Är det nån som förstår mig...

IVF forum för dig som planerar och går igenom IVF behandling.

Är det nån som förstår mig...

Inläggav heidimariajohanna » 30 jul 2012, 22:39

Sitter här helt förtvivlad och ledsen ... kul kväll =(
Idag när jag kom hem från jobbet hade sambon grillat. När vi satt o pratade så frågade jag honom om jag skulle kontakta kliniken igen efte rdetta försök om det misslyckades.. de har haft semester o vi gjorde utredning som visade inga fel... i maj gjorde vi den o dr bad oss gå hem o försöka själva..
vi har nu försökt o prickat äl så jäkla bra.. ingenting händer=( biland önskar jag att han funnit nåt fel o rättat till det men varför ska allt gå smärtfritt?

idag när vi satt där o åt så frågade jag min sambo alla fall om vi sklle ringa o få komma dit igen.. diskutera vår barnlöshet och få hjälp.. sambon sa att vi kunde ringa efter hans födelsedag i slutet av september.. okej svarade jag.. sen sa han att han inte tänkte göra nåt ivf eller vad det heter.. aldrig för han ville presetera själv.. göra sitt barn själv. . han skulle inte känna sig som en man annars.

jag blev så ledsen..jag frågade honom om han hellre sklle leva utan barn för adoptera tänker han adlrig göra heller.

jag sa till slut att ha nfår hitta nån annan att skaffa barn med.. han ahr gjort en gravid förut och han kan ... så fast inga fel hittades så måste felet sitta hos mig. .
jag orkar ite mer snart..

är det nån som haft det svårt med sin sambo .. när det gäller ivf och det? min sambo vill att jag ska förstå hononm med.. jag a att det är så många människor där ute som fått genomgå ivf..
han behöver ju bara spruta i en burk.... vi tjejer får genomlida en bergodalbana av känslor, smärta osv när det komme till ivf.. för min del sklle jag göra vad so helst för att få barn..

jag vet inet vad jag ska göra.. jag bad honom gå ut o läsa själv.. han känner så många själv som känner nån som har gjort ivf osv..

han känner sig inte som en man då... o jag då? jag kan inte ens bli gravid..det mest naturliga i hela världen... känner jag mig som en kvinna? varje dag (nästan) går jag runt o tänker på att han ska lämna mig om jag inte skulle kunan få barn..han säger att det inte är så men när han säger att han inte skulle göra ivf och så .. då är det inte längre självklart för mig att han skulle lämna mig om jag "tjatade" om det.. ) .

allt kanske bara blev fel idag. .han tröstade mig o sa att vi kommer få barn.. på ett eller annat sätt sen... men jag vet att han inte vill han sa ju det själv..

det sterssar mig.... ännu mer ... o värsta av allt han pratar barn varje dag.. pratar om vårt framtida barn osv.... o det känns... för det känns som det är mitt fel att vi inte lyckas..

massa babbel bara.. sorry tjejer men e en sån kväll ikväll=( hoppas ni förstår.... krama om
BildBild
Dream as if you´ll live forever,
Live as if you´ll die tomorrow.



kramisar
Användarvisningsbild
heidimariajohanna
Alltid online
 
Inlägg: 1147
Blev medlem: 01 jul 2011, 20:30
Ort: 295
Status: Mamma till lilla E

Re: Är det nån som förstår mig...

