Hej! Jag blev medlem här härom dagen eftersom jag plussade i fredags! Jag har nu gått in i vecka 6 (5+1) men kan fortfarande inte fatta detta! Jag och min man ska få barn i mitten av juni 2014!!!
Det har varit en lång och väldigt jobbig resa! Vi har försökt i 2,5 år och under 2012 genomgick jag flera hormonbehandlingar med bl a pergotime men jag fick inte igång min ägglossning och blev därför inte gravid! Men nu efter 2,5 år valde vi att tänka om och söka oss från gynekologen till fertilitetsklinik och vi hade bokat tillfälle nu i november - men detta får vi nu avboka!!!

GALET ROLIGT! Jag kan inte fatta detta!!! Jag är i chock!
Eftersom vi har involverat våra familjer i att vi skulle söka hjälp bestämde vi oss för att tala om för dem nu på en gång att vi är gravida!!! Och dem är också i chock!

Så kul! Vi är troende och jag har varit så nere i botten och verkligen skrikit ut min förtvivlan inför Gud och inte fattat varför vi behövt lida så här... dessa 2,5 åren har känts som en evighet... Nu sedan Augusti frågade vi flera personer runtom oss om de kunde be för oss och vår situation... och då blir jag gravid på direkten (i september!)... Jag hade helt tappat hoppet och var vissa stunder jättearg och ledsen på Gud - vilket man självklart är när man inte förstår sig på orättvisan i att inte kunna bli gravid! Men jag har faktiskt inte tappat tron utan istället funnit styrka genom den. Utan den hade jag blivit helt deprimerad och inte kunnat fortsätta fungera känns det som eller jo men jag hade nog tillslut brytit ihop totalt... det har jag i och för sig gjort typ 1000 gånger men jag hade nog hamnat på psyket tror jag!
Livet är inte rättvist men mitt i de mörkaste stunderna finns där ändå hopp! Detta är vad jag kommer bära med mig allra mest efter denna erfarenhet! Och kanske kan jag ge vidare det hoppet till någon annan också! För mig är detta det största undret! Och att det undret nu finns i min mage växande är ofattbart!

TACK för ordet!
