Sida 1 av 1

En toppen förslossing =) låångt.

InläggPostat: 11 okt 2009, 20:01
av Lejsi
Ok.

Nu sover lilleman, så vi ska se om jag hinner få ner min förlossningsberättelse.

Det är galet det där med hur fort man glömmer. För vissa delar har jag redan glömt. Visserligen har nog min påverkan av lustgasen något med det hela att göra, men ändå. Jag har Daniel som fått hjälpa mej fylla i mina luckor.

Kan börja med att säga att jag har en positiv upplevelse av allt. Så ni som är rädda för föda, bör läsa :)

Detta blir den långa verisonen, så får se om ni orkar läsa. Väldigt långt!



Onsdagen den 30 sep var jag ju hos barnmorskan som då sa att han låg väldigt långt ner. Jag hade då de senaste dagarna tyckt att det kändes som en fotboll mellan bena =)

Jag letade också tecken varje dag, på om det kunde vara på g.
Det jag vet nu i efterhand var iallafall att dagarna innan allt började blev mina flytningar betydligen rikligare och jag blev oerhört mycket piggare.
Som ni läste, stod jag ju och bakade en massa, lagade massa matlådor och fixade och donade. Hade väldigt mycket energi.

På natten den 1 oktober, vaknar jag av att något börjar sippra ur mig. Jag känner efter, och inser att det rinner. Måste vara fostervatten.
Väcker Daniel och säger att jag tror vattnet gått.
- Skojar du eller, blir hans svar =)
Jag ställer mig upp och då kommer det en massa. Inget tvivel om saken.
Då börjar ja skratta, skaka, ja allt som har med nervositet att göra. Daniel och jag bara tittade på varann.
Vi ska få bebis nu. shit.

Jag går upp och ringer förlossningen som säger att jag ska få komma in på kontroll vid 08, men om värkarna tilltar så är jag välkommen innan.

Tänker att jag borde kanske passa på att sova lite till, men det inser jag snart inte var någon idé. Jag var alldeles för uppspelt och började göra mackor att ta med, packa ner sista sakerna i BB-väskan. Ringde mamma och berättade att vattnet gått.

En ungefär en timma efter vattnet gått började värkarna. De var inte så farligt, utan kändes som den mensvärk jag haft som förvärkar i några veckor, med undantag att de nu kom regelbundet, med tydliga "startar" och "slutar".
Satt och klockade på värktimer.se och insåg att jag hade värkar relativt ofta. Va 5e min ungefär.

Mamma, (som fött tre barn, har inte haft värkar längre än en timma, innan vi tittat ut) blir orolig och tycker jag ska åka in. (Pratar då med henne via msn.)
Jag anser dock att det gör inte särskillt ont, och jag kan stå ut till 8 då jag kan åka in på kontroll.

Pappa hämtar oss 8 och vi åker mot Östra. Halvvägs inser vi att det kommer bli en hel del tid i bilen, då det nästan står stilla i trafiken på sina ställen.
(hade jag åkt till Mölndal istället hade jag redan varit framme!! tänkte jag) Men jag var stenhård med att jag ville till Östra.
Värkarna var nu strakare, och kom fortfarande med 5 min mellanrum. Dock uthärdigt. Andades igenom dem och höll Daniel i handen. Mellan värkarna kändes allt precis som vanligt, med undantag för en viss nervositet.

Väl inne på Östra kopplade de på mig en ctg-kurva och lät mig ligga där ett tag innan de såg att värdena för både mig och bebis såg bra ut och mitt värkarbete var igång.
Barnmorskan fick mitt förlossningsbrev och frågade om jag ville duscha. JA TACK!
Det var jätteskönt att stå med varmvatten mot kroppen och Daniels händer som masserade korsryggen när värkarna kom.
Efter ett tag blev jag lite illamående och spydde två gånger, men det var faktiskt ganska skönt. Kändes som värkarna stannade upp lite grann efter det.

Efter ungefär 1,5 timma, då klockan var 11.00 så gick jag ur duschen och la mig i sängen. Barnmorskan kom in och ville då göra första undersökningen, för att se hur öppen jag var.
5cm! Mycket bra jobb, tyckte hon och jag kände mig stolt. Hittills hade ju det inte alls varit såååå farligt.
Värkarna ökade dock och hon frågade om jag ville prova lustgasen, vilken senare kom att bli min bästa vän!

Att ligga ner vägrade jag helt plötsligt och ville absolut prova något annat sätt. Började med att stå på knä i sängen och hänga över ryggstödet (sängen var uppfälld i sittläge) då det var mycket skönare och lättare att kontrollera en värk på det sättet.
Dock tog knäna ganska mycket stryk, så barnmorskan visade mig till stolen. Satt gränsle på en bakåtvänd stol och lutade mig över ryggstödet och låg då med överkroppen och ansiktet på en stor sackosäck vi lagt på sängen.
Väldigt skönt faktiskt! Där stannade jag resten av tiden.

Andades lustgas inför varje värk och Daniel masserade mig i ryggslutet. Daniel fick också ta några andetag när vi var ensama, och han blev precis som jag lite fnittrig =)
Till slut sa jag att jag ville ha TENS. Jag har provat det vid flera tillfällen, då jag haft ryggont och tycker det funkar bra, så varför inte.
Fäste de små plattorna i ryggslutet, och vid varje värk, så vred Daniel på strömmen lite lätt. Vibrerade då gott och tog bort lite av min fokus på värken.

Vid 13 kom min barnmorska in och sa att det var skiftbyte och presenterade den nya barnmorskan jag skulle få. Jag började svamla massa om att jag kände igen henne, och att det kändes dumt att hälsa, "nu när jag är så full"
Daniel fick sig många skratt, då jag var mycket påverkad av lustgasen ibland. Jag själv fnittrade ganska bra mellan värkarna. Hann också med att messa Linda en del mellan värkarna om hur gott det var med lustgas och att det var första "fyllan" på länge. Haha

På morgonen hade jag bestämt med mamma att jag ville att hon skulle komma. Så vid 13-tiden dök även mamma upp i rummet. Började även då babbla om hur full jag var och det kändes fel att prata med henne då. Hon skrattade mest, precis som Daniel och barnmorskan.

Värkarbetet fortsatte med att Daniel vred upp TENSen infrö varje värk och mamma masserade min axlar under värktoppen.
Vid halv 3 kom barnmorskan in igen och vill eundersöka mig, för att se hur mycket mer jag öppnats.
Upp i sängen och sära på benen.
Till min då stora besvikelse, visade det sig att jag bara hade öppnats 1 cm till. Nu var jag öppen 6 cm. Va faaaan!
Hon sa då att hon skulle prata med läkaren först, men att hon trodde hon ville sätta värkstimulerande dropp, för att få fart på det lite.

När hon gick ut för att diskutera saken med läkaren, kände jga hur värkarna ändrade karaktärr. De blev mycket mer intensiva, kom oftare och blev starkare.
(Samma typ av smärta ungefär, men strakar. Stark stark mensvärk, fast numera, nästan enbart i ryggen.)

När hon om in igen, så sa hon att läkaren också tyckte vi kunde sätta dropp, då jag ändå hade legat en stund med värkar. Hörde också hur hon och min mamma pratade om att man såg att det var tydligt att värkarbetet hade blivit starkare efter undersökningen. (Vilket är vanligt, då hon är där nere och irriterar och mjukar upp kanterna)
Jag sög då allt jag kunde av lustgasen, och var dräför väldigt "väck" mellan värkarna.

Droppet sattes och jag sa att jag ville att de skulle börja lågt, för jag tyckte redan mina värkar blivit mycket jobbigare.
Hon sa att hon sätter det på lägsta och så kollar vi hur allt går, och eventuellt höjer efter ett tag. Hon nämde också att EDA fortfarande var fullt möjligt att ta om jag ville det. Vilket jag nu började överväga.

-Jag tror det är bra om du försöker gå och kissa säger barnmorskan min efter att hon satt droppet.
Hur sak det gå till? Tänkte jag. Droppställning och täta värkar. Försöka kissa, eller kateter. Hmm. Jag ville kissa.

Under tiden jag satt och kissade hann jag få 2 värkar och inför varje, skrek jag Nu kommer den. Barnmorskan stod då brevid mig och jag hängde över henne och försökte andas igenom den. Första värkarna på flera timmar utan lustgasen, men det gick bra.
Eftersom jag trodde det skulle ta lång tid, sa jag till min mamma att hon kunde gå ner till min syster som satt i kafét och väntade. Så skulle Daniel ringa upp henne när det började närma sig slutskedet.

Tillbaka på stolen, till min stora lättnad, då värkarna nu mest kändes i ryggen, ville jag verkligen inte ligga ner.
Jag minns att jag sa till Daniel att en värk kändes ungefär som om jag var sjuuuukt kissnödig och blåsan höll på att sprängas. Jag hade redan då börjat känna ett ganska stort tryck neråt, vilket tryckte på urinblåsan och mot analen.

Jag vill ha EDA nu, sa jag nästa gång barnmorskan kom in. Sagt och gjort, så gick hon och ringde på narkosläkaren och sa att on är på väg och kommer om en liten stund.

Nästa gång min barnmorksa kom in igen så halvskrek jag tydligen
- Var är den där narkosläkarjäveln?
Haha.. Minns att både Daniel och morskan skrattade. jag kunde inte riktigt förstå det roliga. =)
Hon svarade att hon var på väg och ville därför ta blodtrycket på mig, som man måste innan man lägger ryggbedövningen.
Skynda då mellan värkarna för det trycker helt sjukt neråt, sa jag.

Trycker det? Då vill jag nog göra en snabb underslökning innan vi lägger EDAn, svarade hon.
Oj, det blir nog ingen EDA här inte, för du är helt öppen nu.

Joo jag vill svarade jag. haha
Dock ingen idé för nu var det att ligga kvar i sängen som gällde, för det var tydligen dags att börja krysta.

I samma veva kommer mamma tillbaka, och här blir det ganska suddigt i mitt minne. Minns att jag ligger på sidan och får hjälp att lägga upp ena benet i en ställning och varje gång en värk kommer så har jag helt plötsligt börjat krysta av mig själv.
Krystvärkarna är de jag ändå minns bäst av hela förlossningen. När alla alltid sagt att det inte är någon idé att försöka föreställa sig på hur det känns att föda barn, om man inte gjort det, för att det är något man aldrig upplevt innan, måste det varit krystvärkarna de menat.
Det var verkligen något nytt.
Inte alls jättestor smärta, utan krystvärkarna handlar jättemycket mer om en stor stor kraft, eller ett stort tryck kanske man skulle kunna säga.

Det kändes helt enkelt som att jag skulle bajsa ner mig =) Att det var en korv stor som en fotboll på väg ut. =) haha.
Jag sa vid flera tillfällen att jag var säker på att han skulle komma ut ur fel hål (Jag visste naturligtvis att så inte var fallet, ville nog bara understrycka, vilket enormt tryck det var mot rumpan)

Så varje gång en krystvärk kom, kändes det som någon tryckte hårt på din mage, nästan så du tappade luften och kroppen helt enkelt bara tryckte på av sig själv. Det fanns inget annat att göra en att "följa med" värken. Man börjar av sig själv att hjälpa till att trycka.
Hela den upplevelsen, tycker jag med handen på hjärtat, faktiskt var häftig.

Efter några minuter, säger barnmorskan att det är bättre om jag lägger mig på rygg, att det komemr bli ännu lättare då.
Sagt och gjort. Ryggläge, med benen i gynställningar. Värkarna kommer ofta och jag ligger och trycker som bara den. Känns som sgat dock inte som jag behövde kämpa så mycket, för kroppen tog i mesta dels själv.

Jag ser hur min barnmorska och några sköterskor i rummet tar på sig "förkläde" och jag säger då.
-Är det dags nu eller, för det har jag sett på förlossningskliniken att det är när ni tar på er sådana där.

Japp, Elaine, nu är han snart här, svarar hon.

Två krystvärkar till trycker jag på, sedan hör jag hur hon säger,
- Krysta inte nu, det får inte gå för snabbt.

Va fan, det går inte att INTE krysta minns jag att jag tänker, men försöker ändå att hålla emot.
Känner då hur det svir lite grann mellan benen och ber då om att få krysta. Vänta iallafall till nästa värk ber hon mig, pch så fort nästa värk kommer trycker både jag och magen på som bara den och jag minns bara hur det känns som något rinner ur mig.
Förstod då att han var ute och jag blev alldeles chockad över att det redan var över.

Skriker han inte, var det första jag frågade, men innan jag fått svar hörde jag det vackraste skriker jag hört =)

Tittar till höger och ser hur min älskade Daniel står och torkar tårarna och ser märkbart rörd ut.
Jag har under de senaste 20 minuterna inte haft koll på varken var han eller mamma befann sig. Daniel hade dock hela tiden stått vid min sida och under varje värk hållt min nacke och hjälpt mig trycka hakan mot bröstet, för att få mer kraft.
Inget minne av det :)

När jag sedan får upp lilleman på bröstet är det enda jag säger om och om igen
- harregud, ne men harregud vad söt. harregud. haha =)

Tio minuter efter lilleman kommit, kom en krystvärk til och ut kom moderkakan.
Frågade ganska snabbt om jag hade spruckigt nått, och det visade sig att jag hade klarat mig helt från bristningar på utsidan, men fick två små stygn på insidan.

Så jag tycker allt att det gick jättebra, och såhär i efterhand kan jag säga att jag gärna gör om det för att få en sådan goding till i framtiden.

Beror lite på hur man väljer att räkna när man ska räkna ut hur långt tid allt tog.
Men vattnet går 04 på morgonen, värkar som känns börjar på sjukhuset vid 09 ungefär och killen är ute 16.21.

Jag skulle väl säga att jag låg 7 tim ungefär med värkar och krystvärkar, men det känndes dock som mycket kortare.
Jag låg tom och åt lite mellan värkarna i början.

Kontentan:
Värkarna jag hade fram tills jag var öppen 6 cm gick verkligen att uthärda med enbart lustgas och var nog lättare än jag föreställt mig.
Värkarna från 6-10cm var betydliget starkare, men då var det trycket jag tyckte var obehagligast. Visst det gör ont...ska inte ljuga, men inte på det sätt jag förväntat mig.
Mina sista 4 cm gick dessutom jättefort. Från att droppet sattes i min hand tills jag är öppen 10 cm tar det enbart en timma.
Krystar kanske i 15-20 min.

Re: En toppen förslossing =) låångt.

InläggPostat: 11 okt 2009, 20:08
av girlie_girl
Men gud låter som en jättebra förlossning! Blev tårögd när jag läste, minns tillbaka till min egen förlossning :) Grattis!!!!!

Re: En toppen förslossing =) låångt.

InläggPostat: 11 okt 2009, 21:33
av Strumpan
Grattis till lilla killen :D !

Vilken härlig berättelse!
Shit vilka flashbacks jag fick av din historia! Så himla många detaljer som var lika. Bl a så kände jag igen varenda människa som kom in genom dörren tack vare lustgasen :lol: (nej jag hade aldrig sett dom tidigare).

Å nu längtar jag till nästa förlossnig :D !

Re: En toppen förslossing =) låångt.

InläggPostat: 12 okt 2009, 19:23
av Piillaan
Grattis :D