Inläggav E Maria » 31 jul 2012, 10:23

Vad jobbigt :( förstår ju såklart att ni ändå pratar mycket om det, men det är nog bara att fortsätta prata..
Jag förstår dig fullt ut.. Att du blir ledsen på honom.. Han resonerar väldigt egoistiskt, men detta är säkert påfrestande för honom också vilket får honom att säga saker han kanske inte riltigt menar...?
Jag o min sambo har haft lätt att bli gravida, men jag minns att vi i samband med att vi började försöka pratade en del.. "tänk om det inte går", "vi ska nog räkna med att det tar tid", "det kanske e fel på nån av oss". Redan då började vi diskutera vad vi tyckte om adoption o så.. O min sambo ville inte adoptera, absolut inte. Han "kunde tänka sig" IVF men det skulle vara allra sista alternativet..
Jag blev såklart orolig o hoppades såklart ännu mer att vi inte skulle ha problem att bli gravida... O nu gick det ju bra...
Men jag förstår att du blir väldigt rädd o ledsen när han med sitt ego att känna sig som en man tar ifrån dig möjligheten att känna dig som en kvinna.. Det låter som att han pratar mycket om barn ändå, så förhoppningsvis ökar hans längtan såpass att IVF inte känns så jobbigt..
Kanske kan du tala om hur dåligt du mår över att förutom att det inte tar sig, behöva gå o oroa dig för om han e villig att försöka på andra sätt, o säg att du vill att ni går o pratar om detta med någon.. Samtalsstöd.. Han måste ju förstå dig.. Han måste få känna det du känner.. Han vill ju inte alls göra dig ledsen egentligen..
Hoppas han tar sig i kragen o släpper sin stolthet...
Bild

Bild

Bild
__________________________________________
101020 - MA v.12
111219 Flicka

130203 pojke
E Maria
Alltid online
 
Inlägg: 991
Blev medlem: 17 jul 2010, 21:09
Ort: 295
Status: Mamma till två små kottar

Re: Är det nån som förstår mig...

Inläggav heidimariajohanna » 01 aug 2012, 10:38

E maria.. åh tack för ditt fina svar..

Jag försökte förklara för honom precis som du sa att det gör mig ännu mer stressad och pressad att bli gravid o det kan ju bli ett nytt hinder att vi inte lyckas. Det är inet säkert ens att vi behöver göra ivf eller insemanation elelr nåt sånt, att det bara tar tid men när han säger så finns det ju inte ens som alternativ ...
jag hoppas att det är något han kan tänka sig om det blir aktuellet och han får ta ställning till det då.. tycker också det är ego av honom att tänka så för då tänker han ju inte på mig alls. Det är ju hans barn i vilket fall ... jag bad honom läsa boken (och på internet om det) som vi fick med oss hem av vår läkare som handlar om just barnlöshet och hur man går vidare med det osv.. när man inte hittar nån orsak som i vårt fall... han sklle läsa det sa han.. jag tror bara att det behöver landa hos honom. .. och att han får läsa om det... och att vi behöver sitta ner o prata ut om det... det sklle göra det lättare för oss båda.... fast vi pratar om det mkt...

han pratar ju om barn så mkt... o längtan är säkert minst lika stor hos honom.. jag pratade med en vän igår och de gick igenom ivf och fick en liten dotter. hennes sambo var också precis likadan i början men hon tog tag i det och till slut var han med på det.. nu är det troligtvis gravida på egen hand ....tidigt i så fall . . s ådet kna ju gå o speciellt när man fått barn tidigare. . en annan som gick igenom insemination ..d e fick en dotter på egen hand efteråt också... bara sådär så under sker men kanske med lite hjälp på traven i bland..

kram
BildBild
Dream as if you´ll live forever,
Live as if you´ll die tomorrow.



kramisar
Användarvisningsbild
heidimariajohanna
Alltid online
 
Inlägg: 1147
Blev medlem: 01 jul 2011, 20:30
Ort: 295
Status: Mamma till lilla E

Re: Är det nån som förstår mig...

Inläggav EmiliosMamma » 21 sep 2012, 08:38

Ivf hjälper bara till lite på vägen ;)
Tänk om de borde nåt fel på dig å ni va tvungna att göra ivf..
Hade han inte gjortmdet då heller..? De är ju fortfarande dina ägg å hans spermier :)

Vill han så gärna ha barn så går han igenom detta med dig!
Det är du som få stå ut med en massa smärtor.. INTE han :?

Vet att de ja jobbigt!! Va själv i samma situation innan jag lyckades övertala min sambo :lol: idag har vi en son på 14 månader. Och har precis börjat nedvätt syskonförsök oxå med ivf ( provrörsbefruktning)
Användarvisningsbild
EmiliosMamma
Nykomling
 
Inlägg: 6
Blev medlem: 20 sep 2012, 21:15
Ort: 252
BF: 130529
BIM: 120923
Bor: Västra Frölunda


Återgå till IVF forum
Annons: