgen ensam också. Jag börjar bli orolig nu också, för att hon verkar ha hamnat i ny chock. Hon gråter inte, drar inte upp pappa lika mycket, ska plötsligt slänga hans kläder och "försöka gå vidare". Vilket låter jätte bra, men det har bara gått en månad, och jag är rädd att detta bara är hennes sätt att slippa sorgen.
För en vecka sen grät hon stup i kvarten, ville inte leva vidare utan pappa, och skulle aldrig kasta hans kläder, för dom skulle stanna kvar. Sen nu denna handvändningen.
Jag vill bara vara där för henne så mkt jag kan. Min egen sorg blir djupare varje dag. Varje gång jag hör någon annan ropa på sin pappa. Varje gång jag kommer på att jag inte kan träffa honom längre. Aldrig mer.
Får stor ångest över dom tankarna och förstår inte hur jag ska kunna vara utan min pappa resten av mitt liv. Hur lär man sig gå vidare med det?
Vissa dagar förtränger jag det, vissa dagar försöker jag göra det pappa skulle velat att jag skulle göra.Men det är så svårt. Jag är nästan arg på honom. Arg för att han skulle ju alltid finnas här, och arg på mig själv för att jag var naiv nog att ta det för givet.

Tyvärr så tar jag nog ut mycket över christoffer. Började bråka med honom om en småsak förra veckan, och sa till honom i bilen "KÖR MIG HEM TILL PAPPA NU!!!"
Och då kunde jag känna hur det stora hålet i hjärtat började pulsera av smärta. Började bara gråta, stoffe höll bara om mig, och tröstade. Han körde mig ner till stranden och vi fällde ner sätena och han tog upp sol luckan, så vi såg stjärnorna. Riktigt smörigt, nästan som en amerikansk skit film. Men det kändes skönt. Sen stannade vi bara där och pratade om pappa. Han är så jäkla fin min man, fattar inte hur han orkar med mig just nu.

Över till något annat; Mamma och pappa hade fem hundar när pappa gick bort. Mamma orkade inte ha alla fem, så vi tog två av taxarna. Men dom skällde så förjävligt, vaktar liksom hela tiden. Och har en tendens att kissa inomhus, fast att dom är kastrerade, och rumsrena. (Var dom hos mina föräldrar iaf). Vi förstod att det var stress för dom att flytta. Men skällandet fanns hos mina föräldrar med, men dom bor i hus, så där var liksom inga problem. Dom fick iaf åka tillbaka till mamma,men igår frågade mamma, eller snarare bönade, att vi skulle ta dom igen. Vi tycker enormt mycket om dom, men skällandet kommer få oss vräkta. Är det någon som har några tips att få bort vaktbehovet? Vi vet att deras ras gör att dom är så, men det måste kunna tränas bort. Annars får vi ge dom till någon annan, och det är synd om dom. Alla tips är välkomna!

Hoppas att allt är bra med er också, och jag beklagar er sorg också. (Ni som skrivit om det.) Kramar
MalinM
Alltid online
 
Inlägg: 532
Blev medlem: 10 jul 2009, 11:18
Ort: 119
Bor: Trelleborg
Status: Lyckligt Gift :)

Re: Älskade pappa

Inläggav Danem » 12 mar 2010, 19:01

Jag vet inte vad jag ska skriva, det är förjävligt att det här har hänt och jag är så ledsen för din skull.
Jag tänker på dig väldigt ofta och vill så gärna spola fram tiden åt dig så du kan hoppa över den värsta smärtan.

Det värmer när jag läser om ditt äktenskap, att du har lyckats få en så underbar man tidigt i livet är helt otroligt.
Ni kommer bli underbara föräldrar den dagen just erat barn kommer!

Tyvärr är min kunskap om hundar inte så stor men det finns massor andra som kan komma med bra tips, ni kommer att lösa det på något sätt som blir det bästa för er.
Mamma till två fantastiska barn

Bild Bild
Användarvisningsbild
Danem
Alltid online
 
Inlägg: 3760
Blev medlem: 08 jun 2008, 12:39
Ort: 86
BF: 090413
Status: Stolt mamma till två snyggingar! :)

Re: Älskade pappa

Inläggav erikha » 13 mar 2010, 00:09

malin jag tror det är en bra sak att din mamma rensar lite, kanske är hennes sätt att bearbeta sorgen! Alla vi gör det på olika sätt..
Var glad att du har en sånn man, tyvärr kommer du får flera sånna panikattacker
"skuldkänslorna" för att mamma sitter själv är tyvärr sånt som sitter i!
prata mkt om det med din man och vänner.

hundrar kan jag tyvärr ingenting om..
men hoppas det löser sig!
Bild
BildMake a pregnancy ticker


Liam min underbara son föddes 24/1 på min namnsdag!
MF- 100315 V 7+3
Användarvisningsbild
erikha
Alltid online
 
Inlägg: 1952
Blev medlem: 03 jan 2009, 23:16
Ort: 232
BF: 120403
Status: håll dig kvar nu!!

