Den långa väntan, men när allt började gick det rätt fort

Skriv din egen förlossningsberättelse och läs andras berättelser!

Den långa väntan, men när allt började gick det rätt fort

Inläggav Familjen L » 11 jun 2011, 12:22

Ingen av mina barn som jag hitills fött ut till denna stora värld, har velat komma ut nära det beräknade förlossningsdatumet. Jag har istället fått vänta ytterligare 14 dagar från det beräknade datumet. Med första barnet startade allt spontant under natten, men med nummer två, kommer ni få läsa om här.

Jag, eller rättare sagt bebben i min mage var beräknad att komma den 7/2-2011. Men då jag gick över 14 dagar med min dotter, så var jag helt enkelt inställd på att få gå över denna gång också. Dagarna gick och ingen bebbe ville göra sig direkt till känna att vilja komma ut. Att denna slempropp börjde släppa redan i slutet av januari, var verkligen inget att jubla över. Att den släpper betyder verkligen ingenting.

Den 17/2-2011 hade jag tid hos min barnmorska, då mitt blodtryck var lite högt förra gången jag var hos henne, ville hon göra en extra kontroll. Blodtrycket denna gång var helt perfekt, så som mitt blodtryck annars brukar se ut. Min barnmorska passade på att göra en hinnsvepning på mig, då jag var så pass långt gången och när jag ändå var hos henne. Hinnsvepningen hjälpte inte mycket, inte vad jag kunde känna iallafall. Visst lite mer sammandragningar fick jag efter hinnsvepningen, men inte mycket mera. Min barnmorska hade även bokat in mig till överburenhetskontroll den 21/2-2011, utifall inte hinnsvepningen skulle ha hjälp.

Den 21/2-2011 kom, jag och min familj åkte och handlade på Coop först. Lika bra att handla innan bebis är hos oss. Klockan 13.30 den 21/2 hade jag och min man tid på överburenhetskontroll uppe på Ackis. Det blev ultraljud. CTG-kurva och träff med en läkare. Tjejen som gjorde Ultraljudet hade svårt att mäta bebisen till fullo, så hon gjorde bara en lätt viktuppskattning. 4100gram gissade hon på. Hon såg även något konstigt i tjocktarmen, så hon hämtade en annan som fick titta. Han som kom och tittade visste inte vad detta kunde vara, men troligtvis var det bara mekonium som var i tarmen. Så det var inget att oroa sig över. Sen blev det CTG-kurva. Hjärtljudet var bara bra på bebisen, men dessa hållare som sätts fast på magen ville då inte sitta fast, så vi fick sitta vid denna ctg-apparat ett bra tag. Sen var det träffa med läkaren. Hon pratade lite med oss och sen gjorde hon en vaginalundersökning på mig. Hon konstaterade att jag var öppen 3cm och att hon nästan kunde töjja ut till 4cm. Hon ringde ner till förlossningen för att se hur det såg ut med plats. Plats fanns det. Läkaren sa till oss efter samtalet med förlossningen att nu ska vi, jag och min man ner till förlossningen och föda barn.

Jag och min man, hade väskan och kameran redo i bilen, utifall vi skulle få detta goda besked att bli igångsatta. Så det var bara att hämta sakerna och ringa till familj och berätta nyheten. Sedan bar det av till förlossningen.

Väl
på förlossningen fick vi först komma in i ett förrum, där togs det blodtryck och vikt. Sen fick vi komma in till ett förlossningsrum. Då jag inte hade ätit sedan lunch fick jag lite mat i min mage av den snälla personalen på förlossningen. Maten var inte en jätte höjdare, men den slank i, hungrig som jag var. Under tiden jag åt mat kände jag lite små värkar, men det var små enkla saker.

17.28 tog barnmorska hål på fosterhinna och då var jag öppen 3cm. Klart fostervatten var det som rann ut. Nu är förlossningen igång. Jag höll mig mycket i rörelse, så gott jag kunde. Jag hade CTG-apparat tillkopplat till mig, så att röra sig allt för mycket gick inte. Värkarna kom allt starkare. Starkare fast så att jag ändå kunde hantera dessa. 18.30 kom en barnmorska in och satte en akupunkturnål i huvudet på mig. Den hjälpte mig faktiskt, jag kände mig mer avslappnad och lugnare.

19.30 kom barnmorskan in och tittade till hur öppen jag var. Nu var jag öppen 6cm. Jag stod med gåstolen och mannen min fick massera ryggslutet på mig då jag hade värkar. Han serverade även saft och annan dryck till mig.

