Akut behov av råd (och stöd)

[Chiniro]

Hej! Har läst på internet efter hjälp, men utan mycket till svar, vänder mig därför till de som kan bäst- mammaeliten!

Jag har en son som fyller 2år den 1 juli i år. Jag och hans pappa är nyseparerade och har sonen varannan vecka.
Jag märker på sonen att han tagit hårt på separationen, han är väldigt trotsigt, kramig och framförallt- han vägrar att sova.
Han har alltid somnat själv i sin säng runt klockan sju- halv åtta, men nu är det tvärstopp. Det känns som jag testat allt- femminutersmetoden, vagga i famnen, låta honom ligga hos mig, sjunga, sätta på lugn musik, leka med honom ute på kvällen så han blir alldelles utmattad, sitta brevid hans säng, låta honom sitta med mig framför tvn...
Förstår att detta är en stor omställning för min lilla kille, och personligen tycker jag det är för länge med att ha honom en vecka i streck- för hans skull- men hans pappa vill inte gå med på att byta var tredje dag..

Har ni några tips och råd? Det gör så ont i mig att se att vår f.ö glada, lugna kille tar det så hårt!

[smulan_88]

Nu kommer tv freaken fram
Kollade på unga mödrar häromdagen, och en av tjejerna där hade separerat och märkte även hon av oroligheter/ändrat beteende vid henne och hennes killes separation. Deras pojk var med kring 2 års åldern tror jag...

Hur som helst, där berättade de att barn har ett anat tids perspektiv. Så att ta varannan vecka kanske inte är det mest optimala med ett "såpass" litet barn utan barnet kan behöva en trygghets bas så att säga.
För dem funkade det bäst att mamman hade honom under veckorna och varannan helg och pappan enbart hade honom varannan helg.
Kan låta själviskt att inte pappan får se sitt barn oftare, men barnet ska ju få känna tryggheten och när man är två så är man ju ganska mammig och pappig. Ett alternativ kan ju vara att köra så ett tag för att när barnet vant sig vid separationen, sedan ändra om att ses oftare.

Och när jag skriver ses så menar jag att barnet ska få slippa stressen att flytta fram och tillbaka mellan två olika punkter. Men som sagt alla är olika.

Ett annat kompispar som gick isär löste det som så att barnet hade sin fasta bas, så bodde mamman där varannan vecka och pappan där varannan vecka. Men det kanske inte funkar för alla föräldrar krävs ju en hel del av föräldrarna för att något sådant ska funka. Men i detta fallet var de goda vänner vid deras uppbrott och ville inte flytta barnen...
Svårt att råda.

Men att veckovis flytta ett barn fram och tillbaka kanske inte är det bästa för barnet, men för er föräldrar. Kan ju upplevas som så att i slutet på veckan när barnet vant sig vid tillvaron så blir det ett nytt uppbrott och tillvaron rivs upp igen...

Hoppas ni kommer fram till en lösning, men skulle gissa att ditt barns sömnproblem har med mycke av detta att göra.....

[Mysmonstret]

Jag håller med smulan. Jag har inga barn med har läst mkt barnpsykologi under min utbildning. Ett barn behöver en fast hållpunkt att känna sig trygg i. Just nu kanske ditt barn inte känner sig hemma någonstans. Att pappan har honom varannan helg innebär ju inte att han inte kan träffa honom oftare? (jag vet inte hur långt ifrån varandra ni bor). Men en fastare sovplats/hem behövs nog.
När mina föräldrar separerade hade pappa oss varannan helg, och det funkade utmärkt. Jag kände inte heller att pappa försvann, för jag träffade ju honom fortfarande! Att flytta din son fram och tillbaka var tredje dag är alltså heller inget bra alternativ om ni vill fixa en fast hållpunkt och få han att känna sig trygg.
Att det är såhär nu innebär ju inte heller att det inte kan bli annorlunda i framtiden. Men just nu är din son för liten för att förstå hela situationen med att ni bor på var sitt håll, och att det är han som måste flytta runt.

[Chiniro]

Förstår och håller med er! Saken är bara den att pappan inte vill ändra något, utan vill ha varannan vecka! Vet inte riktigt hur jag skulle kunna få genom ett sånt koncept...

[Mysmonstret]

Ja vad gör man när den ena inte vill. Det enda är ju att försöka förklara för honom att din son inte mår bra som det är nu, för som sagt en två-åring kan inte förstå situationen.
Jag hoppas det löser sig för er! Självklart kan det ju även vara så att han vänjer sig till slut, för han har ju gått igenom en stor förändring nu och inte konstigt att allt blir oroligt när rutinerna inte är desamma.

[Chiniro]

Jag har kört på med samma rutiner hela dagarna som vi gjort innan, hur han gör har jag ingen aning om, men han säger att sömnen inte är något problem hos honom. Kanske har att göra med att han bor kvar i lägenheten vi bodde i och har kvar hans säng.

Nu har vi varit separerade i ca 3 veckor