Re: Älskade pappa

Inläggav MalinM » 16 mar 2010, 09:58

Det går bättre med hunden, vi har börjat spåra lite med honom, och han verkar nöjd. Skäller mindre och har slutat göra ifrån sig inomhus...

Har börjat få grova ångestattacker nu, speciellt fram emot kvällarna.
"Har den verkligen hänt? Är han bara borta? Aldrig mer kommer vi träffas" susar i mitt huvud om och om igen, och fan det gör så ont!!!!!!!!!!!!
Vill bara ha min pappa tillbaka. Igår kom ett försäkringsbrev hem från afa att jag ärvt pengar för att pappa gått bort. Bredvid pappas namn stod "avlidne". AVLIDNE! Jag vill inte ha pengar, jag vill ha pappa.
Hur fan ska jag orka med detta? Jag är så jävla förbannad, såhär skulle det inte bli, pappa förtjänade inte detta! Jag saknar honom så jävla mycket varje sekund, det gör så ont i hela mig. Varje dag gör det lite mer ont än gårdagen.
Alla säger till mig att man lär sig leva med det, men hur? Hur lär man sig leva med ett stort hål där ens hjärta brukade vara? Jag låter kanske över dramatisk, men min pappa var/är mitt allt. Min bästa vän, min klippa, min rådgivare, min trygga hamn.
Han och mamma har alltid varit mitt klister, och nu känns det som att jag ska sprängas i tusen bitar hela tiden. Ingenting är roligt längre, alla planer jag hade för framtiden känns meningslösa nu. Jag hade gett vad som helst för att få höra hans röst igen, fan bara att få kunna bråka med honom igen hade varit underbart!!! :cry:
MalinM
Alltid online
 
Inlägg: 532
Blev medlem: 10 jul 2009, 11:18
Ort: 119
Bor: Trelleborg
Status: Lyckligt Gift :)

Re: Älskade pappa

Inläggav MalinM » 18 mar 2010, 16:18

Fick tydligen mensen inatt! :S Har inte haft "egen" mens på ett år! Men vaknade imorse och den hade kommit. Vi har inte haft en tanke på bebisverkstan sedan vi fick veta att min pappa blev sjuk, och det var i slutet av november! Sen dess har jag inte tagit primolut eller pergotime. Men jag har inte mensvärk. Betyder det att jag inte haft äl? Det sägs ju att man måste ha ont vid mens för att man ska ha haft ägglossning... Hm...
Hade varit extremt kul om min kropp kom igång av sig själv igen, även fast jag är mitt uppe i sorgen. Ringde till min gynekolog och hon sa att hon trodde det var mensen, och att om jag ville så kunde jag hämta ut mina pergotime recept och börja ta dem på måndag. Om jag var redo sa hon. Usch jag vet inte! Jag hade blivit så glad över att bli gravid och få barn, men är det rätt tidpunkt att börja försöka just nu när jag är så nere i sorg?
MalinM
Alltid online
 
Inlägg: 532
Blev medlem: 10 jul 2009, 11:18
Ort: 119
Bor: Trelleborg
Status: Lyckligt Gift :)

Re: Älskade pappa

Inläggav Danem » 18 mar 2010, 17:03

Känner du att du vill försöka så gör det annars gör det ju inget om ni väntar ett tag till.
Måste man in och kolla upp ÄL och sånt när man äter Pergotime?
Om inte kan du ju hämta ut dem och ta dem men annars kan ni ju hoppa den här månaden och se vad som händer nästa..

Sen tror jag inte på att man "måste" ha ont vid mensen för att man ska ha haft ägglossning, det finns ju folk som aldrig haft mensvärk och ändå fått barn.
Min mamma är en av dem så jag tror inte det är något krav.

Men vem vet, det kanske är dags för erat barn att komma nu?
Jag är en sån som tror på lite annorlunda saker och det kanske är så att din pappa skickar iväg erat barn till er nu..

Mamma till två fantastiska barn

Bild Bild
Användarvisningsbild
Danem
Alltid online
 
Inlägg: 3760
Blev medlem: 08 jun 2008, 12:39
Ort: 86
BF: 090413
Status: Stolt mamma till två snyggingar! :)

Re: Älskade pappa

Inläggav princessgirl » 18 mar 2010, 19:25

Jag beklagar verkligen !
Min pappa dog för 17 år sedan den 20 Mars, så om 2 dagar är det precis 17 år sedan.
Han dog i cancer...Jusst före begravningen fick jag beskedet att jag väntade barn, och det var som att sorgen hade vänt, min pappa hade gett mig denna gåva som idag är
16 ½ år min dotter Josefin. Varje år den 20:e Mars tänder jag och min dotter ett ljus för pappa/morfar och tackar honom för att vi två fick träffas, jag och min dotter.
Jag önskar er allt hopp här i livet och skriv så mycket du kan ,det hjälper..
sköt om dig/er
Användarvisningsbild
princessgirl
Nykomling
 
Inlägg: 4
Blev medlem: 14 mar 2010, 10:03
Ort: 130
BF: 101026
Status: ALLTID GLAD

FöregåendeNästa

Återgå till Familj & livet som förälder