Vid
21 tiden kom barnmorskan in igen och tittade hur öppen jag var. Nu var jag öppen 10cm. Det märktes att jag nu var öppen så pass mycket. Nu var det jobbigt, eller egentligen inte. Värkarna var inte jobbiga, utan det var smärtan i mina fogar som var jobbigast. Jag var öppen som sagt 10cm, men inte helt mogen till att börja krysta ännu.

Mellan
21.30-22 tiden var det dags för personalbyte. Inte det allra roligaste direkt, då vi fick bra kontakt med barnmorskan och undersköterskan från första passet. Det kanske inte märks, men de var in då och då för att prata med oss och för att berömma mig för hur duktig jag var som stod upp och rörde på mig och att jag INTE vill ha smärtlindring. Men nu blev det som sagt personalbyte.

jag var helt öppen, men inte mogen till att börja krysta, för att bebisen inte var helt nere med sitt huvud, så var det jag som frågade barnmorskan om dom hade denna pall som ser ut som en hästsko. Hon blev lite förvånad, men dom kom men den till oss. Jag satt mig på pallen och min man bakom mig. Denna pall hjälpte verkligen till att få ner bebisen.

22.15 var bebisen helt retraherad och jag kunde då börja krysta. Barnmorskan eller om det var undersköterskan frågade mig om jag ville ha lustgas, då det gjorde så ont i mina fogar av värkarna. Men hon fick mest ett morr till svar. Nej, jag vill inte svarade jag. Jag hoppade upp i sängen och valde den halvsittande förlossningsställningen.

22.30
föddes bebisen. En bebis som kom ut med navelsträngen runt halsen och sin kropp. Jag hörde dock att bebisen gnydde då han kom ut, men då barnmorskan tyckte att navelsträngen satt väldigt hårt runt hans hals, så gick hon och pappan till barnet in till akutrummet. Dom hann bara in i akutrummet så började den lilla människan att skrika. Barnmorskan, min man och bebis kom tillbaka in till mig. Det blev mätning och vägning för den nya lilla människan. En rejäl guldklimp var det jag klämde ut. En pojke på 4590gram och 53 cm lång.

Efter mätning och vägning fick jag äntligen hålla i min efterlängtade son. Min och min mans underbara son, som jag nu ÄNTLIGEN får hålla i min famn. Vår underbara lille guldklimp till son, som kommer få namnet Birk.

Jag och min man fick den berömda brickan med macka och dryck in till rummet. Mackorna och drycken slank ner ordentligt i min mage. Det behövdes lite form av mat efter denna förlossning. Speciellt då jag inte fick behålla allt i magen, det kom upp när bebisen kom till spineataggarna. Kräkattack. Men nu när bebis äntligen är ute då får jag njuta av mat och dryck.

Vi fick vara kvar bra länge i själva förlossningsrummet, innan vi blev uppskickade till BB. Men tillslut kom vi upp till BB och min man fick sova kvar. Han och lille Birk somnade fort, var bara jag som var klarvaken och inte ett dugg trött. Men jag njöt av att få ha min nyfödda son mot mitt bröst, höra hans andetag och bara njuta av att han äntligen är ute. Jag kände även ett rejält lyckorus över mig själv, att jag kunde klämma ut denna gosse med bara akupunktur som smärtlindring.

Nu har jag en underbar dotter och lika underbar son. Båda valde att komma ut i vecka 42+0. Lyckan är verkligen total.
Familjen L
Rådgivare Minbebis
 

Re: Den långa väntan, men när allt började gick det rätt fort

Inläggav Miss_K » 11 jun 2011, 16:29

Grattis! vilken fin förlossning :D
Bild

Bild
Användarvisningsbild
Miss_K
Alltid online
 
Inlägg: 1160
Blev medlem: 06 apr 2008, 09:02
Ort: 253
BF: 110524

Re: Den långa väntan, men när allt började gick det rätt fort

Inläggav Jezzan » 11 okt 2011, 06:48

Grattis!
Det ger mig lite hopp om att slippa bli igångsatt. Är i v. 41+4 nu och det känns som om det aldrig kommer att hända något :?
Jezzan
Stammis
 
Inlägg: 181
Blev medlem: 22 jan 2009, 20:39
Ort: 2
BF: 110930
Status: gravid


Återgå till Min förlossning
Annons: